Bor ihop med någon som missbrukar weed

Du bryr dig om honom och skriver att du upplever att han fungerar bättre med weed samtidigt som du vet att han mår sämre utan och du påpekar även att denna människa har gjort ditt liv bättre.
Sedan påstår du att du är kluven i ert förhållande för att du lider av att veta att han gör något olagligt (som han mår bra av) vilket får dig att må dåligt.
Du har redan svarat på frågan själv.

Allvarligt talat. Ta dig en rejäl funderare på vad som får dig att vilja att han ska må sämre när du själv mår bra av att han mår bra. Vill du må dåligt ihop eller vad är grejen? Dessutom verkar du inte ta någon som helst hänsyn till att det också är barn inblandade, ett barn som inte verkar påverkas nämnvärt hitintills av det som du uppenbarligen vill påverkas negativt av.

Du framstår som utomstående som ett fullständigt spärrmongo ärligt talat. No offence. Sluta låta dig påverkas av äckliga Bejerot-dogmer. Det är samhället som är sjukligt när dess innevånare tar timeout från vardagen med droger i för stor utsträckning.

Du oroar dig över fiktiva problem som enkelt kan förebyggas. Det du gör är att skapa en höna av en fjäder. Typiskt katastroftänkande.

Mitt tips är att ignorera det och sköt er relation som att det inte finns något problem eftersom det inte finns några problem. Åtminstone inga som du har delgivit här, eller hur?

Sluta förvärra situationen och spä på TS oro.

Att polisen kommer och gör husrannsakan kommer bara skapa förakt mot polisen hos alla inblandade.

Och nej. Det är ett logiskt felslut. Ingen som känner de inblandade människorna kommer att döma dessa. Det är helt enkelt inte sant. I vilket fall kommer de ha varandra att ty sig till, det räcker långt.

Vem bryr sig om att bli ifrågasatt. Det är bara att stå på sig och ha sina argument klara och sköta sig bättre än normen.

Du visste och önskade att det skulle ta slut. Så gjorde det det. Inte relaterat till killen ö.h.t.

Hur understår du dig att anklaga mig för saker! Här sitter jag och försöker vara rationell eftersom du uppenbarligen inte är det din neurotiska människa.

Inse att problemet är fiktivt och existerar bara i ditt huvud. Du gör det till ett problem genom att gå och oroa dig för vad någon jävla lagbok säger.
Ett brott som cannabiskonsumption är inte ett brott eftersom det inte finns något offer. Offret skapas genom att det är kriminellt.

Om soc straffar er "familj" för att en av er röker cannabis, som gör att ni alla tre ändå mår bra, så är det soc som är förövaren, det är ju självklart. Men det är såklart under förutsättning att du talar sanning.

Lycka till och hur det än går, ta hand om varandra!

Hah. Testa att analysera livet i detalj så lovar jag att alla har någon vana som kan klassas som beroende d.v.s. något som utövaren mår dåligt av när den inte får utlopp för det. :)

*shurg* nyss bodde ni ihop, sedan var ni särbos och nu har ni gjort slut och allt på mindre än två dagar.

Hektiskt det där. Förstår att det är jobbigt att leva så.

Nu nämner du en massa tankar för att trigga TS ytterligare. Sluta med det. Det hjälper inte TS ö.h.t.

Vidare så innebär odling självförsörjande vilket i sin tur betyder mindre kontakt med kriminella element. Man blir så att säga gärningshen och offer i samma stund som man är offer och gärningshen.

Men sådana distinktioner gör inte lagen förvisso och inte heller de som anser sig stå för "rätt"visa när det i många fall under omständigheter snarare är "fel"visa.
Vore rättvisa rätt skulle ingen komma undan. När somliga kommer undan så kan man således göra antagandet att rättvisa inte är rätt utan en väldigt nyckfull-visa vilket åtminstone är det intrycket jag har fått erfara av justitsia.

Att ta beslut är f.ö. inte alltid rättvist. Men alternativet är ju då att vara orättvis. Men man ska ha klart för sig att sådant skapar paradoxer.

Din motsättning som jag ser det grundar sig på samhällsnormer och att gå emot normer i samhället är att gå den smala vägen, och det är inte alltid lätt. Men över tid så är det sådant som skapar varaktiga förändringar.
Men det är tillåtet att sätta sig ner och reflektera då och då och var viss om att alla beslut behöver inte tas direkt. Det är att ta ansvar. Att ta ansvar tar tid, annars hade alla fötts myndiga.