Jag vet inte hur jag ska tänka med ledighet innan bebisen kommer. Ibland tänker jag att jag ska köra en månad innn bebisen med vila, ta ut föräldradagar. Det rekommenderar min bm. Men sen tänker jag att om Jag mår bra så kanske jag kör på och bara sjukanmäler mig 2 v innan bebisen kommer! Är det helt crazy? Om jag får snitt så borde det bli runt midsommar. Så 2 v ledigt innan dess, om inte sommarlovet redan börjat då (lärare). Någon annan som inte ska vara ledig en månad innan?
Ja alltså det är ju inte så långt kvar egentligen! mina har kommit i 37+ så kan ju hoppas att denna också vill det! Dock ej säkert då de är andra gener nu:)
Jag "jobbar" fram till midsommar. Sedan har gubben sagt att han tar över om jag vill! Vi får se hur länge man orkar!
Hur har eran sambo/fästman\man\pojkvänn planerat sin semester i sommar? Har han ett jobb som det är lätt att åka ifrån om det startar innan semestern börjar?
Tack :) bm gissade att jag skulle bli kallad runt v30 så får ge mig till tåls en stund med undersökningen. Är ju bara i slutet på v25.
Men tänk att alla i tråden har passerat halvvägs nu. Känns så konstigt att se BF i novembertråd och sånt.
Vi skolade in första sonen när han var 15 månader. Han var väldigt liten då, kunde inte prata och knappt gå. Det var inte en bra tid för honom han grät ofta vid lämning och ibland när vi hämtade.
Så vi tog i från tårna med son nummer två, och var hemma i två år. Det var inte heller bra. Sista halvåret grät HAN när vi lämnade storebror på dagis, för att han tyckte att det verkade så kul att gå på dagis. Istället släpade vi med honom till en kall lekpark utan andra barn. Och hemma var han rastlös och nyfiken och svår att underhålla. Han är extremt social. Inskolningen märkte vi knappt av dock. Han sprang lyckligt in på avdelningen from dag ett.
Skulle vilja vara hemma 1,5 år med den här nya nu. Frågan är ju hur inskolning i januari blir. Men kan ju bli nekad, eller?..
Vi skolade in sonen i februari-mars minna jag. Gick bra men han blev ju sjuk direkt ;).
Ja vi sökte från den tiden.
Hur mår ni, mamis? Har ni hälsan eller hur går det?
Jag börjar känna mig tung och blir lätt trött. Men inga ryggproblem ännu.
Jag passerar 22 veckor nu och mår helt okej. Har kunnat träna lite lagom och det går bra, även om jag blir andfådd och rätt trött efteråt. Sover väldigt varierat, ena natten hur bra som helst och nästa vaken halva natten.
Bäbisen har på senaste ändrat sitt rörelsemönster som jag läst brukar hända nu. Känner av honom åt alla håll och kanter och även mer tydligt utanpå magen. Tror säkert storesyskona kommer kunna känna under veckan.
Har börjat oroa mig lite för att nått ska gå fel. Tror att jag känner att han är så stor nu och allt känns mer på riktigt, så då kommer också dem tankarna, att inget får hända nu.
Jag kommer att jobba till 1 juni, sedan är jag havandeskapsledig tills det är dags. Jag planerar att be om ett snitt. Ska träffa en aurora bm och prata förlossning efter påsk.
Jag bor inte ihop med barnets pappa, så det blir väl även lite saker kring det att fundera över och komma överens om. Hela graviditeten har varit en känslomässig berg o dalbana. Äntligen börjar saker falla på plats och jag känner mig mer lugn inombords.
Jobbigt för er med foglossning, illamående och ryggont. Jag har för övrigt sett att man kan köpa bälten som ska avlasta ryggen osv. Någon som testat?
Det här med barn i föräldrarnas säng. Över lag så strävar vi också efter att få gå och lägga oss själva, på kvällen. Jag tycker det känns viktigt att man kan småprata, kramas eller se en film i sängen då det är så fullt upp dagtid. Men sen på natten får barnen gärna komma över. Älskar att vakna bredvid mina barn. 7-åringen kommer sällan över numer men 5-åringen kommer ofta. Vi tänkte lösa det så att vi har en 90-säng i bebisrummet sen. Så kan en vuxen sova där. Såeciellt om det är en skrikig bebis. Då kan en vuxen sova skönt i stora sängen plus att det finns plats för de stora barnen om de vill komma över på natten.
Är ju en tillfällig lösning. Men allt för att göra det bekvämt för sig