Grattis Treansresa och Preet90! Härligt att era bebisar är
här och att det gått bra! <3
Treansresa, vilken jäkla tur att du stått på dig och velat ha svar osv på dina blödningar! Skönt att din pojke är här nu så det slapp gå så långt att det blev riktigt akut! Är själv sån som är dålig på att stå på mig om nån säger emot, så blir så imponerad av er som verkligen gör det. Det kan ju liksom gälla liv eller död... Njut av din lilla grabb nu! :)
Ja, det var i söndags 22.07 :)
Vi fick komma in vid 20.00 på lördagen eftersom att jag hade minskade rörelser och när jag låg där så hände det något med hjärtfrekvensen så att plötsligt var det fem personer utöver oss i rummet, skitläskigt. Det gick över sen och de gjorde ultraljud. Då såg de att han hade för lite fostervatten så vi fick stanna kvar för igångsättning istället. 23.30 på lördagen fick jag första hormondosen.
Fram till 14.45 på söndagen hade jag fått en hormondos varannan timme och då gick vattnet av sig själv, kände hur det knäppte tilll (det var tänkt att de skulle försöka ta hål på hinnorna) och då började också värkarna bli värre men jag var bara öppen 3cm då.
Sen minns jag inte exakt med tiderna men jag tror det var runt 17-tiden som jag hade så ont att jag bara grät och även om jag inte var tillräckligt öppen (4cm är gränsen annars tror jag) så fick jag ändå lustgas och epidural. Epiduralen tog fyra försök från narkosläkaren varav det sista var precis i en värk och man måste sitta blixtstilla och jag hann inte ta lustgas. Hade smått panik.
När epiduralen väl hade börjat värka så blev allt MYCKET bättre även om värkarna fortfarande gjorde ont. Jag skulle undvika lustgasen då. Sen gick det lite tid.
Efter ett tag så kollade hon igen och då var jag öppen 10cm och fick lägga mig på sidan med benet upp på ett sånt stöd och sen följde fem värkar (varav tre på sidan) som var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag trodde faktiskt jag skulle dö av den smärtan, bara skrek och skrek. Men min man hjälpte mig att andas och när jag kom in i det så kändes det iallafall ett uns bättre. Efter femte värken så kände jag hur han var på väg ut och läkaren som var där bad mig krysta.
Så det gjorde jag (en gång tror jag!) och plötsligt låg han där på min bröstkorg och skrek, trodde inte att det skulle gå så fort med den sista biten men från första satansvärken till det att han var ute gick det kanske en kvart?
Så från första dosen 23.30 till att han var ute 22.07 så tog det ju nästan 23h. Hoppas verkligen att nästa barn går snabbare och mer smärtfritt!
Nu ska vi vara på BB till onsdag och sen åka hem.
Insåg att det vart långt men här är min ärliga berättelse.
1015 tar jag första shotten. Jag är öppen två cm, tappen är 2 cm och inåtvänd. Jag har SD som kommer 2-3 på 10 minuter men känns inte. Glatta hinnor så dom går ej att ta.
1215 shott nr 2. Jag har nu 5 sd på 10 minuter som dom vill. Men dom gör inte ont. Statusen är fortfarande samma.
1415. Är fortfarande 5sd på 10 minuter som börjar kännas lite. Fortfarande bara öppen två men tappen har börjat vända sig utåt. Efter ett samtal till läkaren så avvaktar vi shott tre, för man vill inte att det ska bli fler SD.
1615. Öppnat mig till 2,5 cm och tappen är lite mindre. SD är samma och gör fortfarande inte ont. Tycker dom glesas ut lite. Bestämmer att hoppa även denna shott och hoppas det går att ta hinnorna 18 istället.
18:00 läkaren kommer och gör ultraljud och känner. Är gränsfall att man ska kunna ta hinnorna. Huvudet ligger neråt och bebisen mår fortfarande bra. Barnmorskan testar tar hinnorna och det funkar! Dom blir dock lite chockade över allt vatten som kommer ut, är riktigt mycket vatten! Jag kan inte sluta skratta heller så det forsar verkligen. Är fortfarande öppen bara 2,5 cm.
20:00 börjat värkarna bli lite smärtsamma, men jag kan fortfarande andas igenom dom helt utan problem. Dom börjar koppla på dropp men apparaten strulat så det börjat gå in i kroppen 2045.
21:15 skiftbyte, dom känner och nu är det öppet nästan 4 och tappen är nästan borta. Jag skämtar fortfarande med barnmorskorna mellan värkarna och alla skrattar precis som vi gjort hela dagen! Har verkligen varit bra stämning.
21:40 det börjar bli riktigt jobbigt. Jag får panik i värktopparna och ber om Eda. Barnmorskan vill känna på mig innan och tycker jag ska pröva lustgasen först. Är fortfarande öppen 4. Vi prövar lustgasen och den funkar lite. Tyckte inte den hjälpte mot smärtan men jag hade något att koncentrera mig på. Måste kissa också men kan ej gå på toa, hon tappar mig mellan två värkar. Hon har fortfarande inte ringt efter Eda, för hon har förstått att detta kommer gå undan
21:50 börjar paniken på riktigt! Värkarna gör ont! Det trycker på neråt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Får panik i varje värk, men mellan värkarna är jag helt lugn och ligger helt avslappnad. Hon kollar och jag är nu öppen 5 cm och lite kvar av tappen. Det trycker verkligen neråt och det är de som är de jobbiga.
22:15 sänker dom droppet för jag orkar verkligen inte mer! Varje värk är panik och mellan värkarna är allt lugnt. Så sjuk känsla! Jag har grymt stöd av både barnmorska, sköterska och framförallt min sambo.
22:25 känner jag att jag vill krysta, men jag får inte riktigt ännu. Dom lägger mig i en annan ställning. Det var en sådan sjuk känsla att verkligen känna den sjukt starka kraften.
22:29 efter 2 krystvärkar är en vit kladdig pojke ute! 3315 gram tung 51 cm lång och 34 cm i huvudmått och helt perfekt!
En stor och rejäl Moderkaka kommer ut och jag har inte spruckit eller något alls vilket jag trodde jag skulle ha gjort.
Läkaren kommer in efter 30 minuter och visar bilder på moderkakan. Man ser tydligt svarta fläckar på den. Det var alltså kantlossning som gjorde att jag blödde! Det hade kunnat göra så den släppt vilken dag som helst! Vi konstaterade att igångsättning var rätt beslut och är lyckliga att alla mår bra! Att känner ej mamma att något är fel är det oftast så, om han är med om detta igen kommer han rekommendera igångsättning tidigare.
Hur jobbigt det än var på slutet och hur mycket panik jag än hade under värkarna så är jag så glad att jag inte fick Eda. Kändes som jag hade kontroll på ett helt annat sätt nu. Jag kände vad kroppen ville och kunde lyssna på den mycket bättre än när jag hade eda mina två andra förlossningar. Jag vill dock inte föda fler barn! Nu får det räcka!
Imorgon efter jobbet ska jag på 90 minuter gravidmassage! Ska bli så himla himla skönt! Nästa vecka har jag fot- och underbensmassage inbokat också. Hoppas på att hinna gå på det ytterliga någon gång innan bebisen kommer. Även om jag iofs gärna ser att jag får föda snart, haha. Vi har 3000kr i friskvårdspeng från jobbet så det är bara att maxa medan man fortfarande jobbar, haha :)
Vad är ett förlossningsbrev....viktigt lr? Jag har aldrig skrivit nåt sånt.... varför ? :O
Igår föddes Lucas, vi mår bra!
Nästan 3500 g, född i v 38+2.
Världens finaste, kan fortfarande inte ta ögonen från honom!
Jag var till min VC 3ggr förra veckan för mitt blodtryck, undertrycket ligger konstant just nu över 90 :( så min BM kopplade in Smvc.. dom skulle ha ringt i fredags efter senaste kollen på VC. Jag ringde idag, fick prata med någon rejäl surtant som sa att dom har mycket att göra (vilket jag förstår), jag förklarade att dom skulle ha ringt i fredags men gjorde inte det och att jag är orolig... Hon skulle be någon ringa när det passade meen ingen har ringt ännu.. Har en blodtrycksmaskin hemma så jag har kollat varje dag.. Jag har huvudvärk, sväller.. Har en vecka kvar till BF idag och börjar bli rejält orolig :( Sen är det 10mil till närmaste smvc och min BM är borta tills på onsdag, så det gör ju inte min oro mindre :(
Vecka 37+5, så två veckor till bf imorgon. Var hos bm idag som var säker på att bebis fixerat sig (vilket den gör mer sällan för omföderskor) pga att sf-måttet gått ner ytterligare. Däremot kände hon nåt väldigt ruckbart och blev "orolig" att bebisen tagit sig loss igen från ruckbart läge. Så jag fick faktiskt göra ultraljud. Visade att bebisen ligger så himla långt ner att det bara var axlarna hon kände. Bebis ligger mao och retar på tappen och nu hoppas vi att hon snart kan tänka sig att komma ut! Håller tummarna för det iaf! :)