Åh, vad härligt för er som gjort kub! Skönt att allt såg bra ut!
Någon mer som redan dras med besvärlig foglossning? Känner mig rätt knäckt över att redan ha så pass ont som jag har. Jag är bara i V8+3. Med dottern kunde jag knappt röra mig alls mot slutet.
Hejsan allihopa!
Vad glad jag är att så många är här och delar med sig av sina erfarenheter. Och att flera har samma BF som jag.. 21 Juli, Stockholm btw.
Jag har varit gravid tidigare, flera gånger men aldrig behållit. Den här graviditeten är skitjobbig för mej just nu. Jag vet inte varför men jag har fått riktigt med ångest sista veckorna. Är i vecka 9+6. Jag har en terapeut som jag går hos och ett starkt nätverk av kvinnor omkring mej som jag kan prata med. Ändå fylls jag av så konstiga känslor. Jäkla hormoner.. Jag vet inte vad som är vad och jag har fått en sån avsmak för min partner och hans två barn känns bara jobbiga fast de är superglada över att få ett syskon och verkligen älskar mej. Jag har fått nån slags panik och mår illa ofta och äter så gott det går, kräks varannan dag ungefär och blir yr och har förstoppning. Vi pratade igår och jag bara grät och berättade om min rädsla att bli en lika frånvarande mamma som min pappa var.. och känslan av att vara rädd för att bli låst vid diskbänken typ, och tvätta och göra frukost och middag varje dag i resten av mitt liv till nån, som skriker mamma 100 gånger om dan. Jag har verkligen det tufft just nu. Hoppas paniken går över och att jag börjar tycka om min omgivning igen. Jag har liksom blivit en motsats till mitt vanliga mej..som var glad och positiv, kåt som fan och kärleksfull. Nu är jag bara sur och ledsen, såå avtänd på allt och otrevlig. Jaa.. Tack för att den här tråden finns.
Hejsan allihopa!
Vad glad jag är att så många är här och delar med sig av sina erfarenheter. Och att flera har samma BF som jag.. 21 Juli, Stockholm btw.
Jag har varit gravid tidigare, flera gånger men aldrig behållit. Den här graviditeten är skitjobbig för mej just nu. Jag vet inte varför men jag har fått riktigt med ångest sista veckorna. Är i vecka 9+6. Jag har en terapeut som jag går hos och ett starkt nätverk av kvinnor omkring mej som jag kan prata med. Ändå fylls jag av så konstiga känslor. Jäkla hormoner.. Jag vet inte vad som är vad och jag har fått en sån avsmak för min partner och hans två barn känns bara jobbiga fast de är superglada över att få ett syskon och verkligen älskar mej. Jag har fått nån slags panik och mår illa ofta och äter så gott det går, kräks varannan dag ungefär och blir yr och har förstoppning. Vi pratade igår och jag bara grät och berättade om min rädsla att bli en lika frånvarande mamma som min pappa var.. och känslan av att vara rädd för att bli låst vid diskbänken typ, och tvätta och göra frukost och middag varje dag i resten av mitt liv till nån, som skriker mamma 100 gånger om dan. Jag har verkligen det tufft just nu. Hoppas paniken går över och att jag börjar tycka om min omgivning igen. Jag har liksom blivit en motsats till mitt vanliga mej..som var glad och positiv, kåt som fan och kärleksfull. Nu är jag bara sur och ledsen, såå avtänd på allt och otrevlig. Jaa.. Tack för att den här tråden finns.
Oj, vad konstigt blev två inlägg!
Hur har ni det idag, tjejer? Mycket med fix inför julen eller tar ni det lugnt?
Testar att lägga in en bild från igår..
V 13+0 idag! Fortfarande helt varm inombords sedan UL igår. Berättade för de stora barnen och de blev så himla glada! 7-åringen smög in till oss imorse när han vaknade. Stack in handen under mitt täcke, lade handen på min mage, tindrade med ögonen och frågade "hur mår bebisen, mamma?". Jag fällde nästan en tår :)
Underbart sosozo ...hoppas du får en härlig julafton ...vad fin bebbe den värmer oss andra moderhjärtan
Ha, ha, vilken gullig unge du har. Jättesöt liten bebis, .
båda två, känns jätteskönt!
Åh vad mysigt!
Längtar så mycket efter mitt nästa ultraljud!
Herregud vilka söta bebisar! De ser ju redan ut som små bebisar på era bilder. Det är ju galet egentligen, de är ju bara typ 5 cm...
Nu ikväll berättade vi för barnen.
De satt rygg mot rygg och öppnade paketen med pyjamasarna. Sen när de förstod så blev de så glada och har pratat om bebisarna hela tiden. Känns så konstigt att de ska bli storebröder snart...
Tycker mitt illamående blivit lite värre igen. Jag har svårare att äta igen. Åh, vad jag bara vill äta!! Går in i vecka 13 imon och vill verkligen att det släpper snart!! Sjukt att man stått ut!!
Jag är också jättehormonig! Ser att många skriver om detta. Men alltså, för mig blir allt gråt! Blir förbannad - gråter. Känner mig lycklig - gråter. Hör en sorglig eller vacker låt - gråter. Osv. Suck.
Imorgon kommer vi berätta!
Barnen får varsin babybody i strumpan. Övrig släkt och vänner får ett julkort med det tidiga vul vi gjorde i v.8+2, ska ju göra nästa kub ul på tisdag men ville berätta nu. Hoppas allt är bra bara!
Ska bli skönt att äntligen få berätta varför man är så trött, äter dåligt, inte ens tål doften av kött och har dåligt tålamod...
Barnen kommer troligen blir superglada då dom önskat syskon länge! Ska bli spännande att se folks reaktioner.