• Anonym (bonusmamma)

    Styvmamma eller mamma?

    Jag är sambo med en man som har ett barn. Barnets mamma har svåra problem, hon har viss umgängesrätt men utnyttjar den så gott som aldrig. Barnet och min sambo besöker gemensamt barnets mamma ibland när hon har en bättre period. Det är lite speciellt men inte vad frågan gäller.

    Jag kan själv inte få några barn och jag är som barnets mamma på sätt och vis.  Jag undrar mer över vad jag får kalla mig. Jag har nog tänkt att jag inte vill ha barn men när jag fick reda på att jag inte kunde ville jag ha ändå. Jag är själv ganska ung och skulle barnet vara mitt biologiska skulle jag blivit mamma vid 15. Barnet kallar mig ofta mamma eller "morsan", min sambo pratar med barnet och kan säga "Idag hämtar mamma" och menar mig.

    Men det är konstigt när folk frågar. Vad säger man? Jag är barnets plastmamma/bonusmamma/hennes pappas sambo/nej jag är inte mamman men jag ligger med barnets pappa. Den sista är rolig men lite konstig. Lättare hade vart att faktiskt säga att jag är barnets mamma.

    Får jag kalla mig mamma?  

     

  • Svar på tråden Styvmamma eller mamma?
  • Anonym (Y)

    Om barnet vill att du kallar dig själv mamma får du.

    Det är upp till barnet att bestämma.

  • Anonym (modershjärta)

    Om barnet kallar dig mamma så ser barnet dig som sin mamma Så känner du dig som mamma till barnet så kalla dig mamma utan att fundera mer kring det hela! 

  • Brumma

    Jag är själv bonusmamma och kom in i min bonus liv när hon var ett år. Det är en helt annan situation eftersom hennes mamma är den som har det huvudsakliga boendet. Men - min bonus har några gånger tagit upp frågan om hon kan kalla mig mamma eftersom jag är SOM en mamma. Har svarat att visst kan hon det men att hon har en mamma. Och att jag kommer fortsätta vara SOM en mamma om det är vad hon vill.

    Däremot skulle JAG aldrig kalla mig för hennes mamma. Inte så länge mamman finns i livet och på något sätt faktiskt finns i barnets liv, om än sporadiskt.

    Min bror har en bonusson, vars pappa gick bort när han bara var ett år. Det skulle inte förvåna mig om min bror om några år kommer adoptera honom och han är den enda pappan pojken har.

    Så - mitt svar på din fråga är väl egentligen att nej. Som situationen är känns det inte ok att du kallar dig mamma. Å andra sidan - om det ÄR barnets vilja och du helt tagit över mammarollen..

    Tja, det beror väl lite på hur gammalt barnet är och hur länge du varit delaktig i barnets liv.

  • Ess

    Om barnet är lite större så fråga vad hen vill att du kallar dig när/om någon frågar. 

  • Anonym (K)

    Vår situation är lite lik er. Vi har också sambons barn boende här på heltid och på grund av mammans psykiska mående och avståndet mellan oss har de inte träffats på över ett år. Barnet och mamman har dock viss kontakt via Skype och förhoppningsvis ska sambon och barnet hälsa på henne i början av nästa år. Till skillnad från er har sambon och jag två gemensamma barn också.

    Jag och sambon delar i princip lika på ansvaret för bonusen precis som vi gör med våra gemensamma och varken jag eller sambon gör någon skillnad mellan barnen, jag tar alltså hand om bonusen som om han vore mitt barn. För att låna Brummas uttryck så är jag SOM en mamma för honom men jag ÄR INTE hans mamma och kallar mig därför inte för mamma till honom.

    En viktigt skillnad mellan våra bonusbarn är dock att mitt inte kallar mig för mamma. Trots omständigheterna är mamman en väldigt betydelsefull person i hans liv och jag tror att det är viktigt att låta henne vara MAMMA. Jag kan älska och ta hand om min bonus ändå så han slipper känna dåligt samvete eller att jag konkurrerar om hennes plats. Din bonus verkar dock ha andra behov.

    När jag presenterar mig i sammanhang som rör barnet eller om någon frågar vad vi har för relation så säger jag att jag är barnets bonusmamma. Frågar någon hur många barn jag har så svarar jag antingen att vi har tre men att äldsta är mitt bonusbarn eller att jag har två och ett bonusbarn på heltid, beroende på sammanhang. Dock så kan jag ju berätta saker som att "i helgen bakade jag och barnen pepparkakor" utan att gå närmare in på saken.

  • Anonym (Moi)

    Om du själv,barnet och barnets biologiska föräldrar tycker att det är okej, ser jag absolut inte varför du inte skulle få det.

  • Anonym (M)

    Min brors äldsta barn är inte hans biologiska men i allt annat är han hans son... Jag är faster och mamma är farmor... Han började själv kalla oss för pappa och namn... Farmor och namn... Mig bara namn dock men ska ha beskriva mig för någon säger han faster...min bror träffade hans mamma när han vara 2 och skilde sig när han var 9 år.. Han är idag 25..

    Så det kanske är ett alternativ att du är mamma + namn...

  • BioBonus

    Jag håller med Brumma. Eftersom mamman finns, även om det är på avstånd och inte så ofta, så skulle jag inte kalla mig mamma till barnet. Vill barnet kalla dig mamma är det en annan sak, och precis som Brumma skriver så kan du ju förklara att du gärna är SOM en mamma. Och adopterar du barnet så blir du ju dess mamma.


    Jag rättar inte folk som benämner mig som "mamma" när jag är ensam nånstans med min bonusdotter (ridläraren som säger - be din mamma hjälpa dig tex), men skulle någon fråga så är jag antingen bonusmamma, eller nog oftare faktiskt "gift med NN´s pappa". Att definiera mig som mamma till ett barn som inte är mitt skulle jag inte göra. Jag säger att VI har tre barn om någon frågar, men JAG har två + en bonusdotter.


     

Svar på tråden Styvmamma eller mamma?