Är detta något som händer väldigt sällan hade jag inte tjafsat om den där helgen övh... Är det ofta så måste man ju sätta ner foten för att inte bli överkörd.
Visst det är tråkigt att bara ha den "trista" vardagen men detta EN gång du förlorar din helg... Och det är ju inte så att du inte träffar barnet alls.... Du får väl mysa till det på kvällarna den veckan helt enkelt.
Du väljer att missförstå. Det handlar om att barnet och jag också har ett behov av tid (som nästan bara finns på helgerna) och kontinuitet. Att du läser in något annat får stå för dig.
Vilka erfarenheter har du själv från liknande situationer?
Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?
Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.
Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?
Går inte byta jobbhelg.
Om jag är bitter? Är inte det minsta bitter på grund av hans kärleksliv då det var jag som valde att separera. Däremot kan jag väl medge att det kan kännas lite bittert att han bara tar ansvar när det är roligt och det inte innebär minsta uppoffring för honom själv. När barnet behöver honom så finns han inte där (oavsett min situation) utan behovet går bara åt ett håll så att säga, när han initierar umgänge och vill.