Varför har samhället blivit så intolerant mot A-lagare/ öppna missbrukare?

Om jag får inflika ytterligare en synvinkel, jag reser ganska mycket i mitt jobb och jag skulle vilja säga att "attityden" också är ganska olika beroende på vart man är i landet. Betydligt "hårdare" klimat i storstäder än på mindre orter.

Jag vet inte om det är ett allmänt samhällsklimat, men jag tycker generellt att gränserna mellan "utanförskap" och kollektivt "vi" har blivit betydligt mer skarpare och utsattheten betydligt värre, än vad det var för bara säg 10 år sen. Kraven är större och hänsynen mindre, både vad gäller att ha överseende och empati med människor som har det svårt, rent generellt. Sen har det tillkommit andra verktyg som också gjort det bättre, tex att man via fb med swich funktioner har mycket enklare att hjälpa i div. sammanhang, tex via stadsmissionen, frälsningsarmen, giving people etc. Samtidigt är nackdelen att det avpersonifierar utanförskapet. Det blir en difus grupp, inte individer.

Jag misstänker, utan att säkert veta, att ett stort allmänt problem som sänker hjälpviljan, också är sista årens migrations kris, där det sitter människor i varenda hörn och tigger. Det är svårt att identifiera sig med människor som sitter med bilder på barn, som blir hämtade i bmv bilar, har mobil telefoner och har råd att äta samma plocksallad från ICA som man själv som vanlig knegare i princip aldrig köper för att den är för dyr för att rymmas inom matbudgeten.

Helt övertygad om att många VILL hjälpa till, men att man numer är så osäker på vem/vad det är som behöver hjälp, vad det är som organiserade ligor, samt dom skandaler som uppenbarats vad gäller själva hjälporganissationer som använt pengar till totalt huvudlösa projekt, att många numer drar sig för att göra det...

Min analys. Men det hjälper givetvis inte dom utsatta människor som behöver hjälp.