Du som är religiös - Vad får dig att tro?

Nu blir det mycket text, men jag har försökt att svara så gott jag kunnat i egenskap av troende kristen. Mycket fråga ger mycket svar. Jag tycker att du har jättebra och genomtänkta frågor och det var utmanande och roligt att svara på dem.

1. Är det rimlig att anta att denne Gud skulle välja att kommunicera med människor via profeter enbart på exempelvis hebreiska eller arabiska? Varför inte på svenska eller kinesiska?

 

1: Nej. Det är en av anledningarna till att jag inte tror på den gud som beskrivs i koranen. Den treenige Gud som Bibeln beskriver (Fadern, Sonen och Den Helige Ande) kommunicerar på alla språk som finns och genom sin Helige Ande ser han till att ordet i översättningar behålls tillräckligt rent för att kunna hjälpa människor att lära känna Gud. Grundtexterna är skrivna på hebreiska och grekiska, Jesus talade även arameiska. Förklaringen till det är endast att heb./gr. råkade vara de skriftspråk som användes där och då texterna skrevs ner av författarna. Bibeln är en skriftsamling om frälsningshistorien med 66 böcker av 40 författare skrivna under flera olika årtusenden. Gud kommunicerar också på många andra sätt än genom Bibeln. Det är bra eftersom alla inte kan läsa eller tillgodogöra sig information på det viset. Gud är rättvis och kommunicerar med människor utifrån deras förutsättningar.

2. Är det rimligt att en gud vill att hans budskap ska spridas bland människor på det sätt som gjorts, via profeter och via texter som skrivits av människor långt efter att händelserna skulle ha ägt rum och de inblandade är döda?

 

2: Ja. Gud vet slutet från början och han berättar vad som ska hända innan det har hänt för att vi ska tro på Honom när det har hänt. Går t.ex. att se tydligt ang. vad som är skrivet i GT om nationen Israel och judarnas återvändande dit när du läser Israels historia. Även den nya alliansen Ryssland, Iran och Turkiet (samt Libyen och Sudan där Iran tillverkar vapen) finns beskriven i GT och det står om vad som snart kommer att hända med Damaskus och hur denna allians när Syrien är avklarat ska vända sig mot Israel. Gud lät profeterna Hesekiel och Sakarja veta det för tusentals år sedan men det är nu just detta för första gången ser ut att gå i fullbordan. Att "Jerusalem ska vara en berusningens kalk för alla nationer" syns nu t.ex. på den kommande "freds"-konferensen i Paris i veckan och i FN, detta är också förutsagt för många tusen år sedan men det är nu det sker. Det finns så otroligt mycket spännande att läsa i GT:s profetböcker om man är intresserad av historia, politik och nyhetsrapporteringar. Förutom detta finns ju alla tusentals verser i GT som pekar framåt mot att Jesus, Messias, ska födas av en jungfru i Betlehem och vara världens frälsare som försonar oss med Gud genom att bli upphängd på ett kors. Alla judiska högtider som pekar mot Jesus. Det är också förutsagt att judarna inte ska förstå detta förrän Jesus återvänder, och då kommer de att se vem deras Messias verkligen är. Jag tycker att det är helt genialiskt hur Gud verkar genom profeter i historien.

3. Är det rimligt att en gud skulle medverka till att sprida budskap bland människor som både är motsägelsefulla och lämnar utrymme för tolkning och bäddar för konflikter?

 

3: Ja. Människor väljer ofta att inte närma sig Gud underifrån och be "Gud, hjälp mig att förstå hur jag ska tolka detta", utan istället försöker vi sätta oss själva över Gud och väljer att omforma och omtolka hans ord så att de passar in i våra liv så att vi slipper ändra på oss eller erkänna fel och brister eftersom det är obekvämt. Ibland bestämmer vi först vad vi själva vill göra, sedan hittar vi ett bibelord som "typ" tillåter oss att göra det. Det är fel. Det ligger i den fallna mänskliga naturen sedan syndafallet och Gud är givetvis medveten om det och var det från början. Kyrkohistorien speglar absolut inte Guds vilja. Det är tydligt att denna världen går mot sin undergång och det står också skrivet. Vi tar kål på oss själva och varandra och förstör planeten men Gud har berett en väg genom att han i Jesus tog våra synder på sig och dog på korset som det fullkomliga och slutgiltiga offret för hela mänsklighetens synd och genom tro på honom och hans uppståndelse har vi evigt liv (inte här i denna världen utan i nästa som är utan förstörelse, krig och hemskheter) och vi är genom tro på Jesus försonade med Gud. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på Honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16).

4. Om männisan sprider felaktigheter kring Gud och religiös tro, är det då inte rimligt att Gud skulle rätta till det, om det nu är guds mening att människan ska sprida guds budskap?

 

4: Om vi är ödmjuka och visar en vilja att förstå vad som är sant och rätt oavsett om det passar våra själviska begär eller inte så kan Gud rätta till missuppfattningar, men han tvingar sig inte på någon. Vi har en fri vilja och kan därmed välja bort det han vill ge oss och hjälpa oss med, och gå vår egen väg istället. Guds mening/förhoppning är att vi ska välja att försona oss med Gud och leva i gemenskap med honom, men vi kan välja bort det och leva våra liv utan kommunikation med honom. Han söker kontakt med alla människor men respekterar om vi säger nej.

5. Om du känt kontakt med Gud eller Guds exstens, hur har det fått dig till att bli just muslim, kristen eller jude istället för någon annan religion? Vad får dig att tro att den guden du känt kontakt med eller är på annat sätt övertygad om existerar är den gud som framställs i Bibeln, Koranen eller Torahn och inte är en annan gud, vilken som helst?

 

5: Jag mådde psykiskt dåligt i många år och efter att ha testat allt sjukvården kunde erbjuda utan resultat, samt mängder alkohol, lättare droger, sex, resande, festivaler, konserter, utbildningar, olika vänskapskretsar och relationer för att "fylla tomrummet" och uppleva mening med livet så kapitulerade jag och sa "Gud om du finns så får du visa dig så att jag fattar". Då hade jag ätstörningar och självskadebeteenden, kunde inte kontrollera min alkoholkonsumtion eller mitt sexliv och ljög för alla i min närhet om allt möjligt samtidigt som fasaden var ganska städad framgångsmässigt. Jag kallade mig då ateist och satanist om vartannat och var väldigt emot religion. Samtidigt fick jag inte ihop de livsåskådningarna heller på ett logiskt plan och efter min kapitulation kan jag i backspegeln se att jag ungefär då blev agnostiker och sökande. Jag har en släkting som konverterat till Islam och hon berättade mycket om sin syn på Gud och jag skummade igenom Koranens budskap (eftersom jag inte kan gammelarabiska). Dock fick jag inte ihop hur den gud som beskrevs både kunde vara kärleksfull och "den störste bedragaren" på samma gång, och om Muhammed levde sitt liv perfekt, hur kom det sig att han slaktade människor och hade sex med barn? Och den beskrivne guden skulle absolut dyrkas av människor och blidkas men vi var absolut inte skapta till hans avbild då han inte kunde liknas vid något alls och man inte fick föreställa sig hurdan han var trots att hans egenskaper beskrevs som mänskliga. Jag fick inte ihop det och gick vidare. Jag läste Bibeln från första till sista sidan och frågade en kristen hur jag skulle göra. Hon sa att jag skulle utgå från att Gud finns när jag läser och när jag inte förstår något ska jag be honom om hjälp att förstå. Också att inte haka upp sig på renhetslagar i GT utan läsa klart innan jag beslutade mig för en åsikt. Jag testade och var arg genom halva GT men efter Psaltaren började saker hända och jag upptäckte att jag kände ett behov av att be inför svåra uppgifter (typ tentor) och att jag tackade Gud efteråt. Gud i GT är ju densamme som judendomens Gud. Jag läste NT och hade nu börjat testa att be mer konkret för saker "i Jesu namn" och upptäcka att det fungerade. Efter ett par år kallade jag mig kristen men gick inte i någon kyrka och levde på samma sätt som tidigare och det började bli plågsamt att ena sekunden läsa Bibeln och be och andra sekunden ljuga och svära grovt och vara full och hög och ligga med någon okänd person efter en fest. Jag började inse att dubbellivet inte höll och att jag var tvungen att välja om jag eller Gud skulle vara den som bestämde över mitt liv. Jag gick till en kyrka och fick lära mig hur man överlåter sitt liv till Jesus (frälsningsbön) och gjorde det och berättade för min omgivning att jag blivit troende kristen. Det var veckan efter det som allt jag läst i Bibeln smälte samman och blev logiskt och begripligt i mitt huvud, jag förstod för första gången vad kärlek, synd, förlåtelse, försoning, nåd, förbarmande och massor av andra stora ord verkligen betyder, och kunde koppla ihop dem med olika känslor. Jag upplevde Guds närvaro otroligt påtagligt flera gånger, kunde ibland lite liknas vid ett perfekt hasch-rus i nyktert tillstånd men utan något negativt och med association till flytande kärlek i hela kroppen. Det var som att hela mitt liv levts i gråskala och plötsligt fick det färg. När jag läste Bibeln hoppade verser ut som var riktade rakt in i min livssituation och svar på mina böner och tankar. Jag fick så många konkreta bönesvar att jag inte kan räkna dem eller minnas alla, vissa har jag skrivit ner. Från att ha känt mig ful, förbrukad och smutsig var det som att jag blev helt ny och ren, och allt dåligt jag gjort och upplevt var inte längre en del av mig. Jag kunde tycka att jag var vacker och mina ätstörningar försvann. Sedan dess har jag aldrig upplevt ensamhet eller hopplöshet och jag har inget annat val än att fortsätta vara kristen eftersom jag blivit så personligen överbevisad, detta var åtta år sedan och att överlåta mitt liv till Jesus var definitivt det bästa jag någonsin gjort.

6. Varför skulle en gud vilja att du lever efter de påbud som tas upp i Bibeln, Koranen eller Torahn? Vilken rimlighet och logik finns i det?

6: Vi människor tror att vi vet bäst hur vi fungerar men det stämmer inte. Gud vet bäst hur vi fungerar eftersom han har gjort oss. Dessutom vet han allt vi gjort och alla tankar vi tänkt (och han älskar oss ändå!). Bibeln har mängder med lagar i GT och syftet med det var att det judiska folket inte skulle utplåna sig självt genom att följa sina själviska begär eftersom Guds räddningsplan efter syndafallet var att Jesus skulle födas som just jude, genom sitt liv här på ett begripligt sätt visa oss vem Gud är, och sedan dö på korset för våra synders skull och uppstå på tredje dagen och visa sig för människor så att vi kan tro på honom och försonas med Gud och få tillbaka det eviga liv och kontakten med Gud som gick förlorat i och med syndafallet med Adam. Utan lagen skulle Jesus inte kunnat födas. Lagens syfte är också att ge oss insikt om synd, att vi inte kan hålla lagen. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3). Jesus är den enda som kunnat hålla hela lagen, därför kunde bara han vara det felfria offer som fullbordade allt på korset. Därför är det bara genom att överlåta våra liv till honom och tro på honom som vi kan försonas med Gud. Allt som inte sker av tro är synd och alla människor har syndat, men genom Jesus finns förlåtelse och hjälp till bättring även om vi aldrig kan bli syndfria så länge vi lever i den här världen. Genom lagen förstår vi alltså vad synd är och inser hur mycket fel vi gör. Vårt samvete väcks och därmed inser vi vår egen litenhet och ofullkomlighet och behovet av att vända oss till Gud för att få hjälp.

7. Tror du att allt som står i Bibeln, Koranen, Torahn eller andra av de texter som räknas som heliga i någon av de abrahamistiska religionerna är sant och är guds verkliga mening? Om inte, vad får dig då att tro att det finns någon sanningshalt och riktighet i texterna? Tänker du aldrig att om 2, 5 eller 10 detaljer är påhitt/osant/inte stämmer med guds vilja så kan lika gärna även resten vara oriktigt?

7: Ja, jag tror att summan av allt som står i Bibeln är sant. Det går inte att plocka en lösryckt vers hursomhelst och säga att den är sann men inte en annan som motsäger den. Lösryckta verser kan Gud också använda som vägledning i bönesvar eller profetiskt om något som snart ska hända för att förbereda oss men då handlar det om kommunikation direkt med Gud och tilltal ska alltid prövas av flera om flera är inblandade. 

8. Är det rimligt att människan och av människan författade texter ska övertyga andra människor om guds existens, det riktiga i att tro på gud och leva efter guds påbud, istället för att Gud gör det själv?

 

8: Gud har skapat människan till sin avbild och han har valt att använda alla möjliga människor genom historien för att göra sin vilja och plan känd. Troligtvis för att vi kan relatera till andra människor och för att Guds vilja är att försonas och ha gemenskap med oss. Han vill också att vi ska leva i gemenskap med andra människor. Det är alltså Gud som själv övertygar människor om sin existens, delvis genom att använda andra människor.

9. Varför skulle sådant finnas som religionen säger att Gud inte vill ska finnas?

9: Därför att människan valt att leva utan gemenskap med Gud och utan att rådfråga honom. Till en början fanns en enda lag/regel som Adam och Eva skulle förhålla sig till, för att Gud ville se om deras gemenskap med honom var av fri vilja. De skulle inte äta frukten från ett enda av alla träden. Men de valde att göra det ändå när satan sa att om de åt av frukten skulle de bli som Gud. De valde att tro på den lögnen och de valde att försöka sätta sig över Gud. Och det är det människan gjort sedan dess, försökt att bli som Gud och inte låta Gud vara Gud. Allt som sker på jorden är definitivt inte Guds vilja och allt som kristna gör i Guds namn är definitivt inte Guds vilja. Vi har en fallen mänsklig natur som vi inte blir helt fria från förrän vi lämnar denna jorden, om vi under vårt liv här avsagt oss den och överlåtit vårt liv till Jesus. 

10. Varför har så många religiösa så lätt att döma andra människor när de själva sprider budskapet att endast Gud skall döma vid den yttersta dagen?

 

10: Därför att religiösa/kristna precis som icke religiösa/kristna har en tendens att vilja följa den mänskliga naturen inklusive själviskhet och girighet och hat och hämndbegär. Jesus är tydlig med att vi ska ta ur bjälken ur vårt eget öga först så att vi ser klart och sedan kan hjälpa andra med deras flisor. Dock ska vi försöka hjälpa andra som sitter fast i problem de klamrar sig fast vid, men av kärlek och på ett kärleksfullt sätt. Ibland är det kärleksfullt att t.ex. informera någon som är otrogen om att otroheten skadar personens familj, men personen kan uppleva det som dömande. På samma sätt är det kärleksfullt att uttrycka berättigad oro över någons alkoholkonsumtion om människor tar skada av den, men den som missbrukar kan uppleva det annorlunda. I efterhand när någon kommit ur en sådan situation förstår de ofta att det inte handlade om dömande utan om omtanke. Men jag håller med dig om att många kristna upphöjer sin egen förträfflighet och dömer människor för hur de lever sina liv och jag är helt övertygad om att det är fel. Vi som är kristna har ingenting att skryta över, det är Guds förtjänst att vi är förlåtna för våra synder och har fått byta riktning i livet och vi har ingen rätt att se ner på någon annan människa för deras sätt att leva. 

11. Varför finns religiösa påbud nedskrivna? Borde det inte vara så att troende själva känner eller genom kommunikation med Gud vet vad som är rätt och fel?

 

11: Att läsa Guds ord är ett av sätten att kommunicera med Gud. Som sagt i ett tidigare svar, lagar i GT förutom historisk funktion för det judiska folket syftar till att göra oss medvetna om hur mycket vi alla människor syndar (synd betyder att missa målet) så att vi inser vårt behov av förlåtelse och försoning med Gud så att vi söker honom och kapitulerar inför honom så att han får rena oss och vi kan få en nystart i vår relation med honom där han får vara Gud och inte vi. Människor är konstruerade med en viss medvetenhet om både Guds existens och vår egen synd även om vi inte läst lagen och därför har det alltid funnits olika strategier för att be, blidka och offra till högre makter, och därför finns massor av olika livsåskådningar och religioner med påbud om hur livet ska levas. Men vi når inte fram till försoning med Gud genom att följa en lag eller att göra goda gärningar, det är bara genom Jesus vi kan försonas med Gud.

12. Troende talar om att Gud skapat människan med fri vilja. Varför skulle då människan inte nyttja den fullt ut istället för att tro på Gud, eller framförallt de av människan skrivna texter om Gud, religionen och religiös tro som används som troendes rättesnöre?

 

12: Många människor nyttjar den fria viljan fullt ut till allt möjligt hemskt. Andra använder den till att välja att underordna sig Gud sedan man insett att han älskar oss förutsättningslöst och han vet bäst, och inte jag. Slutresultatet blir bättre om jag låter honom bestämma än om jag själv fattar alla beslut om mitt liv. Han vet allt och jag vet väldigt lite. Men jag tror att man måste börja lära känna Gud först och förstå hur mycket han älskar en och våga lita på honom för att kunna överlåta sig till honom och följa honom. Har man en bild av Gud att han vill göra illa så förstår jag att ett sådant beslut är avlägset. 

13. Om Gud finns och vill att mäniskan har tro på Gud, varför har då människan skapats med den intelligens där människan har förmåga att kritiskt granska, ifrågasätta och ibland även överbevisa och förkasta teorier, som exempelvis Guds existens eller korrektheten i religionernas form och funktion?

 

13: Vår intelligens är ett resultat av att vi är skapade till Guds avbild. Det är viktigt att kunna tänka logiskt och kritiskt för att inte bli lurad och utnyttjad. Gud vill oss väl och vill inte att vi ska bli lurade eller utnyttjade. Allt som finns kan inte mätas och studeras med de vetenskapliga metoder vi har att tillgå och allt vi kan se är inte allt som finns. Vi har också intelligens för att kunna förstå oss på mångfalden och det fantastiska i Guds skapelse, som till viss del speglar hans karaktär. Att upptäcka hur naturen och universum fungerar är ett av sätten att lära känna Gud, vilket han vill att vi ska göra.

14. Finns det någon rimlighet i existens av en Gud, allsmäktig och som den intelligens som skapat allt och ändå lämnar problem och frågetecken som tas upp under punkt 1-13?

 

14: Absolut! Alla har vi olika frågor vi brottas med under hela livet men för Gud är det inte frågetecken, han har läget under kontroll och försöker att räta ut dem för dig. Den här världen är formad av att människor för länge sedan valde att sluta underordna sig Gud och istället började gömma sig för honom, och det har hängt med i vår mänskliga natur sedan dess. Vi sätter våra egna begär först och det gör att vi varken primärt tänker på vad Gud vill eller vad som är bäst för människorna omkring oss. Vi kan intala oss att vi är djur för att vi beter oss så, men det är vi inte. Det finns spår av Guds godhet i oss alla oavsett livsåskådning men alla har syndat och alla är i behov av den försoning Gud beredde oss genom Jesu död och uppståndelse. Genom tro=förtröstan på honom och genom att uttala att vi vill tillhöra honom får vi förlåtelse och frikopplas i grunden från vår syndiga natur som fördärvar oss även om val vi gör med vår fria vilja ibland drar oss från Gud och tillbaks i att synda, även som kristna. Perfekt och enligt Guds fullkomliga goda vilja blir det inte förrän i världen efter denna.

Även här blir det massa text... 

Du skriver mycket om att det är människan, både troende och icke-troende som gör misstag, misstolkar guds budskap och inte står Gud tillräcklgt nära för att förstå...

Samtidigt beskriver du människan som en avbild av Gud och t.o.m. att Gud kan hela historien från början till slut och vet vad som ska hända.

Detta låter väldigt motsägelsefullt...

Som avbild av Gud avspeglar inte varje människa Guds fullhet och perfektion. Vi vet till exempel inte hela historien från början till slut. Men vi är skapta med en kroppslig dimension, en själslig dimension och en andlig dimension, till gemenskap med Gud, till att kunna resonera med Gud och kunna älska Gud tillbaks och vi har kvaliteter och karaktärsdrag i oss som har sitt ursprung i honom och avspeglar honom. Det betyder inte att vi är hans jämlikar eller att vi besitter samma intelligens eller skaparförmåga som han gör. ?Han vet att vi är stoft?. Vi är dessutom skadade avbilder av Gud sedan syndafallet och har allt möjligt smuts genetiskt uppblandat i det vackra han ursprungligen skapade. Till en början hade vi evigt liv här, men i och med att människan syndade kom döden in i bilden då konsekvensen av synd är död. Vi har inte förmåga att fullt förstå oss på Gud, hans skapelse, hans fullkomliga vilja och planer, men vi kan förnimma och förstå en del av det och vi kan absolut förstå att hans vilja är att vi ska söka försoning och gemenskap med honom under vårt liv här. 

Vad är meningen med gudstro, den kristna religionen och guds budskap om de missförstås, t.o.m. av kristet troende?

Jag skulle snarare säga att det handlar om att verkligheten missförstås av kristna och icke-kristna på många sätt. Gud finns och är den han är oavsett vad vi tillskriver honom för attribut. Vi har som du tidigare nämnt intellekt och förmåga att söka vårt ursprung men vi har inte verktyg nog att bevisa fullheten av verkligheten. Vi kommer alltid att missförstå delar av hur saker hänger ihop för vi är inte kapabla att greppa allt. Meningen med våra liv här är som sagt inte att vi ska förstå hur allt hänger ihop utan att vi ska försonas med Gud. 

Varför skulle inte Gud vilja ha löst det problemet från början då han ändå känner till människans svagheter som dessutom är hans egna skapelse?

Att vi inte är allvetande och fullkomliga är inte ett problem. Gud tog tag i problemet med vår synd direkt när det uppstod, det finns beskrivet i 1 Mos och genom hela GT, sedan beskrivet och förklarat genom NT. 

Allt i detta är ju då ett resultat av guds vilja, alltså hans ansvar. Att säga att människan väljer att inte vara tillräckligt god, att inte väljer Gud håller inte eftersom även det är ett resultat av guds skapelse och därmed vilja enligt din förklaring.

Jättebra fundering. Gud har skapat oss trots att han visste att vi skulle vända honom ryggen och att hela skapelsen och mänskligheten skulle förstöras med det enda hoppet att han själv tar på sig straffet för vår synd så att vi kan bli återlösta och försonade med honom för att sedan som nya skapelser kunna leva med honom i gemenskap utan synd och ondska för evigt. Han visste att alla människor kanske inte skulle välja gemenskap med honom men han valde ändå att skapa mänskligheten för att många skulle göra det. Jag vill egentligen inte säga att det finns eller har funnits människor som inte kommer till Gud efter döden, då jag är övertygad om att dödsögonblicket kan vara helt avgörande för många. Dock är jag övertygad om att enda sättet att komma till Gud är genom acceptans av Jesu ställföreträdande död och att alternativet är en fortsatt tillvaro helt utan Guds inflytande och helt utan hans nåd. Här på jorden finns både vårt fördärv och Guds nåd. Vad vi gör med vår fria vilja är inte Guds ansvar utan vårt, även om det är hans förtjänst att vi finns och har fått en fri vilja. Hans vilja är inte att vi ska ha fel bild av honom och han söker kontakt med varje människa han har skapat. Han tar ansvar på så vis att han rättvist ger alla möjlighet att välja honom under sitt liv här. Vissa växer upp i en miljö där de får lära sig det som behövs, andra får drömmar eller uppenbarelser eller nära-döden upplevelser som gör att de ställs inför valet att välja rätt. Enligt Bibeln gör lidande oss ödmjuka och hjälper oss att söka Gud varför lidande inte alltid är av ondo sett ur ett större perspektiv. Ju mer vi umgås med Gud desto bättre lär vi känna honom och desto mindre missförstånd blir det, dock finns alltid även hos oss kristna en ovilja att rådfråga Gud och en ovilja att göra det vi vet att han tycker är bäst för oss. Gud kommer så småningom att döma helt rättvist och vi jämförs inte med varandra utan med Jesus som är fullkomlig. Har vi valt Jesus kommer vi inte att dömas alls eftersom han redan tagit vårt straff på sig. 

Vad är meningen med motsägelsefulla budskap?

För att jag ska kunna svara på det måste du nästan bena upp det i mer specifika frågor kring vad du anser är motsägelsefullt. Många menar att det är motsägelsefullt att det i Bibeln står att Gud är barmhärtig och nådefull och förlåter alla våra synder samtidigt som det står att syndens lön är döden och att Gud inte låter någon synd förbli ostraffad. Ser man inte hela Bibeln och frälsningshistorien i sitt sammanhang så verkar det märkligt. Detta är människans största problem och vad hela Bibeln handlar om; Hur kan Gud vara både barmhärtig och rättvis och och ändå förlåta dig? Låter han synden förbli ostraffad är han inte rättvis. Straffar han dig med döden trots att många synder kanske berodde på misstag och omständigheter är det svårt att hävda att han är barmhärtig och nådefull. Men det är ingen motsägelse eftersom Jesus har valt att dö i ditt ställe och all Guds vrede för din synd blev lagd på honom och trots att han inget orätt gjort blev han på korset det offer som betalade skulden och utplånade synden så att du kan gå fri utan att ha dåligt samvete. För att han älskar dig. Att bli straffad för någonting kan leda till att man vill hämnas, men den effekt det får när man inser vidden av att någon annan tagit straffet i ens ställe och att man är fri är att man inte vill begå brotten igen. Guds godhet för oss till omvändelse. Så är det med många saker i Bibeln som verkar motsägelsefulla, när man ser dem i det stora sammanhanget.  

 

Vad är meningen med GT?

En del har jag svarat i tidigare inlägget. GT består av 39 böcker. Där finns historiska böcker, profetiska böcker och poetiska böcker. Moseböckerna (1-5) skildrar den tidiga, främst judiska historien inkl. högtider och lagen. De tar upp människans grundläggande problem vilket är synden och viljan att göra sig själv till Gud och hur det judiska folket trots detta problem ska kunna behålla kontakten med Gud (offerlagar, reningslagar etc.) tills Messias kommer. Sedan kommer 12 historiska böcker till, varav vissa är profetiska. Här beskrivs hur domare insätts och sedan kungar, krig utspelar sig och det judiska folket vänder sig från Gud, hamnar i lidande, ödmjukar sig och vänder sig till Gud igen och blir upprättade (om och om igen). Efter det kommer fem poetiska böcker där mer målande beskrivningar av Gud och livet finns, även mycket visdomsord och sånger. Därefter kommer alla de senare profetiska böckerna som tydligare pekar mot Jesu ställföreträdande offer som Guds slutliga lösning på mänsklighetens problem. Meningen med GT är nog att vi ska se Guds karaktär (delvis genom alla hans namn) och förstå hur han verkat och verkar i historien för att vi ska kunna försonas med honom.  

 

Med intelligens och fri vilja borde människan klara av att leva goda liv utan Gud och om inte så undrar jag varför inte Guds vilja då skulle vara att alla är kristna och förstår guds budskap, vilket det uppenbarligen inte är eftersom det inte är så, på grund av guds vilja (om man ska följa ditt/troendes resonemang).

Frågan är vad du menar med ?goda liv?. Det måste finnas någon norm för vad som är godhet och enligt Bibeln är ju den normen Gud. I och med att Jesus är Gud så kan vi se vad godhet är genom att lära oss om hur han levde sitt liv och vad han talade eftersom han aldrig ljög eftersom han är sanningen. Vi kan även se Guds karaktär i GT. Finns något litet inslag av ondska i en person så är den personen inte god och eftersom det inte finns någon enda person som aldrig varit olydig mot sina föräldrar, ljugit, tänkt en illvillig tanke eller haft en olämplig sexuell fantasi så trillar alla dit. Allt som inte sker av tro är synd. Alla är skyldiga. Alla har gjort ont. Ingen människa är därför god och oavsett intelligens kommer vi inte att kunna leva goda liv rakt igenom, även om vi skulle försöka. Gud vill att alla människor ska komma till insikt om honom och omvända sig från sina onda gärningar och tro och få förlåtelse. Som tidigare sagt så är allt som sker inte i enlighet med Guds vilja. En ömsesidig relation kan inte skapas utan att bägge parter är intresserade och vad gäller detta så är människor ofta inte intresserade av en relation med Gud eftersom det kräver en omvändelse och kapitulation. Människor sätter sin egen bekvämlighet och relationer till andra människor högre än relationen till Gud och hur gärna Gud än skulle vilja kan han inte tvinga människor in i gemenskap med honom och samtidigt vara kärleksfull. Och då gömmer vi oss för Gud och intalar oss att han inte finns, eller att han åtminstone inte är tillräckligt tydlig med att visa sig för att vi skulle välja honom framför någonting annat. På samma sätt som Adam när han ätit frukten gömde sig för Gud och sedan sa att allt var Guds fel eftersom det var Gud som gett honom Eva som lurade honom att äta, istället för att bara be om förlåtelse för att han ätit det han inte fick. Det är svårt att erkänna att vi har gjort fel, men att låtsas om och intala oss att vi gjort rätt tar inte bort faktumet att vi har gjort fel och därför finns skulden kvar tills vi bekänner den, vänder om från den och accepterar Jesus som vår frälsare så att vi själva slipper domen. 

Ojoj. Jag ska försöka svara på alla dina frågor men det tar nog lite tid och plats. Börjar med ett inlägg om första frågan som är 2 Mos 21:7 och handlar om slaveri.

2 Mos 21:7
"Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri som de andra slavarna". 

Här behöver vi se det hela sammanhanget. Till att börja med ska vi ta reda på vem det är riktat till. Det kan vi se i 2 Mos 20:22: "Herren sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: (...) Detta är de lagar du ska lägga fram för dem" (2 Mos 21:1). Texten som följer reglerar alltså inte hur alla människor i alla tider ska hantera frågan om slaveri, utan hur israeliterna skulle göra det för att särskilja sig från folken omkring dem (vissa andra lagar är allmängiltiga men inte denna).

Israeliterna hade precis kommit ut ur Egypten efter att ha levt som slavar där under fruktansvärda förhållanden och på många ställen genom hela GT påminns de om att de ska komma ihåg att de själva varit slavar och främlingar i Egypten. Det fanns bland israeliterna två olika typer av slavar: 1. Personer (israeliter eller andra) som sålt sig själva som slavar för att få en bättre tillvaro. 2. Krigsfångar m.fl. från andra folk. Fängelse/dyl. existerade inte och fångar upptogs istället som tjänare i israeliska familjer där de efter omskärelse fick anpassas till den israeliska kulturen och sedan räknades som israeliter. Alternativet till slaveri för många civila efter krig kunde vara svält och sjukdomsdöd i krigets spår.

Läser du vidare om slaveri i t.ex. 2 Mos 21:20, 21:26-27, 21:32, 5 Mos 23:15 och 24:7 så ser du att misshandel av slavar var totalt förbjuden, utlämning av förrymda slavar var förbjuden och att straffet för kidnappning och människohandel med slavar var döden. Versen du nämner föregås av: 

2 Mos 21:2
"Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen".

Det finns också en fortsättning direkt i verserna efter: 

2 Mos 21:8-9
"Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt (hebr. padah = återlöst = återförd till säljaren = sin familj). Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne eftersom han handlat trolöst mot henne." 

Versen du nämner syftar alltså tillbaka till den ena versen och framåt mot nästa och klargör att en ogift kvinna som blivit slavinna (=hushållerska i en familj i sex år om hon inte frivilligt vill stanna längre och familjen samtycker) men inte längre är önskad i den nya familjen ska lämnas tillbaka till sina föräldrar. Detta för att skydda flickan så att hon inte skulle hamna på gatan, utan ha ett socialt skydd. 

De lagar som fanns om slaveri för det israeliska folket utmärkte sig mot omgivande folk som präglade av social rättvisa, slavar fick ett människovärde och skyddsvärde. Med vad vi lärt oss om senaste århundradenas bestialiska slaveri är det därför lätt att få dessa associationer så fort vi ser ordet "slav", men här handlar det primärt om en reglering av nödvändiga arbetsgivar-arbetstagar-relationer där arbetskraft var vad som fanns att erbjuda om en person/familj t.ex. inte kunde betala böter. Belåning av egendom existerade inte eftersom all egendom i Israels folk ytterst ansågs tillhöra Gud. 

Att slaveri regleras i GT:s lag innebär inte att slaveri är Guds ideal, det kan vi se genom hur t.ex. skilsmässa regleras i GT:s lag trots att Jesus i Matt 19:3-10 tydliggör att skilsmässobrev endast tillåts i lagen för att israeliternas hjärtan var så hårda och de inte kunde sköta sina äktenskap. Meningen med äktenskap var att det skulle vara livslångt och skilsmässa regleras alltså i lagen som en nödvändighet och inte som ett ideal. Det är rimligt att tro att detta även gäller slaveri, då Gal 3:26-28 säger "Alla är ni Guds barn genom tro på Jesus Kristus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.". Allas lika värde ska alltså gälla i den kristna församlingen. Ovanstående var ett av de bibelord som var vägledande för bl.a. William Wilberforce och den kristna motståndsrörelsen mot den  transatlantiska slavhandeln och drivkraft för avskaffandet av den tidens slaveri. 

Värt att nämna är också att orden som används för "slav" (hebr. Ebed och Gr. Doulos) även kan användas för att adressera "tjänare", även om det är helt klart att slaveri existerade såväl inom Israels folk som i den tidiga kristna församlingen. Men att det existerat i den kristna församlingen innebär alltså inte alls att det är Guds ideal med slaveri. 

Det finns säkert massor att tillägga om detta och fler frågetecken att fundera över men jag tror iaf att det är ett ganska omfattande svar på din första fundering. :)

Tack för kluriga frågor! Jag är övertygad om att det är nyttigt att bli utmanad i min livsåskådning lite då och då. Det var ett tag sedan jag funderade över de frågor du brottas med nu och verkligen lusläste min Bibel så det är dags för en uppdatering. Kollar jag igenom mina egna gamla frågor jag skrivit innan jag var kristen så liknar vissa i mångt och mycket de du formulerat, därför misstänker jag att vi är funtade på ungefär samma sätt. Och då är jag kanske rätt person att bringa klarhet i några av dina frågetecken. Säg till om du vill ha bibelhänvisningar på specifika saker, i detta inlägg drog jag ner på det för att texten skulle bli mer lätt att läsa.

Som du skriver, Guds värderingar och normer är tidlösa. Gud är den han är från evighet till evighet. Vi har tidigare nämnt ett av Guds karaktärsdrag som är hans helighet. Att han är helig innebär att han är fri från synd. Ren och fri från smuts. Bara ljus och inget mörker. Han kan inte kompromissa med sina karaktärsdrag. Anledningen till att NT inte kunde skrivas direkt och ges som en instruktionsbok är att ett syndfritt människooffer krävdes för att utplåna mänsklighetens synd. Det är den logiska biten. Att kunna leva efter lagen som NT ger och som gäller alla människor oavsett folkslag ("älska din nästa som dig själv") kräver att vi har Den Helige Ande i oss, vilket är omöjligt innan vi fått förlåtelse för våra synder och blivit nya skapelser, "födda på nytt". Den Helige Ande är Gud, och Gud kan inte flytta in i en syndig person, vi måste därför först bli renade från vår synd vilket inte går utan att straffet för synden är sonat vilket kräver ett syndfritt människooffer. Ingen människa kan bevisas syndfri utan en lag som ger insikt om vad synd är och ingen människa kan leva upp till den helighetsstandard som Gud har och som visar sig genom lagen. Att ge människan budet "älska din nästa som dig själv" direkt efter syndafallet skulle alltså vara helt verkningslöst och inte kunna rädda mänskligheten från en evig separation från Gud.

Ingen människa kunde hålla lagen efter syndafallet. Därför var Gud, som själv är helig, tvungen att födas in i människosläktet som ett litet spädbarn och själv bli det syndfria offer som krävdes. Han var tvungen att visa hur lagen skulle hållas och dö för din och min skull för att vi skulle kunna bli frikända och få laglig rätt till Den Helige Ande som dels hjälper oss att förstå vad som är rätt utan att vi behöver memorera en lagtext (lagen är istället skriven i våra hjärtan), och dels är det sigill Gud satt på oss inför den dag det avgörs om vi tillhör honom eller inte. 

Under tiden för gamla förbundet kom Den Helige Ande vid vissa tillfällen till vissa profeter och människor som i hjärtat var mer överlåtna till Gud än andra. Detta förklarar varför vi kan hävda att Bibeln är Guds ord. Gud har genom sin Helige Ande sett till att det som skulle skrivas ner och bevaras har gjort det. Den Helige Ande hjälper oss också (om vi vill) att förstå hur vi ska ta emot den texten som vi läser. När du läst hela NT ser du också att det är så mycket syftningar tillbaka till GT att mycket vore fullkomligt obegripligt utan att kunna gå tillbaka till den texten. 

Dessutom var ju lagen och profeterna det Jesu lärjungar och alla andra i Israels folk hade att tillgå, NT började ju skrivas när Jesus inte längre var kvar på jorden. Jesus gick efter sin uppståndelse igenom hela GT med sina lärjungar och bevisade för dem genom GT att han var Messias och Gud. Han bekräftar också genom hur han talar om GT hela GT:s trovärdighet. Utan den bevisningen hade lärjungarna kanske inte varit kristna efter Jesu himmelsfärd och då hade människor över hela världen inte kunnat komma till tro därefter och idag. Det är en fantastisk skriftsamling och det finns så mycket mer att skriva om det och utveckla men nu räcker det gott och väl för detta inlägg. 

Sammanfattat: Vi bröt kontakten med Gud genom att synda redan innan lagen fanns skriven och vi bara hade ett lojalitets-bud ("ät inte den frukten"). Vi förlorade DHA och den fysiska döden kom in i bilden. För att återfå kontakten valde Gud ut ett folk som sökte honom och gav dem en lag (anpassad efter och riktad primärt till just det folket) som skulle kunna skapa tillräcklig helighet i Israels folk för att Jesus skulle kunna födas. Utan lagen inget folk förberett för Jesus, utan Jesus ingen förlåtelse och rening från synd, utan rening ingen DHA och utan DHA ingen möjlighet att komma tillbaka till Fadern. Jesus säger "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.". Genom att acceptera att Jesus på korset tagit på sig dödsstraffet som var menat för oss kan vi bli frikända, detta är att försonas med Gud och ger oss evigt liv. 

Angående tillfällen i historien som olika böcker tillkommit. Här berörs ju indirekt en del andra stora frågor så jag redogör kort för min nuvarande inställning gällande det. Jag har nog accepterat att jag i dagsläget vet för alldeles för lite om den forskning som eventuellt bevisar att människor har funnits långt mycket mer än ca 10 000 år för att kunna säga hur länge jag tror att mänsklighetens historia har pågått. Jag är övertygad om att makroevolutionsteorin inte håller och jag tror därmed inte att vi pga diverse oförklarliga missbildningar efter varandra från aporna har råkat bli som vi är (betydligt mer sofistikerade varelser), däremot verkar mikroevolution inom växt- och djurarter hyfsat bevisat och logiskt så det tänker jag inte vända mig emot. Men att fjärilar ändrar färg efter en skogsbrand eller att olika sorters apskelett och människoskelett har hittats här och var bevisar ju inte att någon makroevolution från djur till människa någonsin ägt rum, det är bara ett extremt antagande av dem som har för avsikt att plocka bort Gud ur sin världsbild.

Adam och Eva var utan tvekan de första människorna skapade till Guds avbild och jag är övertygad om att de tidiga människorna efter syndafallet kunde leva i flera hundra år per person som det står (då fenomenet döden kom in i mänskligheten genom syndafallet och Gud senare fastslår 120 år som maxålder), däremot har jag inte beslutat mig för vad jag tror gällande hur många år sedan det var som Gud skapade människorna. Det står i Bibeln att en dag för Gud är som 1000 år och 1000 år är som en dag, så jag ser ingen motsättning mellan att vara bibeltroende och att samtidigt anta t.ex. att jorden med innehåll skapades under 6000 år och att mänsklighetens historia sträcker sig över betydligt längre tid än ca 10 000 år. Något är sant, jag är okej med vilket som och kan också leva med att vi kanske inte kan bevisa hur det ligger till därför att det är för mycket paradigm och antaganden inblandat i vår "objektiva" forskningsmetodik där vi baserar teorier på teorier och utesluter alla former av skeenden som blandar in någon form av övernaturliga element. Många drivs också in i den typen av forskning just för att försöka motbevisa (eller bevisa) Guds existens och då inser man ju direkt att objektiva slutsatser inte kommer att vara ett alternativ för dem. Forskning är jättebra på de flesta sätt och jag har ingenting emot strävan efter evidens och sanning, men forskningsresultat präglas alltid av forskarens livsåskådning och tidsandan som är föränderlig men Guds ord består och räcker för att vi människor ska veta det vi behöver veta om det som verkligen är viktigt. 

Jag tror helt enkelt att tidpunkterna för när skrifter tillkommit och profeter verkat varit beroende av Israels folks inställning till Gud på samma sätt som jag tror att uppfyllanden av profetior och skeenden i världshistorien i nutid också är beroende av människornas inställning till Gud. Det står i många bibelverser i både GT och NT att Gud har tålamod med oss och att allt har sin tid. Jesus säger också i Matt 24 när lärjungarna frågar om tecken inför hans återkomst och denna tidsålderns slut, att ingen vet när den dagen kommer utom Fadern. 

Den andra bibelversen du undrade över var:

 

2 Mos 35:2

Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 

Sabbaten är ett intressant ämne. Det finns väldigt, väldigt många bibelverser om sabbaten och det är intressant i sig eftersom den hebreiska litteraturtraditionen fungerar så att när någonting är extra viktigt så upprepar man det många gånger (istället för att highlighta med t.ex. versaler som vi gör). Sabbaten är inkluderat i de 10 budorden och tydligt ett mycket viktigt påbud och därför är det också ett allvarligt brott för Israels folk att bryta mot den. Påbudet är precis som bibelversen vi diskuterat innan riktad till Israels folk, även om vi i NT kan se att en vilodag i veckan är en nyttig princip för alla människor och att det gör oss gott att hålla sabbaten trots att vi inte måste, på så vis att vi avsätter en dag i veckan till att vila från arbete, fokusera på Gud och göra gott mot andra människor. 

Sammanfattar man de bibelord som belyser sabbatsdagen (vila från allt arbete var sjunde dag för alla människor som levde med Israels folk) och sabbatsåret (vila från att bruka, beså och skörda jorden vart sjunde år) så ser man att sabbaten är:

-En påminnelse om Gud som skaparen (Skapade allt på sex dagar, vilade på sjunde)

-En påminnelse om människan som Guds avbild

-Ett evigt tecken på förbundet mellan Gud och Israels folk

-Ett gensvar som indikerar förtröstan på Gud som försörjaren

-En ständig påminnelse om att Gud faktiskt har omsorg och förser oss

-En hjälp att avstå från girighet och habegär

-En nödvändig återhämtningstid för människor och boskap

-Ett tillfälle att avsätta tid för att umgås med Gud enskilt och som församling

-Ett tillfälle till familjetid för att prioritera de relationerna

-Ett tillfälle att göra goda gärningar mot andra

-Ett tillfälle att vara tacksam och glädja sig

-En utmärkande och särskiljande princip i jämförelse med andra folk, oavsett var de befinner sig

-Ett tecken för andra folk på att trots att Israels folk arbetar en dag mindre varje vecka får de mer uträttat och skördat, vilket leder till nyfikenhet på Israels Gud. 

-En kontrast mot hur de hade det i Egypten, ger en kultur av omsorg och hållbarhet

-(Sabbatsåret) Ett tillfälle då alla fattiga ska få samla mat på åkrarna, och därefter ska djuren få äta sig mätta på det överblivna.

-(Sabbatsåret) Ett tillfälle då jorden ska få vila från att brukas och istället återhämta sig.

-Något som profetiskt pekar framåt mot den vila som kommer med den nya himlen och den nya jorden så småningom. 

Eftersom poängen var att hela Israels folk skulle fira sabbat samtidigt påverkade det hela gruppen att bryta mot sabbatsbudet och vanhelgade förbundet med Gud. Gud skulle i tabernaklet kunna befinna sig mitt ibland Israels folk och leda dem trots deras synder (som de dagligen offrade för att övertäcka) och Guds helighet. Den som bröt mot sabbatsbudet var därför tvungen att utrotas ur sitt folk och alla i folket måste veta hur viktigt sabbatsbudet var då det skulle vara ett evigt tecken på förbundet. Att bryta mot sabbaten indikerade att man satte tillit till sin egen förmåga framför sin tillit till Gud och att man var girig och självisk. Det finns vad jag vet skildrat på ett ställe i GT att en man som samlar ved på sabbaten blir stenad av folket. 

I NT när en äktenskapsbryterska är framställd för att stenas och Jesus ska yttra sig om det, ges instruktioner som inte är i enlighet med Mose lag, Jesus menar att den som är utan synd ska kasta den första stenen. När ingen kastar någon sten säger han till kvinnan "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer". Här är ett av exemplen där nåden som kommer med Jesus Kristus går före lagen som gällde innan. Samtidigt skärps lagen då ingen som själv är skyldig ska utmäta straff. Det finns ingen anledning att tro att samma princip inte ska gälla för sabbatsbudet, då Jesus själv botade sjuka på sabbaten, hans lärjungar plockade ax på åkern och Jesus sa att det både är tillåtet att göra gott på sabbaten och att sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Däremot skärper han ju ordentligt definitionen på vad som är äktenskapsbrott (att se på någon annans man/hustru med begär är att begå äktenskapsbrott). 

Jag tycker att vi fortsätter med dessa frågor om sabbaten till att börja med, så besvarar jag frågorna om sexualitet senare när vi diskuterar bibelverserna från ditt tidigare inlägg med upplevda motsägelser i lagen, vissa handlar ju om just det ämnet. Nu tog jag bara äktenskapsbrott som ett exempel på hur Jesus fullbordar och skärper Mose lag i NT. Ska dock allra först svara på din sista fråga om det eftersom den är så fundamental.
Det du skriver om att synden efter syndafallet kan betecknas som ett naturligt tillstånd är helt korrekt. I svenskan brukar det kallas "arvssynd", och på engelska "original sin", och det kan vi inte göra oss fria från på annat sätt än att acceptera Jesu försoningsdöd på korset och tillåta Gud att göra om oss i grunden och befria oss från detta vårt naturliga tillstånd.

2 Kor 5:17 säger
"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit." 

vidare i 5:18-21
"Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Rom 5:12
"Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns." (...)

Rom 5:18
(...) "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad." 

Det är precis vad frälsning och pånyttfödelse handlar om och utan att bli nya skapelser fria från den grundläggande synden som kom med Adam och syndafallet kan vi alltså inte få Den Helige Ande och återfå kontakten med Gud. Utan att acceptera att Jesus friköpt oss sitter vi fast i vår synd och då kan Gud som är helig inte ha en öppen kommunikation med oss här, eller ta emot oss till sig när vi levt färdigt vårt jordeliv. Det är synden som skiljer oss från Gud. Den synd vi efter försoningen som kristna ändå väljer att dra på oss kan vi bli förlåtna och renade från genom bekännelse och omvändelse.

Jesus talar om detta i Joh 13 när han tvättar sina lärjungars fötter. Petrus vill inte acceptera att Jesus ska utföra en så lågt värderad syssla och säger "Herre, ska du tvätta mina fötter?". Jesus svarar "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det.". Petrus säger då "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" varpå Jesus svarar "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig.". Då säger Petrus "Herre - inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!". Jesus svarar "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna, han är helt och hållen ren." Lite senare säger Jesus "Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra så som jag har gjort mot er". 

Det står mer i NT om att vi som kristna ska bekänna våra synder för varandra, förlåta varandra och omvända oss om och om igen (tvätta fötterna) men att grundreningen utförs en gång genom den första omvändelsen till Jesus, pånyttfödelsen, dopet och mottagandet av Den Helige Ande (badet).

Vi känner skuld för att vi ska veta att vi har syndat och att det är ett verkligt problem. En person som känner skuld och inte är kristen behöver alltså omvända sig till Jesus (och bada) medan en kristen person som känner skuld för något specifikt ska bekänna sin synd inför Gud och en annan kristen, och omvända sig från det beteendet som ledde till skuldkänslorna (tvätta fötterna). 

Snart svar på övriga frågor. :)

Okej, djupdykning. 

Även innan lagen gavs till Israels folk fanns sabbaten som ett påbud. Gud förde Israels folk ut ur slaveriet i Egypten genom Röda havet till Sinai öken på väg mot det nya landet. Detta är förutom historik en förebild på vad som skulle komma - att vi idag genom omvändelse till Jesus kan bli förda ut ur syndens slaveri genom "badet" jag beskrev i förra inlägget. Därefter går vi runt i cirklar och trilskas med Gud i öknen (tillvaron här) på väg mot löfteslandet (som kommer efter tillvaron här). 

I öknen fanns ingenting att äta och folket klagade och ville tillbaka till Egypten. Gud gav dem mat i form av vaktlar (kött) och flingor av manna (bröd) som regnade ner från himlen och han sa att han skulle pröva dem, om de ville vandra efter hans lag eller inte (2 Mos 16:4). Detta är en förebild på Jesus som är livets bröd som kommer ner från himlen (Joh 6:30-35) och Jesus som är Ordet (Gr. Logos - logik) som blir kött (Joh 1:14) och bor mitt ibland oss ("I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. (...) och Ordet blev kött och bodde bland oss (...) och han var full av nåd och sanning").

En av de sakerna som gjorde fariséerna mest förargade på Jesus var att han uppmanade till att äta hans kött (människokött var ju inte direkt kosher). I Joh 6 tydliggör Jesus detta: "Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

När Jesus instiftar det nya förbundet med nattvarden, innan han blir förrådd, fängslad, torterad och korsfäst, går det till såhär (Matt 26:26-29): "Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp". Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Faders rike"". När vi som kristna tar nattvard är det för att påminna oss om att vi nu är i det nya förbundet genom Jesu kropp och blod som utgavs för oss på korset, och har evigt liv efter detta. På detta sätt menar jag att GT och NT är så sammanflätade och måste läsas i ljuset av varandra, det är då Bibeln blir så fantastisk för läsaren som den är tänkt att vara. Allt hör ihop och det är i hela Bibeln sammanfattad som logiken kommer fram. Tillbaka till mannat. 

När Israels folk fick manna i öknen var instruktionen från Gud att de skulle samla manna i sex dagar och på den sjätte dagen skulle de få dubbelt så mycket, och sedan vila på den sjunde dagen (2 Mos 16:22-26). De fick inte gå ut för att samla manna på den sjunde dagen. Här gavs ingen förklaring till varför sjunde dagen skulle vara vilodag, och inte heller något löfte om vilken konsekvens ett sådant lagbrott skulle få. Samma vecka som instruktionen gavs var det några som ändå struntade i den och gick ut på sabbaten för att leta bröd (2 Mos 16:27-30). De hittade inget och blev påkomna. Påföljden blev endast en konstruktiv tillsägelse från Mose att de skulle stanna hemma nästa gång. Instruktion utan påföljd hade alltså redan prövats vid tillfället då sabbatsbudet först gavs, och det fungerade inte särskilt bra. Folket behövde alltså tydlighet. 

Din fråga uppfattade jag som "Varför dödsstraff för att bryta sabbaten" (alternativt bryta äktenskapet - det kan jag svara på i ett senare inlägg). Israels folk fick alltså lagen inkl. budet att inte utföra något arbete på veckans sjunde dag, då denna dag hade andra syften (som beskrivet i tidigare inlägg). Straffet var döden vilket indikerar hur otroligt viktigt budet är. Vad arbete är specificeras inte särskilt tydligt, däremot skrivs att "Ni ska inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor" (2 Mos 35:3). När en man i 4 Mos 15:32-36 ertappas med att samla ihop ved på sabbaten kan vi anta att det var i syfte att göra upp en eld (vad annars?). Folket har precis fått instruktioner om hur synder som sker av misstag ska hanteras (offra en årsgammal get) (4 Mos 15:27). Verserna skrivna precis innan situationen med sabbatsbrytaren skildras ser ut som följer:

4 Mos 15:30-31
"Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."

Denna man som samlade ved för att göra upp en eld på sabbaten syndade alltså avsiktligen med full insikt om vad konsekvensen kunde bli. Så frågan är ju - varför gjorde han det? På sabbaten offrade hela menigheten tillsammans lamm som brändes på altaret, maten åts sedan av folket (pekar också fram emot Jesu försoningsoffer och nya förbundet). Fler maträtter fanns också förberedda sedan dagen innan av alla andra hushåll. Mannen behövde alltså inte göra upp eld för att laga mat om han inte absolut ville undvika att delta i sabbatsfirandet med Israels folk. Man kan ju fundera vidare ännu längre om man vill, och överväga om han ville ha sin egen tillställning och dra bort fler israeliter från det gemensamma firandet, vilket skulle indikera att han ville stå i centrum istället för Gud på sabbaten, och konkurrera med honom. Men så långt behöver vi inte spåra ur för att inse att det brott han begått är allvarligt i sammanhanget och att det begåtts med vilje och inte av misstag. 

Synd separerar oss andligen från Gud. Fysiska straff används delvis som en symbolisk motsvarighet till vad som andligen sker, för att människan lättare ska förstå. Uppror mot Gud leder till andlig död, därför är straffet "döden" även fysiskt. I detta fall sattes faktiskt mannen åt sidan då Mose och Aron som ledde folket, trots Guds tydliga instruktioner om dödsstraff inte kunde förmå sig till att verkställa det. Gud sa då till dem att hela menigheten skulle stena denna man till döds. Först då verkställdes straffet. Troligtvis var stening den metod som skulle tillämpas för att alla i folket behövde vara delaktiga i verkställandet och förstå hur fruktansvärt det var att bli stenad, dessutom för egen del bli avskräckt och för att man också skulle vara uppmärksam för varandras skull så att de man brydde sig om inte skulle begå synd belagt med dödsstraff. 

Hade mannen inte straffats med döden skulle det vara ett tecken för folket på att Gud inte håller vad han lovar och att han inte dömer i enlighet med den lag han givit dem. Gud måste agera i enlighet med den han är och han är rättvis. Verkställandet av dödsstraffet bevisade för folket att Gud är den han säger att han är, brott mot sabbatsbudet är mycket allvarligt, och att lagbrott får de konsekvenser som är utlovade. 

Som tidigare nämnt skulle lagen se till att det israeliska folket kunde behållas heligt för att Jesus skulle kunna födas och dö för våra synder och fullborda lagen. När Jesus hängde på korset och drog sitt sista andetag sa han "Det är fullbordat" (Joh 19:30). Hela lagen är fullbordad genom Jesu död på korset och därför står vi som kristna inte under lagen utan under nåden och vi leds av Anden som kom genom Jesus Kristus och nu bor i oss. Vid tiden för det israeliska folkets förberedelse i helighet inför Jesu ankomst gällde lagen, de utvaldes för att bära fram det försoningsoffer som krävdes för hela mänsklighetens synd och offret var Jesus. Det motiverar en annan lag för dem än för alla andra.

Det är samma Gud med samma vilja och samma karaktär som givit lagen och förlåtelsen men då han är rättvis måste straffet för lagbrotten först sonas, priset betalas, för att förlåtelse och försoning ska kunna vara möjlig och det priset betalades genom Jesu död på korset. Därför är det annorlunda efter Kristus. Vi var dödsdömda men Gud älskar oss och straffade istället sin son som frivilligt tog dödsstraffet på sig som vår representant för att vi skulle kunna gå fria. Nu är vi frikända och står fria från lagen om vi accepterar att priset är betalt, alltså accepterar Jesus som vår representant, och omvänder oss till Jesus som blev uppväckt från döden då han själv inte begått någon synd, och alltså lever idag och för evigt (vilket vi på samma sätt gör om vi väljer att tillhöra honom och inte klamrar oss fast vid det liv vi lever här och våra egna planer och synder).

Underordnar vi oss Jesus och gör honom till vår Herre så kopplas vi genom Den Helige Ande ihop med honom och blir Guds barn (eftersom Jesus är Guds son). Vi blir fria från lagen och på domedagen (om ett sådant scenario ens uppstår för kristna) är det enda vi behöver göra om vi blir ställda inför Fadern att peka på Jesus och säga "Han tog mitt straff". Annars har vi en del att redogöra för eftersom allt som sker i mörkret ska komma fram i ljuset och ropas ut från taken. Alla våra pinsammaste hemligheter som ingen vet om blir på den dagen uppenbarade för alla som någonsin levt, om vi inte sagt till Jesus typ "Förlåt, jag väljer att tro att du finns och jag vill ha med dig att göra. Jag kan inte själv. Ta mina spillror och gör något nytt och vackert av det. Jag vill lära känna dig.". Så fort vi ger Gud tillåtelse att förvandla oss så gör han det. Vi blir nya skapelser som Gud successivt gör mer och mer lika Jesus, som ju är lagen fullbordad och förkroppsligad.

Den Helige Ande som vi får efter att ha bekänt Jesus som vår Herre leder oss och hjälper oss att kommunicera med Gud, att älska människor villkorslöst och att leva vår resterande tid på jorden i hyfsad linje med vad Gud vill utan att vi slaviskt ska följa den judiska lagen som vi ändå inte kan hålla. Han tar över kommandot om vi tillåter honom. Efter Kristus (som är förutsättningen för försoning, frälsning - räddning från syndens slaveri och den påföljande domen) handlar det alltså inte längre om att följa lagen, utan om att först själv försonas med Gud, låta sig steg för steg förvandlas till Kristuslikhet och under tiden hjälpa andra människor att försonas med Gud och påbörja samma process. Vi har gått in i en ny tid och ett nytt förbund som omfattar alla folk (samtidigt är vi också "inympade" i det israeliska folket och som kristna är vi skyldiga att vara välvilligt inställda till dem då vår frälsning varit beroende av dem historiskt). Vi ska alltså leva på ett nytt sätt nu efter Kristus när vi inte är bundna av synden eftersom straffet är sonat. Det finns nya direktiv från samma Gud, som möjliggjordes genom en historisk händelse för ca 2000 år sedan som var Jesu död på Golgata kors. Nu gäller inte rättfärdighet genom lagen utan rättfärdighet genom tro på Kristus Jesus som har dött och uppstått för oss. 

Rom 10:4 
"Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror."

Rom 10:9-10
"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (Hebr. JHVH - det högsta, heligaste namnet på Gud) och i ditt hjärta tror att Gud (Fadern genom Anden) har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger (Jes 28:16): Ingen som tror på honom skall stå där med skam."

Rom 8:1-9
"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och det kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 

Haha, usch. Det verkar inte som att hyresvärden prioriterar att bli omtyckt av sina hyresgäster direkt. Finns tyvärr likheter med beteendet hos min egen hyresvärd men jag har inte alls den bilden av Gud. :) 

Du skriver att Gud har skapat synden, det stämmer inte riktigt. Synd betyder som tidigare nämnt i grunden att "missa målet". Trots att vi försöker vårt allra bästa träffar vi ofta utanför det vi siktade på, eller så siktade vi helt fel och förstod inte vad målet var. Kanske tyckte vi att det verkade bättre att sikta på ett annat mål, och försökte skriva våra egna spelregler. Det finns många anledningar till att det kan bli fel.

Skuldkänslor är i grunden en konsekvens av att vi gör fel och en hjälp att förstå att vi borde ändra vårt beteende och kanske vår riktning för att inte hamna ännu mer fel. Alla som får skuldkänslor ändrar ju inte sitt beteende så det går inte att hävda att det är någon slags tvång. Vi kan absolut välja att döva skuldkänslorna och bli avtrubbade istället så att vi kan begå värre och värre synder. Vi har kapacitet att tortera varandra på fruktansvärda sätt och dessutom njuta av det. Det skulle inte gå om vi per automatik slutade med något för att det gav oss skuldkänslor. Jag tycker att det är bra att det känns fel när vi gör fel. Ibland kan dock andra människor tvinga på oss grundlösa skuldkänslor för att t.ex. själva framstå som bättre och då är det ju bra att ta reda på om det verkligen är ens eget beteende som ska ändras. Man kan också få skuldkänslor över sådant som inte går att påverka, t.ex. över att man inte ville bli sams med någon som nu är död. Även om sådant inte kan ändras så kan man prata med Gud om det, bekänna sina egna fel och på så vis bli fri från den typen av skuldkänslor. 

Gud skrev reglerna, vi valde att bryta dem vilket gjorde att vi missade målet direkt. Att Gud visste att det skulle hända betyder inte att han skapade synden eller att han skapade oss inkapabla att hålla oss till spelreglerna. Från början fanns som sagt en enda regel vilket var "Ät inte frukten från det trädet". Påföljden skulle vara "att döden dö" (typ "dubbeldö"). Utöver det fick människorna göra precis vad de ville. De första människorna valde med sin fria vilja att sikta på det enda de blivit tillsagda att undvika. När de blev påkomna så valde de att skylla ifrån sig på Gud och inte erkänna att de gjort fel.

Till en början skapades människorna till Guds avbild med tre dimensioner;
-"Kropp" (hebr. Gewiyah/Basar, gr. Soma - härifrån kommer t.ex. begreppet somatiska sjukdomar),
-"Själ" (hebr. Néfesh, gr. Psykhe - grundord för t.ex. psyke, psykiatri) och
-"Ande" (hebr. Rúach, gr. Pnéuma - bägge orden innebär luft i rörelse).
Denna indelning av människan används även inom det medicinska vetenskapsområdet. Det finns också flera olika ord i Bibeln för begreppet liv, som ibland används för olika dimensioner av människan. Vi har t.ex. både biologiskt liv (hebr. Chayyim, gr. Bios) och det andliga, eviga, överflödande livet från Gud (gr. Zoe). 

När vi genom att äta den förbjudna frukten valde att gå vår egen väg, bort från gemenskapen med Gud, så blev straffet för detta alltså döden x 2. Dels förlorade vi den andliga kontakten med Gud och dels så kom den biologiska döden in i bilden och började bryta ner våra kroppar med sjukdomar och smärta. Vi blev dömda till döden både kroppsligen och andligen. Precis som Gud sagt. Men Gud presenterar redan där sin räddningsplan som hela resten av GT handlar om, att Jesus skulle dömas för vår synd så att vi skulle få det eviga livet (x 2) tillbaka. 

Jesaja som levde och verkade ca år 740 f.Kr. var en av flera profeter som skrev mycket tydligt om vad Jesus skulle göra när hans tid var inne:

Jes 53:
"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. (...) Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom. (...) Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe." 

Vi blir befriade från syndens och dödens grepp om oss och makt över oss när vi "skakar hand" med Gud på att Jesus tog vårt straff och vi accepterar att bli frikända. Vi behöver tala om för Gud att vi förstår att vi har syndat och att det är ett problem. Vi behöver säga till honom att vi vill vända om till honom och att vi accepterar hans lösning på problemet, alltså att Jesus dog för våra synders skull. Vi behöver säga att vi vill att Jesus ska vara vår Herre och att han ska ta kontrollen över våra liv. Det finns alla möjliga olika varianter på frälsningsböner (googla!) som man kan använda om man är redo att ta det steget. Om man inte vill ge bort kontrollen över sitt liv till någon man inte känner så kan man ju börja med att be "Jesus, om du finns så vill jag att du visar dig för mig så att jag förstår vem du är". Man kan också läsa om Jesus i evangelietexterna i NT. Jesus är en perfekt avbild av Gud så genom att läsa om hans liv förstår man vem Gud är. Vill man ha personlig överbevisning så tror jag att man måste testa att be om konkreta saker till Gud och avsluta bönen med "I Jesu namn" (vilket betyder typ "på grund av vad Jesus har gjort så vill jag kommunicera med dig"). Och till slut så kommer man att ha lärt känna Jesus tillräckligt väl för att veta att han älskar en, bara vill väl och bara har goda planer och då kommer man att inse att det är bäst att ge kontrollen över livet till honom och göra det. Och i samma ögonblick som man gör det blir man befriad från synd, frälst, försonad med Gud, pånyttfödd och får rätt till Den Helige Ande och evigt liv. 

Men, det stämmer också som du skriver att det är när vi lämnar tillvaron här, som kristna, som vi helt och fullt på alla sätt slipper synden och skulden eftersom tillvaron här är så präglad av synden och konsekvenserna av den. Det går inte att leva helt syndfritt som kristen på den här platsen, för att det ska vara möjligt behövs en ny plats som inte är påverkad av synd och där inga människor som syndar finns, samt nya kroppar. Det kommer senare.

Hej! Jag skriver gärna privat med dig och försöker svara på fler frågor så småningom, när jag har svarat klart på alla de frågor jag redan utlovat svar på i den här tråden... Kanske några av dina frågor är desamma som TS frågor, eller följdfrågor, och då finns en chans att du får mer insikt i vad jag skulle svara på dina frågor genom att fortsätta följa tråden. Är det personligt förstår jag om du inte vill skriva här, men är det allmänna frågor så lägg till dem i tråden så besvarar jag dem också i sinom tid. Det kan vara så att detta pågår i några veckor framöver då det fortfarande finns mycket att besvara och utveckla, och jag har en del åtaganden utanför FL också. :) Påminn mig gärna om jag inte PM:at dig och tråden avstannar helt!

Just den här frågan har jag tidigare själv inte grävt i så djupt som du gör, men jag uppskattar att du tvingar mig att gå till botten med varje punkt, även om det tar sin lilla tid. 

Genom dina metaforer anar jag att din nuvarande bild av vem Gud är, faktiskt är raka motsatsen till den han är. Att Gud på något vis skulle njuta av att se oss lida. Att han skapar omöjliga uppgifter till oss och sedan äter popcorn och skrattar "moahaha" när vi misslyckas. Det är en ganska vanlig missuppfattning som säkert härstammar från hur vissa av kyrkans företrädare betett sig genom tiderna, och utbretts genom bl.a. musik- och filmindustri, men det gör det inte till sanningen om vem Gud är. 

Jag läste i din informativa presentationstråd där du bl.a. tog upp musiksmak, och kan berätta att innan jag blev kristen (och även ett tag efter) lyssnade jag också mycket på metal av olika slag. Som du gillade jag thrash (mest Pantera men även Slayer och annat) men var egentligen mer inne i death-genren (främst Nile, Origin och Immolation). Utöver metal blev det mycket deppig musik som t.ex. Radiohead, säkert för att det bekräftade min dåvarande världsbild av hur meningslöst allting var, men jag är övertygad om att musiken också faktiskt var en av anledningarna till att jag mådde dåligt. Matar man sig med negativa anti-budskap från morgon till kväll så är det klart att tankarna och beteendet formas efter det. Antagligen präglade det min bild av Gud mer än jag då förstod, och kanske är det också det gemensamma intresset som är bakgrunden till att dina och mina ifrågasättanden av Gud och Bibeln liknar varandra till sättet. Sidospår, men jag tyckte att det var värt att fundera över. 

Din metafor om att bli blöt om fötterna är intressant, men den är inte alls i linje med vad Bibeln beskriver. En mer sanningsenlig metafor om människan och syndafallet på samma tema skulle nog snarare se ut såhär: 

"Gud skapar människorna och säger att de får jorden att förvalta på bästa sätt, de får göra precis vad de vill, det enda de ska undvika är att bli blöta om fötterna av jordgubbssaft. Det finns fullt av saft med andra smaker att dricka av. De har gummistövlar på sig och den enda jordgubbssaften som finns står i en försluten flaska i ett i övrigt tomt kylskåp som dessutom är låst. Nyckeln till kylskåpet sitter på människornas nyckelknippa."

Med denna enda regel är det alltså svårt att synda, inte alls ofrånkomligt. Men lik förbaskat kunde vi inte låta bli när satan ljög om att vi skulle bli som Gud om vi hällde saften på fötterna, så vi beslutade oss för att ta av oss stövlarna och låsa upp kylen och öppna flaskan och hälla saften på fötterna för att se om vi blev som Gud då. Och sedan ge Gud skulden för att det hände.

Vi lydde satan istället för Gud, gjorde honom till vår avgud, och gav därmed vidare herraväldet över jorden till satan. Efter det har visserligen synden successivt utbrett sig och världen idag är nog mer lik din beskrivning där världen skulle vara fylld med jordgubbssaft. Jag tror att vi i vår tidsålder och kultur verkligen simmar runt i synd och därför ser vi inte tydligt hur påverkade vi är av den och hur mycket vi behöver någon som plockar upp oss ur sörjan. Och det är bara Jesus som kan få upp oss därifrån. Men även om vi ger våra liv till Jesus här så är jorden given åt satan och därför dömd till undergång, precis som han. Livet med Gud utan satans inflytande kommer som tidigare sagt inte här utan i det eviga livet efter detta. 

Den andra metaforen är så långt ifrån biblisk att jag inte vet hur jag ska bemöta den. Gud har absolut inte skapat oss till något som kan liknas vid att plöja en åker som en oxe under piska. Det finns inget sådant viktigt jobb som ska bli gjort och därmed inget värde i det att förmedla. Gud har skapat oss för att vi ska vara hans värdefulla konstverk och hans älskade barn som han vill överösa med välsignelser. Han har designat oss för att vi ska reflektera hans godhet och kärlek runtomkring oss och för att vi ska leva i frivillig gemenskap med honom. 

Gud visste innan han skapade oss att priset han själv skulle få betala för att få umgås med oss var att själv bli människa, bli frestad av synd på samma sätt som vi men stå emot varje gång, bli hånad av sina egna skapelser, förnedrad, torterad och dödad på ett plågsamt sätt. Han skulle ha all övernaturlig kraft men avstå från att använda den till annat än att hjälpa andra människor. Från att vara Gud gick Jesus till att på korset vara en människa fullt ut med all mänsklighetens skuld och skam på sitt samvete vilket innebar total frånvaro av Gud. Gud hade lätt kunnat låta bli att skapa människan och därmed sluppit gå igenom detta. Men han ville så gärna ha gemenskap med oss i evigheten som kommer efter detta, att han valde att skapa oss trots att han visste vilken uppoffring det skulle innebära. För hans kärlek (Gr. Agape) är utgivande och självuppoffrande och han vet att det lidande vi upplever här väger lätt och är kortvarigt i jämförelse med den eviga härlighet som kommer sedan. Han ser saker ur ett evighetsperspektiv, vilket vi sällan gör. Detta var enda sättet att uppnå syftet som är frivillig ömsesidig utgivande ren evig kärlek mellan en pappa (Gud Fadern) och hans barn (vi, sammankopplade med Jesus). Gud (Fadern) visste redan innan han skapade oss att vi skulle synda och han var beredd att offra sin enfödde son (Jesus) för oss, och han visste att Jesus skulle vara beredd att dö i vårt ställe för att vi skulle få det eviga livet med Gud. 

Frågan om Guds logik vs människans logik, drifter och syn på gott och ont kan jag kanske svara på imorgon och baka ihop med svar på fler av dina senaste frågor.  :)