Fler som känner oro över att ens barn ska välja den andre föräldern?

Fast vi har haft varannan vecka från det att han bara var 2 år. För mig hade det känts förödande att mista mer tid med honom så jag hoppas han kommer att ändra sig. Han är ju inte så gammal och vet inte vad det innebär.

Fast nu tycker jag ni dömer mig lite för snabbt. Jag har aldrig skrivit att jag tänker tvinga honom att stanna det är klart jag inte kan eller ska göra. Ville bara höra om någon annan känner igen sig i dessa jobbiga känslor. Skriver ju här för att jag inte kan prata med honom om det.
Jag är också orolig över kompisar, det är ju rätt känsligt att byta skola i högstadieåldern. Men får väl ta det, den dagen den sorgen. Han kan ju faktisk byta åsikter många gånger om innan dess

Tusan tack Brumma för dina svar! De har faktiskt lindrat min ångest. Ska läsa detta flera gånger så det verkligen går in:)
Förstår inte riktigt själv varför jag är så extremt sårbar när det gäller min son.

Tack vad snällt Brumma:)

Jag funderar mycket på varför det känns jobbigare och jobbigare att jag bara har honom varannan vecka. Vill så gärna han ska få en sådan normal barndom som möjligt och det viktigaste, att han är lycklig. Det är en sorg att förlora så mycket tid med honom. Det blir så påtagligt bl.a. när man umgås med andra som har sina barn på helt då gör det så ont när de frågar efter honom och jag kan känna mig avundsjuk på de som alltid har sina barn.
Tycker ändå jag har hanterat det bra genom åren och försökt satsa mycket på mig själv när jag inte har honom. Men nu känner jag bara att han fattas när han inte är här och jag kan inte njuta alls den veckan. Får dåligt samvete mot min sambo och vårt gemensamma barn. Det är ju inte rätt mot dem.