Inte ovanligt att domstolen mer eller mindre tvingar föräldrarna till en frivillig överenskommelse som är anpassad.
Är omständighetern för krångliga eller röriga och ingen frivillig lösning finns blir det ofta något fast periodisk schema
Vad menas med fast periodiskt schema?
Och hur menar du att domstolen mer eller mindre tvingar föräldrarna till en frivillig överenskommelse? Den ena parten vill ha det exakt som den vill och dessutom ingen flexibilitet. Annars har hen inte barnet. Detta håller hen fast vid även på familjerätten. Skulle tingsrätten verkligen döma till en situation där barnet tappar kontakten med ena föräldern? Samtidigt verkar det ju orimligt att en förälder ska kunna sätta alla villkor.