Lugn inför förlossningen, livrädd för det som kommer efter

Jag var livrädd för detsamma som du berättar om. Att spricka och behöva sys, toabesök och kateter, fy! Vid första förlossningen sprack jag en del och behövde sys. Jag var så trött och slut efter förlossningen att jag inte orkade med undersökningen ens, därmed kunde de inte avgöra hur stor bristning jag fått. Sy behövde de ju göra i vilket fall, men jag fick vänta ett tag (någon timme tror jag) och sen fick jag komma ner på operation, jag sederades (sövdes lätt), fick bedövning och sen sydde de medan jag sov. Det var väldigt skönt att slippa vara vaken, men det innebar också att jag fick vara ifrån mitt barn och att jag fick kateter.

Katetern var inte bekväm att ha, men det gjorde inte ont. När de drog den kändes det inte heller, men jag fick uvi efteråt. Bra att vara uppmärksam på! Jag kissade i duschen första veckan, annars sved det så hemskt. Första toabesöket avlöpte utan problem, men sen blev jag förstoppad. Inte härligt.

Men. När jag väl var i det så kändes det okej. Personalen är väldigt förstående och stöttande, och kateter behöver man absolut inte få, om man inte sövs förstås. Då är det standard.

Försök att släppa tankarna på det så mycket som möjligt, även om jag vet att det är sjukt svårt. Du kanske slipper sys helt! Om du brukar ha problem med förstoppning kan det vara bra att börja med något bulkmedel direkt efter förlossningen, be om det!

Jag hoppas du kommer kunna njuta av sista delen av graviditeten och sen förlossningen (eller ja, njuter gör man ju inte direkt...), utan att må dåligt. Kram!

Be din mvc om förlossningsförberedande samtal! Jag var inte rädd för det du talar om direkt, men fick både kateter, flera bedövningssprutor i muffy samt sydde ett stygn eller två med bara bedövningsspray (dvs typ utan bedövning). Jag var beredd på smärta men tyckte knappt det kändes alls, hög på förlossningshormoner antar jag. Så kan det bli.

Puffar!

Jag var inte förlossningsrädd men däremot var jag livrädd för kateter då jag haft väldigt mycket problem med urinvägarna. Men mot slutet av förlossningen kunde jag inte kissa själv längre och de tappade mig på urin och det var ju helt underbart! Tycker det vidrigaste med hela förlossningen var att ta sig till toaletten och försöka trycka fram kiss samtidigt som värkarna avlöser varandra, då var kateter himmelriket och jag kommer lätt be om det så snart som möjligt om jag föder fler gånger. Dessutom så fick jag en bristning upp mot urinröret, nu efteråt så inser jag att varje gång jag kissat så har det svidit till men nu efter att de sydde den bristningen så känns det inte så längre! Det var verkligen två positiva överraskningar för min del som jag hoppas kan peppa lite, lycka till!