Lugn inför förlossningen, livrädd för det som kommer efter
Alltså jag har googlat som en dåre utan resultat, Min sambo tycker att jag är fjantig (tack för den), ska till bm på torsdag men har fått sån jäääääävla panik.
Har 8 v kvar av graviditet. Jag är helt cool inför värkarna och själva förlossningen. Jag litar på mig själv så pass mycket och tror att jag kommer fixa det galant. Det känns mest bara spännande om jag ska vara ärlig. Mitt problem är det som kommer efteråt, tanken på att någon ska stoppa in sprutor för att bedöva punani, att någon ska sy ihop mig, att jag ska kissa, att kunna gå på toaletten överlag (jag har ibs och en extrem problem-mage emellanåt) . Tanken på en kateter i urinröret får mig att vilja dö.
Jag har inga som helst problem för sprutor, nålar och annat förutom när det kommer till utsatta områden som jag ej har kontroll över (har extrem tandläkarskräck). Men hur ska jag kunna ta mig igenom en hel förlossning om jag mår så pass dåligt inför själva slutetappen?!
Någon som upplever/ har upplevt samma som kan råda mig!