Varför har samhället blivit så intolerant mot A-lagare/ öppna missbrukare?

Jag har aldrig känt mig störd av A-lagare eller människor som missbrukar mer öppet än de dolda missbrukarna. Jag tycker det är mer trevligt på sommaren med ett gäng ölgubbar som sitter i någon park och är glada och sociala med varandra. Faktum är att det skulle behövas mer idag av den sortens gemenskap som kontrast till majoriteten som låtit sig formas till att bli hårda, kalla, arroganta, egoistiska och oempatiska - 2000-talsmänniskor.

På fler och fler orter i Sverige har polisen dock börjat bli mycket hårdare mot de som sitter på bänkar och dricker. Nu kör polisen bort dem och de (missbrukarna) tvingas hälla ut sin sprit om de inte vill följa med till häktet eller få dryga böter.

Vad har majoritetssamhället för rätt att hindra A-lagaren från att sitta ute på sommaren och njuta och vara ute bland folk? Varför upplevs de som störande moment, som hemfaller åt "förargelseväckande beteende"? Varför är polisen inte lika hård mot fredags- och lördagsfyllerister som är ute fulla på stan? Är inte det också störande moment eller förargelseväckande beteende? Eller är det helt enkelt så att det är okej att supa och gå omkring full bara för att det är helgkväll? Jag tycker det finns en djup dubbelmoral i detta och att man verkar se missbrukare som ovärdiga människor som helst ska hållas inlåsta. Dessa mår ofta redan dåligt som de gör, så varför ska man missunna dem att få vara ute på "allmän plats" och se människor? Är det bättre att de isolerar sig och super ihjäl sig i sina hem?

Nu kommer jag säkert få en massa svar i stil med att missbrukare är patrask som inte har existensberättigande om de inte underkastar sig behandling eller liknande, men försök svara nyanserat! Hur tycker du och vad känner du? Tänk gärna efter lite före du svarar..