Tips på hur vi kan bonusbarnet att prata mer svenska!

Är hon bara i Sverige 1 månad om året är det ju inget konstigt att hon inte pratar svenska. 11 månader om året hör och talar hon främst spanska. Det är i så fall om hennes mamma talar mer svenska med henne men spanskan kan ändå kännas tryggast. Det tar tid att komma in i ett "nytt" språk även om man förstår det. Mina kusiner är 3 språkiga, när de kom till Sverige kunde de bara tala på det ena språket men förstod allt som sades. När det släppte talade de genast flytande svenska. Hade de åkt tillbaks hade svenskan säkert hamnat i skymundan igen.

Vad är det för nytta att tvinga på henne svenska mer än hon väljer för 1-2 månader om året?

'Nyttan' är ju att hon ska kunna kommunicera med någon annan än sin pappa när hon är här. Min man kan som de allra flesta tyvärr inte ta semester i två månader... utan vi kommer få ta våran semster i omlott och försöka pussla ihop barnvakt resterande tid. Jag vill ogärna 'tvinga' på henne svenska, men när hon bor hos oss är hon vårt ansvar och jag känner mig inte trygg i att umågs med ett barn jag inte kan kommunicera med. Vad gör man i en allvarlig kris situation? Hur förklarar jag saker för henne som är viktiga? Vi har en 10 mån son, tjejen älskar såklart att gulla med sin lillebror men vad som helst kan hända då barn ju inte alltid förstår gränser. Måste kunna förklara sådant för henne. Men mest av allt vil jag ju bara ge henne en chans och möjlighet till en trevligare tid när hon är hos oss, kan ju inte heller vara särskilt kul för henne när alla vi träffar försöker prata med henne och hon inte förstår. Måste vara väldigt ensamt för henne här när hon bara har sin pappa att prata med!
Jag tror absolut hon kan lära sig mer. Jag lärde mig väldigt mkt engelska i den åldern bara av att vara på semester någon vecka då och då! Jag förstår ju att hon antagligen aldrig kommer bli tvåspråkig på det sätt min man är, men bara att kunna göra sig förstådd med enkla meningar vore ju en förbättring från hennes nuvarande situation. Vill ge henne en trygg miljö där hon kan öva och lära sig utan rädsla för att misslyckas, med rätt verktyg.

Men hon kan ju mycket av språket bara att hon inte talar det.

Jag tror det är svårt för er att göra något åt det för en kort tid om året, det är resten av året som är viktigt också. För att det ska bli någon skillnad skulle hon behöva tala och höra svenska regelbundet hela året. Vilket blir hennes mamma som får ordna i så fall eller regelbundna samtal med sin pappa på enbart svenska eller något sånt.

När du var på semester och talade engelska, hade du någon att fortsätta tala med hemma sen? Någon engelska i skolan?

Antagligen kan hon mycket mer men för att tala krävs också övning. Hade hon flyttat till Sverige hade det varit en annan sak och tids nog hade spanskan bytts mot svenska men det är tid hon inte har när den används så sällan

Ok, jag fattar ju också att det största ansvaret vilar på mamman, då det är hon som har barnet 80-90 % av tiden. MEN, nu verkar ju hon inte bry sig särskilt mycket, vilket innebär att vi varje år får hit en liten tjej som inte kan göra sig förstådd, då 99 av 100 människor hon träffar inte kan spanska. Så, min fråga var enkel, vad kan VI göra för att få henne att prata och lära sig mer? Det är som förälder och bonusförälder lätt att bli hemmablind och inte se enkla lösningar som andra kan tycka är självklara. Jag är övertygad om att hon kan mer bara vi ger henne de rätta förutsättningarna. 

Som sagt, i den åldern lärde jag mig mkt efter bara någon vecka i ett annat land, och nej jag hade ingen annan att prata engelska med hemma (visserligen kunde min pappa bra engelska,och uppmuntrade min vilja att lära och vilja kommunicera med andra, men inte satt han och pratade engelska med mig i flera timmar) och inte heller någon undervisning i skolan (vi började lära oss i fjärde klass på det glada 90-talet...).
Jag har även i vuxen ålder lärt mig att göra mig förstådd på helt nya språk efter en månad eller två i ett nytt land. Men jag vet vad som funkar för mig, men det kanske inte nödvändigtvis är samma som funkar för en 7-årig tjej som vuxit upp i Spanien?

Men ok, jag förstår då att du inte tycker att det finns något vi kan göra för att hjälpa henne. Det är din åsikt, och egentligen inte någon åsikt jag har 'nytta' av. 

Kanske finns det någon annan som faktiskt har några tips som kan hjälpa oss?

Jag tror att det enda som funkar är att mamman är med på tåget. Om hon inte vill prata Svenska med dottern Är det minsta hon bör göra är att fixa pedagogiska appar/spel på Svenska, visa barnfilm på svenska. Svenska böcker mm.

Beroende på vart i Spanien de bor så kan det finns en svensk skola i närheten (finns ganska många såna i just Spanien.) Hon kan skaffa en svensk barnvakt eller i bästa fall en aupair.

Sen kan jag berätta att mina barn har en chilensk pappa och vi pratar tyvärr alldeles för lite spanska hemma (jag kan också). Förra vintern var vi i Chile i 3 månader och min då 3,5 åring lärde sig prata flytande efter 3-4 veckor med lite baskunskap före. När vi kom hem pratade hon bara spanska. Nu ligger språket där latent och hon vill helst inte prata men jag tror att på en vecka med endast spansktalande skulle det lösa sig.

Lycka till.

Det brukar bli så att det språk som talas där barnet går i skola och samhället, hörs på tv osv  (dvs det språk man hör mest), blir det barnet kan bäst så det blir svårt för er att upprätthålla att svenskan ska vara lika bra som spanskan. 

Även om mamman pratar svenska med barnet hemma kommer det språk som talas i skolan och av kompisar ändå ta över ju äldre barnet blir. 
Du kan googla lite om tvåspråkighet så kommer du hitta fakta om hur det fungerar.

Jag hade fokuserat på kommunikation och låtit svenskan komma i andra hand. Hon kommer att lära sig massor av svenska på två månader och med lite baskunskaper i bakfickan så tror jag att svenskan kommer att komma naturligt.

Kanske kan ni printa ut lite ord och bilder i en liten bok eller pärm som hon kan använda när det bara är svensktalande runt henne? Så att hon kan göra åtminstone basgrejor som att gå på toa, få något att äta eller visa att hon vill gå till stranden typ... 

Ibland är det jobbigt att börja just prata fast man har ett bra passivt ordförråd och kan ganska mycket av ett språk. Träna med sånger, rim och ramsor, fraser som alltid är samma (typ tack för maten) och be henne upprepa vad ni sa. Är det ord hon inte förstår så översätt men omringa dem med svenskan: svenskt okänt ord/spansk översättning/upprepa på svenska. Öva på att tex handla glass eller lördagsgodis och låt henne göra det på svenska. Har ni hund eller katt? De pratar förstås svenska, och hon kan träna dem med svenska ord. Ibland kan ett gosedjur hjälpa om ni leker att det bara talar svenska: det blir lättare att låta nallen tala (och ev säga fel!) lite mindre fokus på henne och mindre pinsamt, kanske?

Många idéer, men jag ska i ärlighetens namn säga att mina tvåspråkiga ungar pendlar mellan att prata bara det ena eller andra språket. Det är bara att framhärda lite och tro att det nog löser sig i det långa loppet! Lycka till!

Pappan kanske kan avsätta en kvart om dagen för att ringa sin dotter?

Som andra redan sagt så är det viktigt att hon får möjlighet att prata och höra svenska så mycket som möjligt och i så många olika sammanhang som möjligt. Simskola eller andra aktiviteter där hon kan träffa jämnåriga är jättebra, för då måste hon använda svenska, och hon blir motiverad att prata för att kunna kommunicera med kompisarna. Spel, filmer, musik och böcker är också jättebra. Men undervisa henne inte i svenska på något mer formellt sätt, utan gör svenskan en naturlig del av vardagen. Tala helst svenska hela tiden om möjligt, och förklara på svenska snarare än spanska när hon inte förstår. Annars blir spanskan lätt en krycka som gör att hon inte anstränger sig att förstå svenskan ( för det blir ju ändå översatt). Samtidigt är det viktigt att vara lyhörd så att hon inte blir alltför frustrerad, för det kan slå åt andra hållet och göra henne ännu mer ovillig att prata svenska. Satsa gärna på svensk barn- och ungdomskultur så hon ser nyttan med att kunna språket och lär sig det på ett roligt sätt. När vi är i Sverige gillar mina barn att titta på barnprogram (sommarmorgon eller julkalendern) och svenska artister. Det har hjälpt dem jättemycket med språket och lärt dem om svensk kultur. Lycka till! Med lite envishet från er sida tror jag det kommer fungera, och hon kommer att vara tacksam över att tala två språk som vuxen, även om det kan kännas lite motigt just nu.

Finns ju många möjligheter idag, med Skype tex så att far och dotter kan prata lite svenska några gånger i veckan. Hoppas det löser sig!

Svårt att göra mer under sommarperioden. Det viktigaste vore att hon får in svenska under resten av året. Som det är nu hinner svenskan rosta under året så att en stor del av er tid på sommaren går åt till att få upp den till den nivå den var tidigare. 

Prata svenska med pappa i telefon eller på Skype är som flera sagt en mycket bra idé. 

Ge henne prenumeration på en eller flera tidningar på svenska, tex Bamse och Kalle Anka. Det är inte säkert att hon kan läsa själv framför allt på svenska, men då kan mamman läsa för henne. 

Skicka böcker och ljudböcker på svenska. 

Skicka någon film (kolla att det inte finns möjlighet att välja spanskt tal) eller något spel. 

När hon är hos er är det bra att det är mycket svenska, men det är mycket ansträngande att hela tiden leva bara på ett språk som man inte behärskar så bra och inte pratar själv. T.ex. någon film på spanska ibland kan vara jätteskönt för henne och inte förstöra inlärningen av svenska utan kanske till och med befrämja den. 

Hur mycket umgås hon med barn när hon är i Sverige? Det är ofta lättare att våga börja prata svenska med dem. 

Det är också viktigt att inte tjata om att hon ska prata svenska utan låta henne göra det i sin takt. Däremot uppmuntra i lämplig mängd och påminna om att det alltid blir en hel del fel när man pratar ett språk som är rätt nytt för en och att det inte gör något. 

Kanske kan du lära dig lite spanska? Då ser hon att du bryr dig och får se dig stappla fram och använda det du kan, vilket kan göra att hon lättare börjar våga använda svenska. Det kan också göra henne jättegott att få lära dig. Ni kan tex spela spel där samtidigt som ni spelar och har roligt hon övar svenska och du spanska.

Träffas ni och dottern något alls annat än på sommaren? Om bara pappan åker ner till Spanien blir det ju ingen svenska, men om du också åker blir det och än mer om hon kommer till Sverige.

Blev en massa blandade tankar. En del är säkert bekant från förut. Vad gäller övrigt får ni fundera på vad som kan funka för just er.

En sista sak som är självklar för vuxna, men ofta inte för barn: Påpeka att det inte på något sätt är så att svenska är ett bättre språk än spanska, utan peka på fördelarna med att hon kan svenska. Det allra viktigaste är nog att inte tvinga henne att prata svenska eller tvinga på henne för mycket svenska överlag, speciellt inte när hon är trött (på svenska eller allmänt trött).

Utöver alla tips tror jag att det som som Anonya skrev är viktigt. Om du nu ändå har så bra språköra kan det ju vara ett perfekt tillfälle för dig att lära dig såpass spanska att ni skulle kunna hantera ett kristillfälle. 

Det finns inga dagaktiviteter de veckor hon är hos er t ex fotbollsskola, friidrottsskola, Junis eller liknande så hon får en chans att träffa jämnåriga också. Att även få koppla av med en spansk film/app kan säkert också vara skönt.