Anonym (alva) skrev 2017-01-16 23:34:59 följande:
Haha, usch. Det verkar inte som att hyresvärden prioriterar att bli omtyckt av sina hyresgäster direkt. Finns tyvärr likheter med beteendet hos min egen hyresvärd men jag har inte alls den bilden av Gud. :)
Du skriver att Gud har skapat synden, det stämmer inte riktigt. Synd betyder som tidigare nämnt i grunden att "missa målet". Trots att vi försöker vårt allra bästa träffar vi ofta utanför det vi siktade på, eller så siktade vi helt fel och förstod inte vad målet var. Kanske tyckte vi att det verkade bättre att sikta på ett annat mål, och försökte skriva våra egna spelregler. Det finns många anledningar till att det kan bli fel.
Jag kan inte riktigt hålla med dig där...
-Gud har bestämt vad som är synd. Det följer inte alltid människans logik vad det gäller gott och ont samt går ofta mot människans drifter.
-Gud har skapat människan med dess egenskaper, både av styrka och svagheter.
-Gud vet vad som händer.
Jag kan inte se det på annat sätt än att detta är ett val Gud gjort och det med ett syfte Gud vill uppnå.
Ett par jämförande metaforer:
Gud säger att det är en synd att bli blöt om fötterna...
...och så fyller han världen med vatten...
Om Gud är bonden bakom plogen, människan är oxen som drar plogen och synden är piskan som bonden har för att få oxen attt jobba...
Så kan oxen aldrig jobba så hårt att han slipper känna piskan, utan kan endast välja att lida av många eller färre rapp. Piskan är alltså bondens viktigaste redskap för att få jobbet gjort. Med människans intellekt hade Gud dock kunnat välja att låta människan förstå det värdefulla i att jobbet blir gjort, istället för piskas till det...
Anonym (alva) skrev 2017-01-16 23:34:59 följande:
Skuldkänslor är i grunden en konsekvens av att vi gör fel och en hjälp att förstå att vi borde ändra vårt beteende och kanske vår riktning för att inte hamna ännu mer fel. Alla som får skuldkänslor ändrar ju inte sitt beteende så det går inte att hävda att det är någon slags tvång. Vi kan absolut välja att döva skuldkänslorna och bli avtrubbade istället så att vi kan begå värre och värre synder. Vi har kapacitet att tortera varandra på fruktansvärda sätt och dessutom njuta av det. Det skulle inte gå om vi per automatik slutade med något för att det gav oss skuldkänslor. Jag tycker att det är bra att det känns fel när vi gör fel. Ibland kan dock andra människor tvinga på oss grundlösa skuldkänslor för att t.ex. själva framstå som bättre och då är det ju bra att ta reda på om det verkligen är ens eget beteende som ska ändras. Man kan också få skuldkänslor över sådant som inte går att påverka, t.ex. över att man inte ville bli sams med någon som nu är död. Även om sådant inte kan ändras så kan man prata med Gud om det, bekänna sina egna fel och på så vis bli fri från den typen av skuldkänslor.
Nja, även en som håller tyst vid tortyr för att lämna information är under tvång, eller hur?
Även för icke-troende uppstår känslan av skuld och att man gjort fel, men det följer då människans moralkompass och inte Guds definition av synd (om detta inte sammanfaller förstås). Mer logiskt vore att moralisk känsla och definition av synd alltid sammanfaller. Eftersom det inte gör det så ger det mig känslan att det ena inte är äkta och sant, men som guds skapelse borde inte människan ha ett moraliskt kompass som visar fel...
Anonym (alva) skrev 2017-01-16 23:34:59 följande:
Gud skrev reglerna, vi valde att bryta dem vilket gjorde att vi missade målet direkt. Att Gud visste att det skulle hända betyder inte att han skapade synden eller att han skapade oss inkapabla att hålla oss till spelreglerna. Från början fanns som sagt en enda regel vilket var "Ät inte frukten från det trädet". Påföljden skulle vara "att döden dö" (typ "dubbeldö"). Utöver det fick människorna göra precis vad de ville. De första människorna valde med sin fria vilja att sikta på det enda de blivit tillsagda att undvika. När de blev påkomna så valde de att skylla ifrån sig på Gud och inte erkänna att de gjort fel.
Till en början skapades människorna till Guds avbild med tre dimensioner;
-"Kropp" (hebr. Gewiyah/Basar, gr. Soma - härifrån kommer t.ex. begreppet somatiska sjukdomar),
-"Själ" (hebr. Néfesh, gr. Psykhe - grundord för t.ex. psyke, psykiatri) och
-"Ande" (hebr. Rúach, gr. Pnéuma - bägge orden innebär luft i rörelse).
Denna indelning av människan används även inom det medicinska vetenskapsområdet. Det finns också flera olika ord i Bibeln för begreppet liv, som ibland används för olika dimensioner av människan. Vi har t.ex. både biologiskt liv (hebr. Chayyim, gr. Bios) och det andliga, eviga, överflödande livet från Gud (gr. Zoe).
När vi genom att äta den förbjudna frukten valde att gå vår egen väg, bort från gemenskapen med Gud, så blev straffet för detta alltså döden x 2. Dels förlorade vi den andliga kontakten med Gud och dels så kom den biologiska döden in i bilden och började bryta ner våra kroppar med sjukdomar och smärta. Vi blev dömda till döden både kroppsligen och andligen. Precis som Gud sagt. Men Gud presenterar redan där sin räddningsplan som hela resten av GT handlar om, att Jesus skulle dömas för vår synd så att vi skulle få det eviga livet (x 2) tillbaka.
Jag köper inte riktigt resonemanget här...
Om man vet vad som kommer att hända, man har t.o.m. givit förutsättningarna för det och låter det hända fast man hade kunnat förhindra det, då är det ett val man gör medvetet, faktiskt även val i flera led. Människa har i det läget långt ifrån den förmågan, så att försöka skjuta över skulden på människan är en ytterst märklig slutsats. Om jag ska tro på detta som en sanning om Gud och förhållandet mellan Gud och människan så ger det mig känslan att Gud är ett fruktansvärt dåligt föredöme... eller försöker Gud uppvisa dåligt exempel för människan att
inte följa?
Anonym (alva) skrev 2017-01-16 23:34:59 följande:
Jesaja som levde och verkade ca år 740
f.Kr. var en av flera profeter som skrev mycket tydligt om vad Jesus skulle göra när hans tid var inne:
Jes 53:
"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. (...) Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom. (...) Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe."
Vi blir befriade från syndens och dödens grepp om oss och makt över oss när vi "skakar hand" med Gud på att Jesus tog vårt straff och vi accepterar att bli frikända. Vi behöver tala om för Gud att vi förstår att vi har syndat och att det är ett problem. Vi behöver säga till honom att vi vill vända om till honom och att vi accepterar hans lösning på problemet, alltså att Jesus dog för våra synders skull. Vi behöver säga att vi vill att Jesus ska vara vår Herre och att han ska ta kontrollen över våra liv. Det finns alla möjliga olika varianter på frälsningsböner (googla!) som man kan använda om man är redo att ta det steget. Om man inte vill ge bort kontrollen över sitt liv till någon man inte känner så kan man ju börja med att be "Jesus, om du finns så vill jag att du visar dig för mig så att jag förstår vem du är". Man kan också läsa om Jesus i evangelietexterna i NT. Jesus är en perfekt avbild av Gud så genom att läsa om hans liv förstår man vem Gud är. Vill man ha personlig överbevisning så tror jag att man måste testa att be om konkreta saker till Gud och avsluta bönen med "I Jesu namn" (vilket betyder typ "på grund av vad Jesus har gjort så vill jag kommunicera med dig"). Och till slut så kommer man att ha lärt känna Jesus tillräckligt väl för att veta att han älskar en, bara vill väl och bara har goda planer och då kommer man att inse att det är bäst att ge kontrollen över livet till honom och göra det. Och i samma ögonblick som man gör det blir man befriad från synd, frälst, försonad med Gud, pånyttfödd och får rätt till Den Helige Ande och evigt liv.
Men, det stämmer också som du skriver att det är när vi lämnar tillvaron här, som kristna, som vi helt och fullt på alla sätt slipper synden och skulden eftersom tillvaron här är så präglad av synden och konsekvenserna av den. Det går inte att leva helt syndfritt som kristen på den här platsen, för att det ska vara möjligt behövs en ny plats som inte är påverkad av synd och där inga människor som syndar finns, samt nya kroppar. Det kommer senare.
Tack för din utförliga och beskrivande text.
-Så meningen med livet som människa på jorden är inte att bli fri från synd?
-Vad är då meningen med detta liv?
-Kan man helt strunta i att försöka låta bli att synda och istället satsa allt på Guds förlåtelse?
-Hur mycket kan man synda genom livet och ändå genom försoning få Guds förlåtelse?