Skolans ansvar? Åsikter tack :-)

Ditt barn är tio, så släpp det. Går han inte till skolan själv?

Det finns de som går längre än så till skolan varje dag .........ensamma eller med kompis. Ska vi styra upp även detta tycker du?

Min son åker till/från skolan 15 km bort inkl bussbyte varje dag. Likaså hans klasskompisar. De är också tio. Inga problem.
Det du beskriver skulle inte oroa mig alls om barnet inte hade några särskilda svårigheter eller problem.

Du är nog i överbeskyddande lejonmamma-läge.
I den åldern gick/cyklade min generation till och från skolan och fritidsaktiviteter själva och i grupp med varandra. Sedan kan det väl bero på hur miljön ser ut, om de ska korsa högt trafikerade vägar, eller vägar utan övergångsställen osv.

Haha, va? Skulle det ens vara någon sorts problem? När jag gick i grundskolan låg gymnastiksalen en dryg kilometer bort (med både bilvägar och en brant sluttning på vägen :P ) och ja, dit gick vi själva från åk 1. Kanske att någon följde med första gångerna och visade vägen antar jag även om det inte är något jag minns men sen gick vi i grupper med kompisar och var man sen iväg fick man gå själv eller försöka springa ikapp. Och då har jag inte fyllt 30 än så detta var inte sååå länge sedan. Hur fungerar det när ni är hemma och du har ansvar för sonen? Går du med och bevakar honom om han ska till en kompis några 100m meter bort trots att han är TIO år? :O

Till er som svarat trevligt tack för era svar.
Nej han går inte själv till skolan än då vi har tre högt trafikerade vägar att korsa till skolan och det är väl kanske pga detta som jag ännu inte lärt mig att han faktiskt klarar sig själv eg.

Till er som bara vill sitta på någon och trycka ner så förstår jag inte vad ni får ut av det hela. Det finns sätt att skriva saker på utan att dumförklara frågeställaren.
Mitt barn har ingen sorts problematik och jag skriver ju själv att jag inser att det kan vara min lejonmammainstinkt som kickat in så varför ens trycka ner? Sen att jämföra med hur det var för ca 30 år sen är ju helt orelevant då världen inte ser ut på samma sätt längre men det kanske ni missat vad vet jag. Jag ställde en enkel fråga och blottade mina farhågor men självklart ska även det skrattas åt, nåja det säger mer om er än om mig.

Vad räknade du med? Det är familjeliv vi pratar om, det säger väl allt. Bättre att du läser det som hjälper dig än att irritera dig på annat.

Jag hoppas inte mitt svar var ett av de du upplevde som nedtryckande/elakt. Det var inte alls min avsikt och isf ber jag om ursäkt. Vet hur det är att oroa sig för sina barn :)

Han är tio år och du måste "släppa" honom förr eller senare eftersom din uppgift som förälder är att se till att han klarar sig som vuxen. HAn är inte ditt barn, han är sin egen som du lånar en stund av framtiden.

Dessutom ser du spöken mitt på dagen. Att främlingar överfaller/kidnappar barn är extremt ovanligt. Är du rädd för övergrepp på barn är det din närmsta familj och vänkrets du ska vara rädd för därför att det är i de kretsarna man hittar förövarna i de allra flesta fall.
Poängen är att i det perspektivet är ditt barn tryggare i skolan än i ditt eget hem. Och nu inser du förhoppningsvis att det inte är en rädsla man får låta prägla ens vardag eftersom man inte kan gå runt och vara ständigt rädd för sin egen familj och vänner...