Bonusbarn som inte sover själv

Så när jag eller sambon, som bioföräldrar tycker det blir trångt i sängen när båda tvillingarna kommer och gosar ner sig så är vi vad då? Då är det helt plötsligt acceptabelt att tycka att det är varmt/jobbigt/trångt i sängen och vilja hitta en lösning på problemet men inte om man är bonusförälder?

Och mina tvillingar har också ett stort behov av närhet. Den ena kommer varje natt någon gång mellan 2 och 4, den andre någon gång runt 5 om han inte kommer väldigt tidigt (vid 12 eller 1). Den sistnämnda ska dessutom helst ha extrem närkontakt och använder mig som gosedjur. Vår lösning på problemet tills vidare: pappa hamnar på soffan. 

Så även barn utan separerade föräldrar kan ha väldigt stort närhetsbehov. Ingen som helst skillnad alltså. Så varför är det ok för oss att tycka att det är trångt men inte en bonus? Att tycka att det är jobbigt att samsova är inget som är styrt av om man är bonusförälder eller inte. 

Och nej, TS är inte gäst i någons familj och har precis lika stor rätt att sova gott som vem som helst. Jag är bonusbarn själv och även om jag aldrig sett min mammas sambo som något annat än mammas sambo så har jag aldrig, under 38 års tid nu, sett honom som en gäst i vår familj heller.

Vi pratar närhetsbehov och det finns hos både barn med separerade föräldrar och barn i en kärnfamilj. Och problemen finns i båda typer av familjer. Och för TS och hennes familj med bonusdotter så kan det enkelt lösas genom en större säng, antingen till de vuxnas sovrum eller till bonusdotterns rum. Och vips så är alla glada och nöjda.

Eftersom TS lever med barnets pappa så har även hon rätt att ha en åsikt om hur livet ska se ut och hur nätterna ska vara. Man blir inte livegen bara för att man träffar en ensamstående förälder. Och alla måste faktiskt anpassa sig till den nya familjesituationen.

Absolut, så alltså ligger det även på pappan att anpassa sig, inte bara TS.

Och man kan vara en riktig bonusförälder även utan att älska att samsova. Precis som min sambo inte är någon "oriktig" förälder för att han väljer att gå och sova på soffan när våra gemensamma tvillingar kommer och lägger sig i vår säng. 

Om inte alla är nöjda med lösningen så får alla kompromissa helt enket, oavsett om man är bio- eller bonusförälder.

Nej, TS beskriver ett barn som inte vill sova ensamt. Om de köper en större säng till barnet och pappan (som tycker att det är mysigt att samsova) lägger sig där istället så slipper barnet sova ensamt, pappan får samsova och TS får också en bra natts sömn.

Vad skönt! Det kommer ju att komma fler såna nätter ju ändre hon blir. Den senaste veckan har min ena tvilling antingen sovit hela natten i sin säng eller kommit in vid 5-tiden och då är det ju inte så många timmar tills dess att man ska gå upp. Och det gör en enorm skillnad att bara ha ett barn i sängen jämfört med två (och en vuxen till). Det mest fascinerande är att det är den av mina två som är mest närhetssökande, den som ska hålla hand och gosa med min arm när det är läggdags som är den som oftast sovit hela natten i sin säng.

Håller tummarna för fler nätter utan tassande barn för dig :)

Hahahahahahahahahahahaha! Ser synen framför mig