BF Juli 2017 ny
Joline84 skrev 2017-04-25 17:08:37 följande:
Här lät det som att det var hon, läkaren jag skulle träffa som tar beslutet. Hade hoppats på att få veta där och då, och helst ett datum.
Inlägg från: Sosozo
|
-
Hoppades också på samma. Att det ska vara sista anhalten och sen klart. Vet inte när man får datumet, det hade såklart vara skönt att veta direkt, men även om man inte får ett datum vore det skönt att få veta beslutet på plats.
-
Nu vet inte jag riktigt hur din situation ser ut, men så här skulle jag nog ha tänkt: om det inte var ett av mina egna barn hade jag inte åkt. För stor påfrestning i v 36. Jag hade skickat presenter, sms och sedan facetimat med personen (möjligen bett någon göra det med mig under själva ceremonin med så att jag fick se). Men hade varken åkt bil eller flugit så sent. Inte pga riskerna som sagt. Utan för att det blir för påfrestande. Tror inye någon förväntar sig att man reser 100 mil som höggravid heller? Bebisen kan ju faktiskt komma om man har otur.Treansresa skrev 2017-04-27 20:07:15 följande:
Här tycker jag allt flyter på hyffsat. Gick in i v 29 idag och det rullar på. Äntligen under 80 dagar snart.
Jag sitter dock och velat om man vågar ge sig ut och flyga i v 36. Har kollat med flygbolaget och där är det grönt. Men vågar man ge sig ut i lufttryck och allt.
Är nämligen en viktig skolavslutning 100 mil bort som är. Och tänkte först bila ner men det känns som en dag i bil kan bli kaos.
Hur hade ni gjort?
-
Du kanske kan boka biljetterna åt henne ist? Visa att du verkligen vill träffa henne men inte har möjlighet att resa skälv? Fråga om hon vill komma upp på en weekend och få sin present/ fira?Treansresa skrev 2017-04-28 00:35:59 följande:
Tack för ditt svar:)
Det är min bonusdotter från mitt förra förhållande som går ur 9an. Vi har alltid varit nära varandra även efter skilsmässan och nu 6 år senare. Vi pratar flera gånger i veckan.
Hade det varit någon annan hade jag inte ens övervägt.
Är just påfrestningar jag är mest rädd för. Kommer kroppen klara det? :( blä vad svårt!
-
Tjejer, har ni mycket sammandragningar? Jag börjar få rätt ordentliga på kvällarna nu. På dagen när jag är igång på jobbet kommer de inte. På kvällskvisten och resten av kvällen kommer de då och då. Ibland oftare, ibland med större mellanrum. Men någon varje kväll garanterat. Jag har glömt sedan sist. Ska det vara så?
-
Ang. Planerat snitt. Jag var hos bm idag. Pratade om att jag vill välja planerat snitt, var hos auroramottagningen förra veckan. Bm sa att läkaren kommer försöka övertala mig till vaginalt. Min man frågar om de kan neka oss snitt. Bm sa att det kan de! Uuuurs jag blir då nervös. 8 dagar kvar till läkarsamtalet. Hinner väl få magsår innan dess.
-
Kan säkert stämma. Skitjobbigt tycker jag att msn inte bara får bestämma själv. Vet ju vad jag väljer bort med vaginalt och vet riskerna och är ok med dem.Joline84 skrev 2017-05-02 21:20:21 följande:
Jag har läst att sjukhusen jobbar på att få ner siffran för planerade snitt. För att statistiken ska se bättre ut. Och inget sjukhus vill väl ha högsta siffrorna. Dem borde istället fokusera på hur dem kan göra upplevelserna på förlossningen bättre för födande kvinnor. Jag är inte nöjd med någon av mina två förlossningar och det var många delar som dem brast i innan, under och efter förlossningen som gör att jag inte känner mig trygg att föda en gång till under dem förutsättningarna. Det låter som en falsk trygghet med förlossningsplan och förlossningsbrev. Jag vet att under semesterperioden kommer det inte att finnas tillräckligt med resurser eller kompetens att tillgodose det. Så att jobba på statistiken för planerade snitt är att börja i fel ende tycker jag. Jag blir bara ledsen över hur det ser ut i vården idag.
-
Så himla oskönt att de kan vägra! Känns som man ska på rättegång.Delilah2001 skrev 2017-05-02 23:24:04 följande:
Jag upplevde inte att läkaren försökte övertala mig till vaginalt på något sätt, varken denna gången eller förra. Jag berättade hur jag kände, och hon informerade om riskerna etc. Hon beslutade dock inget, utan skickade remiss till sjukhuset, och så tog de beslutet där.
Men ja, de kan tyvärr neka till snitt...
Hoppas att det går bra och att du får snitt om det är det du vill!
Vilket sjukhus/ del av Sverige var du till? Fick du beslutet på post och efter hur lång tid? -
Jobbigt med smärtor och krämpor!
Narie- hoppas läkaren kan hjälpa dig!
Jag är ok större delen av dagen tycker jag. Trött osv dock. Får sammandragningar om jag går för fort eller när jag går lite längre. Har fortfarande lite problem med magkatarren. Omeprazol hjälper på natten men svårt att äta vettigt. Var hos bm i tisdags. Alla värden ok men har gått ned i vikt ist gör upp från förra gången. Jaja. Sf-måttet ökar som det ska iaf.
På natten dock, kan jag vakna av att jag har så sjukt ont i nedre delen av magen, som kramp. Det är pga att jag är kissnödig (fast jag känner mig inte kissnödig, bara smärta). En stund efter jag har varit på toa lägger det sig, ibland får jag ta en vetekudde men då går det över. Någon mer som har så? -
Nej, en drömförlossning är det inte. Men det är det enda alternativet jag kan tänka mig. Jag blir motarbetad för att mina två tidigare förlossningar ser bra ut "på papperet". Sedan vad som hände känslomässigt och i mitt huvud syns ju inte i ett dokument. Jag är helt vettskrämd inför en vaginal förlossning. Jag vill inte. Jag bestämde mig för att det måste bli ett snitt redan innan jag blev gravid. Vilket var lite anledningen till att jag kunde tänka mig ett till barn.Joline84 skrev 2017-05-03 16:49:16 följande:
Ja, det är ju inte drömförlossningen med ett snitt direkt. Hade gärna fött vaginalt om jag trott att chanserna för en bra förlossning fanns.
-
Hjäääälp! Idag köpte jag en kycklingsallad och när jag käkat en del av det så såg jag att vissa kycklingbitar var råa! Nu blir jag helt nervös här. Tänk om bebben blir sjuk!