• Brumma

    Pappan vill resa med barnet

    Jag hade nog faktiskt låtit barnet åka och inte krävt pappans helg.

    För om jag räknar rätt kommer barnet då - om du får pappans helg - inte träffa sin pappa alls på tre veckor.

    Visst förstår jag att man vill ha helger men väger man att ha vardagar i tre veckor men missa en helg mot att inte träffas alls på tre veckor hade det inte varit ett jättesvårt val. Om man tittar ur barnets perspektiv då.

    men det är hur jag förmodligen gjort :)

  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:05:33 följande:
    Jag håller med dig, tycker tre veckor att inte träffa pappan är för lång tid också. Men det skulle med lite vilja gå att lösa, barnet skulle gärna få vara där ett par dagar på vardagarna mellan tillfällena. Pappan har i och för sig sex mil enkel till barnets skola men jag tycker att det borde kunna funka vid enstaka tillfälle.

    Pappan byter inte heller helger om jag till exempel behöver jobba vilket jag kommer att göra "min" helg innan vilket gör att det egentligen blir en och en halv månad mellan barnets och mina helger. Kan inte pappan hjälpa förstås men det ställer verkligen till det om jag ska ge barnets helg med mig och vi inte får någon i gengäld.

    Sen är det klart att det lite också handlar om ifall jag ska vara generös men aldrig få det tillbaka. Har hänt så många gånger nu och jag har sagt ja för att barnet så gärna vill. Men pappan är benhård på att hålla umgängesschemat.
    Jag förstår det där med att alltid ge men aldrig få tillbaka. Dock känns det som om detta, just denna resa, inträffar relativt sällan? 
    Här var det istället mamman som till min bonus aldrig gav tillbaka vilket ledde till att vi aldrig gav det minsta av "vår" tid. Vi tog gärna barnet oftare, men gav aldrig bort ngn helg då tiden med barnet, när man har vh, är så oerhört sällsynt och viktig.

    Att du arbetar helger kan ju inte gärna pappan styra och jag förstår att han inte vill byta - däremot kanske han gärna tar extra? Skall man byta varje gång den andra föräldern vill blir det svårt att planera. Även här gjorde vi så att vi gärna tog barnet en extra helg när mamman ville ut o festa tex, men hade även vår helg som planerat veckan efter. Just för att vi aldrig någonsin fick ngt tillbaka annars när det var vi som behövde hjälp eller byta. 
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:09:41 följande:
    Det är väl lite det saken handlar om också. Inte att det händer så ofta kanske men att han alltid vägrar om jag behöver byta men jag förväntas göra det. Och att han helt sonika ens vägrar prata om det gör förstås att jag känner mig ledsen. Men vill inte vara på en sandlådenivå. Däremot att jag jobbar helgen innan då barnet ska vara hos mig blir det denna gång så långt mellan helgerna.
    Men om semesterresan är en vecka så går väl inte hela din helg? Eller åker de på söndag på pappans helg?

    Han ber ju inte om att få byta, utan om att få möjligheten om att åka på semester. Ngt du skulle kunna göra närsomhelst eftersom du har barnets boende. Han KAN inte göra det utan att inkräkta på din tid.. 
    Det ÄR skillnad.

    Var är barnet när du arbetar?
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:05:33 följande:
    Jag håller med dig, tycker tre veckor att inte träffa pappan är för lång tid också. Men det skulle med lite vilja gå att lösa, barnet skulle gärna få vara där ett par dagar på vardagarna mellan tillfällena. Pappan har i och för sig sex mil enkel till barnets skola men jag tycker att det borde kunna funka vid enstaka tillfälle.

    Pappan byter inte heller helger om jag till exempel behöver jobba vilket jag kommer att göra "min" helg innan vilket gör att det egentligen blir en och en halv månad mellan barnets och mina helger. Kan inte pappan hjälpa förstås men det ställer verkligen till det om jag ska ge barnets helg med mig och vi inte får någon i gengäld.

    Sen är det klart att det lite också handlar om ifall jag ska vara generös men aldrig få det tillbaka. Har hänt så många gånger nu och jag har sagt ja för att barnet så gärna vill. Men pappan är benhård på att hålla umgängesschemat.
    Glömde ju svara på extratiden :)

    Sex mil enkel väg - och sedan skall han tillbaka till arbetet? När börjat det?
    Barnet behöver gå upp en halvtimme/timme tidigare än normalt några dagar, och dessutom komma hem betydligt senare.
    hur ställer sig fritis till det tex?
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:22:51 följande:
    Pappan har ett flexibelt jobb så om han verkligen villa lösa det så skulle det inte vara några problem. Inte heller för fritids om det skulle behövas extra tid.

    Men han vill inte utan allt ska vara enligt schemat varannan helg. Utom när han vill något annat.
    ok.
    ja då är det svårt.

    Som sagt, jag förstår känslan av att bara ge och inte få ngt tillbaka - vill trycka på det :)
    Men jag vet inte.. Ur barnets synpunkt förloras det mer på om du inte ger lite extra än om pappan gör det. Just pga att umgänget är vh hos pappan. Så även om jag förstår dig så hade jag nog valt att låta barnet åka och samtidigt inte krävt ett byte av helg. 
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:25:22 följande:
    De åker lördag kväll och kommer hem sent lördagen därpå.

    Jag har ett arbete och ta hänsyn till så kan verkligen inte åka när som helst.

    Barnet är på fritids på vardagarna och hos vänner när jag arbetar helg.
    Självklart har du ett arbete att ta hänsyn till men du har möjligheten att göra saker med barnet utan att inkräkta på pappans tid. det har inte pappan. 
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 09:57:27 följande:
    Då tänker man att man undrar hur en pappamissunnar barnet tid med mamman då han som sagt aldrig byter när jag jobbar var femte helg.
    Fast detta måste du släppa.
    Du kan inte lägga på pappan att du missar tid med ditt barn för att du arbetar helger.
    Däremot kan du ju fråga om pappan kan ta de helgerna UTÖVER de helger ni är överens om sedan tidigare. Men inte att byta helg - dels blir det omöjligt för pappan att planera, dels går det sedan tre veckor mellan att de träffas.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:29:49 följande:

    Du väljer att missförstå. Det handlar om att barnet och jag också har ett behov av tid (som nästan bara finns på helgerna) och kontinuitet. Att du läser in något annat får stå för dig.

    Vilka erfarenheter har du själv från liknande situationer?


    Men detta gäller en vecka. Och förra året gjordes en liknande semester?

    Alltså en vecka per år. En av dina helger per år.

    Resten av helgerna du inte kan spendera med ditt barn kan du inte lägga pappan till last för - där är det ditt arbete som sabbar kontinuiteten. Inte pappan. Men då är det ok?
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 10:52:05 följande:
    Haha, nja. En semester förra året. Och typ hundra andra grejer som planerades in på barnets och min tid på hemmaplan. På mina helger och på mina vardagar. När jag stoppade och sa nej hade pappan bokat upp barnet med regelbundna aktiviteter så att jag skulle få ha barnet fyra dagar varannan vecka.

    Tänker inte gå in på andra saker som jobb och så vidare här. Men det är klart att det finns en anledning större än en vecka bakom. Och var drar man gränsen?
    Jag tycker det låter som om ni behöver gå på ett samarbetssamtal.
    Det är INTE ok att boka in saker på den andra förälderns tid utan att stämma av först.
    Men kanske ni behöver frångå vh till ngt annat. Inte vv men mer än vh? 
    Du skriver ju själv att pappan flyttade och därmed fick mindre tid med barnet - och använder det mot honom. Samtidigt verkar du inte ok med att de gör saker utöver vh.
    Som sagt tidigare, man skall inte behöva bli överkörd och bara ge utan att få ngt tillbaka. Men tittar ni på tiden som varit under den senaste tiden behövs kanske umgängesavtalet ses över.
    Tex kan ju pappan ha de helger du arbetar, utöver vh. Inplanerat så att de kan boka in saker där. Och några vardagar de veckor som barnet är hos dig. 
    Ett förslag från dig för att det inte skulle bli tre veckor mellan att de träffades var ju att pappan kunde ha barnet några vardagar mitt iveckan. Det kanske borde göras på återkommande basis?

    Så inte vh o inte vv. utan 1 tredjedel hos pappan kanske?

    Gränsen tycker jag man skall dra på sådana "smågrejer" som du nämnmer. När dte planeras in en helg där o en dag där. Inte ok. 
    men att man släpper större saker - som en veckas semester - utan att rucka på resterande överenskommelse.

    Som jag nämnde så fick vi aldrig ngt tillbaka från mamman så vi slutade att byta helger med henne. Gärna en extrahelg om hon skulle göra ngt men vi bytte inte bort den helg som var inplanerad. Däremot har det hänt att de åkt på långsemester och att det gått över vår helg. Det har varit självklart att släppa på "det hårda" (för det var vi, liksom du, tvugna att vara annars) när det gäller resor. 
    Så fortsätt gå efter vh och släpp inte bara för att pappan bokar in saker på din tid. Där behöver du forstätta "hålla ner foten". 
    Men jag tycker att en resa är ngt som går utöver annan tid. Speciellt om man inte har ngn möjlighet att åka utan att inkräkta på den andra förälderns tid. 
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 12:45:25 följande:
    Fast det är just det att jag tror att barn mår bäst att stabila och trygga föräldrar som kan stå upp för sig själva. Någonstans måste man dra gränser, sen är det inte alltid lätt att dra de gränserna. Tycker att Brumma hade ett bra förslag dock.
    Jag tror också det är viktigt att stå upp för sig själv. men att hitta någon slags balans.
    Fundera på förslagen, kanske kan det vara ngt att titta närmare på :)
    Och - ha ngn att bolla med o "spy galla med". Jag har några nära vänner som jag utan att "försköna" mina känslor kan prata med/skriva till när det blir ngt med bonusens mamma eller andra saker. För det ÄR jobbigt att behöva stå på sig hela tiden och möta att man inte är värd något. MEN - dessa personer lyssnar. och sedan berättar de för mig att mina känslor måste jag få ha, men att jag måste se det ur barnperspektivet och att jag kanske kanske ibland går igång mest för att det helt enkelt byggs upp inom mig.
    Så att jag ibland "sätter ner foten" av bara farten, och inte där det varken gynnar mig eller min familj (där min bonus har en självklar plats). De hjälper mig att se på det utanför mina känslor. Bena ut vad som är "viktigt" och för vem.
    Jag tror det är oerhört viktigt att hitta sådana människor att bolla sånt här med. Dels för att det är skönt att ha ngn att prata med men även för att det ibland är oerhört svårt att låta bli att fastna i sina egna känslor.
    Att omge sig med människor som inte dömen men som inte heller håller med för att man är vänner. Som kan säga till när man tappar greppet lite liksom :D

    Lycka till :)
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-05 21:31:29 följande:

    Tack för svar som känns barnfokuserat. Därför passar jag på att fråga dig (och andra som vill svara.) Låt säga att de ska åka på resan som är på ett lov. I så fall vill jag kunna boka upp mig att jobba extra mycket den veckan samt att vi har avbokat fritids. Men jag är nästan helt säker på att skulle barnet få kräkis eller nåt annat som gör att man inte kan vara på resande fot så skulle pappan förvänta sig att kunna åka ändå och att jag vabbar hela veckan. Är det rimligt? Inte heller detta kan jag fråga pappan om...


    Helt ärligt tycker jag det beror lite på .

    Just kräksjuka är lite speciellt och jag anser inte att man flyttar på ett barn med kräksjuka (eller annan sjukdom där barnet faktiskt inte mår bra av att flyttas). Är jag sjuk i kraftig influensa, kräks eller har hög feber vill jag inte ut o åka liksom... Jag vill ligga nedbäddad i sängen/soffan där jag blev sjuk ända tills jag blir frisk.

    Så ja, om barnet blir kräksjuka eller liknande medans barnet fortfarande är hos dig anser jag att barnet stannar hos dig och du vabbar. INTE pga att du är mamman och att pappan slipper ansvar utan pga det enkla faktum att det inte ligger i barnets bästa att flyttas under sjukdomen. Självklart gäller samma sak omvänt om barnet insjuknar hos pappan. Men då du har boendet är chansen högre att barnet blir sjukt under tiden hos dig.

    Att ni avbokar fritids påverkas ju inte om barnet är sjukt, oavsett om barnet åker på semester som planerat eller är hemma sjukt kommer fritids inte att nyttjas.

    Dock- hur stor är chansen/risken att barnet blir sjukt just när resan ska vara? Du funderar väl knappast (hoppas jag) på att säga nej till resan för att MÖJLIGHETEN finns att barnet KANSKE blir sjukt och att pappan EVENTUELLT då inte kommer vabba?
  • Brumma
    Anonym (Usch) skrev 2017-01-05 23:53:56 följande:

    Men exakt....du tänker rätt och detta behöver modern förstå och rätta dig efter för det är barnets behov till (god relation) båda föräldrar som styr. Så jävla trött på tanter som gnäller på gubbarna de VALT ATT SKAFFA BARN MED och sen dumpat och avfärdar som skräppappor (denna skräpis vill resa med sitt barn, inte så skräpigt skulle jag säga). Ta gärna ansvar för att du valde denna kille en gång i tiden och då är det ditt eget omdöme och val det är fel på om du gnäller senare..Skärp dig ts, och all lycka till i fs. Han verkar vara en god person också. No biggie.


    På riktigt är du alltså inte medveten om att ganska många dels ändrar sig under tiden de "lever", speciellt under en skilsmässa?

    En god relation mellan två människor kräver två personer som arbetar för den relationen. Man f0r inte en god relation genom att det enbart är på ena personens villkor. Eller anser du det också? Att det bara är "tanter" som skall bjuda till och samarbeta för en god relation? Det är inget du tycker papporna behöver?
  • Brumma
    Anonym (Usch) skrev 2017-01-06 00:53:13 följande:

    Jag är medveten och är tant. ;)


    Om du är medveten om att människor kan förändras, hur kan du då lägga skulden för deras beteende på deras föredetta partner?

    Att du är tant är inget svar på frågan- har pappor inget ansvar för relationen med sitt ex? Skall "tanterna" acceptera att bli överkörda konstant för att behålla en "god" relation? För jag vill nog påstå att relationen knappast är god när ena parten är den som alltid styr och utnyttjar den andra föräldern till max.
  • Brumma
    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-06 00:58:46 följande:

    Fast om ett barn är kräksjukt i ett par dagar så vore det ändå rätt mycket av en jobbvecka kvar för min del. Vad ska jag göra då? Ta av min semester och dessutom sätta kollegor i klistret? Nej, sannolikheten är inte stor förstås men det är en sån grej jag faktiskt tycker att man kan kräva av den andra föräldern att faktiskt prata om. Precis som att man är klar och tydlig vem som har ansvaret när som helst annars. Det är så klart inte en oviktig fråga.

    Sen håller jag med om att man inte flyttar på ett kräkigt barn självklart men det var lite av en annan diskussion. Jag pratar om ansvaret för barnet den veckan.


    Ansvaret för barnet den veckan ligger hos den som efter överenskommelse skulle ha barnet.

    Är man kräksjuka brukar man vara det ett par dagar. Sedan gäller 48 timmar efter sista symptom. Dvs inte efter sista kräkning. Torde bli hela veckan ungefär. Plus att man själv som vuxen förmodligen smittats.
  • Brumma
    Brumma skrev 2017-01-06 01:01:40 följande:

    Ansvaret för barnet den veckan ligger hos den som efter överenskommelse skulle ha barnet.

    Är man kräksjuka brukar man vara det ett par dagar. Sedan gäller 48 timmar efter sista symptom. Dvs inte efter sista kräkning. Torde bli hela veckan ungefär. Plus att man själv som vuxen förmodligen smittats.


    Anonym (Hur ska man tänka) skrev 2017-01-06 00:58:46 följande:

    Fast om ett barn är kräksjukt i ett par dagar så vore det ändå rätt mycket av en jobbvecka kvar för min del. Vad ska jag göra då? Ta av min semester och dessutom sätta kollegor i klistret? Nej, sannolikheten är inte stor förstås men det är en sån grej jag faktiskt tycker att man kan kräva av den andra föräldern att faktiskt prata om. Precis som att man är klar och tydlig vem som har ansvaret när som helst annars. Det är så klart inte en oviktig fråga.

    Sen håller jag med om att man inte flyttar på ett kräkigt barn självklart men det var lite av en annan diskussion. Jag pratar om ansvaret för barnet den veckan.


    Lägger till att det i mina ögon är så att barnet stannar dör barnet blivit sjukt. Oavsett vem som skulle ha dagen efter osv.

    Dvs blir barnet sjukt hos dig stannar det hos dig. Hinner barnet åka till pappa stannar det hos pappa.
  • Brumma
    Anonym (Usch) skrev 2017-01-06 01:05:59 följande:

    Har inte uttalat mig så.


    Anonym (Usch) skrev 2017-01-05 23:53:56 följande:

    Men exakt....du tänker rätt och detta behöver modern förstå och rätta dig efter för det är barnets behov till (god relation) båda föräldrar som styr. Så jävla trött på tanter som gnäller på gubbarna de VALT ATT SKAFFA BARN MED och sen dumpat och avfärdar som skräppappor (denna skräpis vill resa med sitt barn, inte så skräpigt skulle jag säga). Ta gärna ansvar för att du valde denna kille en gång i tiden och då är det ditt eget omdöme och val det är fel på om du gnäller senare..Skärp dig ts, och all lycka till i fs. Han verkar vara en god person också. No biggie.


    Du skrev här att modern borde förstå och rätta sig efter att barnet har behov av att föräldrarna har en bra relation. Med tanke på att pappan upprepade gånger kör över mamman, skiter i planering och överenskommelse och vägrar diskutera ansvar så är det ENBART mamman som arbetar för den goda relationen. Då undrar jag om det ENBART är mamman som skall arbeta för rekationen eftersom du skriver att hom ska flrstå och rötta sig.

    Vidare skriver du att du är trött på tanter som gnäller på de män de skaffat barn med och att DE ska ta ansvar för att de valt den mannen att skaffa barn med . Då undrar jag vem som har ansvar för att pappan beter sig illa. Pappan eller TS? Och undrade om du på allvar tror att man alltid vet hur folk kommer förändras i framtiden.

    Om du inte uttalade dig så, hur menar du i inlägget ovan?

    Att det INTE är så att TS skall lägga sig platt och själv ta ansvar för relationen? Att det ÄR pappans eget ansvar? Att TS omöjligt kunde veta hur pappan skulle agera efter skilsmässan? Eller?
  • Brumma
    Anonym (Usch) skrev 2017-01-06 14:04:39 följande:

    Det jag tycker står i mitt inlägg och det är :

    Barn har behov av en relation till båda sina föräldrar.

    Jag la till i parentes (god relation). Det vill säga, barnet kan behöva skyddas från en extremt dålig/farlig relation till en förälder. Samt, barnen kan skadas av en mycket dålig relation till sin förälder.

    Du har tolkat det som jag enbart uttalat att barnet har behov av god relation mellan föräldrarna. Du har missuppfattat mig. Du läste in något som inte jag har uttalat. Min åsikt är att barns behov av sina föräldrar är större än behovet av en god relation mellan föräldrarna. Det är mer skadligt att inte ha en god relation till båda föräldrar än att barnet upplever att föräldrarna inte har en perfekt relation till varandra. Jag har barnet i fokus här. Så jag är i den aspekten mer intresserad av att barn ska ha en (god) relation till båda sina föräldrar än av föräldrarnas relation till varandra. Jag tycker absolut inget av det du skrivit långa inlägg om, att mamman ska arbeta mer för relationen med sin expartner. INTE.

    Och JA, har man VALT att skaffa barn med en man eller kvinna så utgår jag från att man har ett ansvar för sig själv i det valet. Hur du kan få det till att jag säger att man har nåt ansvar för någon ANNAN vet jag ej. Jag säger att man har sin egen del att ansvara för. EGET ANSVAR. Det betyder för sig själv det. Inte den andra. Hur du kunde få det till att jag inte vet att förutsättningar förändras (tex genom skilsmässa) vet jag inte heller. Du kan vara säker på att jag vet det, eftersom jag är 40+ och därmed upplevt det alla andra har också: svek och förändringar i relationer. Men jag vet inte vad det har att göra med det faktum att JAG ansvarar för att JAG valde min partner (och han mig så han får ansvara för sin del). JAG ansvarar för mig själv och mina reaktioner på det han må göra eller inte göra. JAG är trött på att vuxna människor blir så jävla uppretade på att behöva ta eget ansvar för SIN del. Jag vet nu vid vuxen ålder att man inte kan styra människor efter en skilsmässa och det är så många som blir överraskade över hur personer förändras....men snälla, det är ju det människor har gjort i alla tider. Det är därför man måste tänka på sig själv och ansvara för sig själv i allt man gör. Det inkluderar ju att INTE ta ansvar för att en gubbe förvandlas till ett asshole. Eller tanten.

    Jag tycker inget av det du sagt om pappor. Nu örk jag inte försöka förklara mer...puh.


    Jättebra :)

    Då ber jag om ursäkt för att jag missförstod :)
Svar på tråden Pappan vill resa med barnet