• klyban

    Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?

    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-07 19:39:31 följande:
    Jag är inte "självgod". Jag är bara jävligt trött på att aldrig få vara ifred för dessa människor som vill att man ska supa och droga ner sig bara för att de själva gör det. Som menar att man är "vänner för livet" och aldrig ska svika varandra, vilket innebär att jag ska vara tillgänglig och helst umgås med dem dygnet runt, för att de inte ska känna sig ensamma. Att aldrig få ha något privatliv utan man ska dela på allt. Hosta upp sina sista pengar för att de behöver öl eller sprit så att de kan "återställa" sig. Eller försöka få ut benzo på apoteket så att de kan sova lugnt på natten. De som varit i träsket och velat därifrån vet vad jag pratar om.

    Aldrig någonsin nått problem för mig, jag umgås bara med såna som har kontroll över sin konsumtion av alkohol eller droger.
    Där alkohol och droger är efterrätten i livet och inte huvudrätten.

    Sen är det är det inte alls ovanligt att ex missbrukare beter sig som du, där de framställer sig bättre än vad de är.
    Och gärna sparkar på den som ligger.
    Riktigt varför detta beteende ofta uppstår bland ex missbrukare vet jag inte.
    En är väl att trycka ner någon annan så ska de själva må bra.
    Men det är galet att man måste sparka på en som ligger, för att må bra själv.
    Personligen är jag ingen missbrukare av varken alkohol eller droger, men skulle aldrig någonsin få den idén att mobba någon för jag ska må bättre.
    Sen såklart så mår jag väldigt bra redan, så för mig är det beteendet inte ens nödvändigt.
    Dock ser och hör man detta för ofta, och alltid lika förundrade i hur de inbillar sig att de är bra människor.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-07 20:08:28 följande:
    Tack :) Hade jag bott kvar på min tidigare ort hade jag aldrig lyckats. Tack vare att jag flyttade och skaffade skyddad adress kan jag nu leva ett nyktert liv utan störningsmoment.

    Vad har du för psykiska diagnoser eller misstänkta sådana?
  • klyban
    Alexander Bergbacka skrev 2016-12-07 21:25:06 följande:

    Först och främst vill jag bara säga att jag på riktigt beundrar hur stark du varit som person att ta dig ur missbruk på egen hand, för det är fan inte någonting enkelt.


     


    Och däri ligger ju problemet. Det är fan inte enkelt att bara sluta. Om man bara kunde ta sig ur dylikt skulle t.ex. ätstörningar inte vara ett samhällsproblem, eftersom de som lider av dem bara kunnat bestämma sig för att sluta.


    Med det sagt, så tycker jag också att det är jävligt jobbigt och drygt att dras med missbrukare, men de behöver stöd, inte förakt.


    Det stora problemet är väl att väldigt stor procent av missbrukarna har psykiska problem i botten.
    Och löser man inte dessa, så är det extremt mycket svårare att klara sig ur ett missbruk.
    Men nu kommer väl någon svart och vit-kraxare och säger att det finns många som kommer ur ett missbruk utan att ha adresserat och löst psykisk ohälsa.
    Vilket givetvis sant, men det är ett extremt stort hinder för denna grupp att komma över.

    Sen vet jag inte hur drygt det är med missbrukare, brukar liksom inte umgås med missbrukare.
    Men visst de har en massa problem med sig själv och hur de agerar med omvärlden, och hur litet intresse de har för andra, är nått som ofta är rätt tydligt.
    Och som få människor accepterar som beteende.


    Men en missbrukare är ju sjuk, och ska ses som sjuk, och jag tycker normalt inte att sjuka människor(med diagnoser) ska se ned på.
    Dock är detta familjeliv, där sparkar man gärna på de som ligger, och berättar gärna att de är inte människor och inte ens ska få ta del av vård.
    Och vård får de tyvärr inte så ofta heller, då vi har en polis som är hindrande att söka adekvat vård i en lugn miljö.
    De är mer intresserade att straffa dig, men varför man använder poliser till ett hälsoproblem, är nått jag aldrig någonsin kommer förstå.
    Missbrukare är människor, det är nått man sällan kommer ihåg på familjeliv.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 04:45:20 följande:
    Tycker inte man ska uttala sig om man inte själv har varit i missbruk och umgåtts i de kretsarna. Ni är fel personer att bedöma mitt inlägg, för ni har inte gått igenom samma saker. Dessutom läser ni inte min TS ordentligt så ni får helhetsbilden.

    Till dig som undrade vad jag eventuellt har för diagnos - fråga dem det som var orsak till att jag var tvungen att flytta och skaffa skyddad adress. Vad har man för diagnos om man vill slå ihjäl någon som bara vill dra sig ur en gemenskap? Hade du tillåtit det?

    Jag frågade dig om du hade diagnos eller en misstänkt sådan.
    Det du skriver i det sista stycke förstår jag inte mycket av.
    Om man har hot över sig, så agerar man efter detta oavsett vad annat det finns för annat.


    Sen har du fått diagnosen missbrukare, eller är du självdiagnostiserad?
    För en del inbillar sig att dom är missbrukare, sen visar det sig bara att de tagit olaglig narkotika och inte ens speciellt ofta.
    Sen har det även betydelse vad det är för narkotika vi pratar om, då vissa har inte ens går att missbruka eller bli beroende av.
    Så vad för narkotika är det vi pratar om?

    Sen har du gett mig och andra den uppfattning att du vill sparka på den som ligger, och har noll empati för deras situation.
    Vilket jag och säkert andra med mig, tycker är konstigt då du har erfarenheten om denna problematik, men har noll förståelse.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 07:46:00 följande:
    Äntligen någon som förstår :) Om man dricker trots att man har barn så älskar man flaskan mer än barnen. När jag själv var i missbruket ansåg jag ,liksom så många andra, att det var en sjukdom, men nu när jag varit nykter i några år och kan se klart förstår jag att jag och andra som missbrukar/missbrukat använde det mest som en ursäkt för att få fortsätta dricka. Det är inte alls svårt att sluta om man verkligen vill. Men så länge inte viljan finns så går det inte, eftersom man då inte är motiverad. Jag har också förstått att missbrukare för det mesta är bekväma och lata människor som inte vill ta tag i sina liv. Livet är en fest för dem, de vill ha roligt jämt och fattar inte att vuxenlivet innebär mycket ansvar och ganska lite nöjen. Klart att vanligt folk blir förbannade. Det förstod jag inte då men desto bättre nu. De går till jobbet varje dag och kämpar och abetar för att försörja sina familjer och drar sitt strå till stacken. Så när de ser stökiga A-lagare/missbrukare på parkbänken så är det klart att de undrar vad de egentligen betalar skatt till.

    Självklart finns det folk med diverse psykiska diagnoser som kanske verkligen inte kan sluta på egen hand, pga bristande självkänsla och självkännedom m.m. Men jag är övertygad om att åtminstone 70% av alla missbrukare mycket väl skulle kunna ta tag i sina liv om de hade något konkret att kämpa för och om de blev utsatta för lite tvång.

    Knappast!!!
    Du fantiserar om hur folk har det, och tydligt med det du säger att du har noll koll på den problematik som finns.
    Tragiskt att du startar en tråd om nått du inte har en susning om(men man kan ju tycka du borde ha mer kunskap, men extremt tydligt du inte har).
    Mitt råd är att du slutar diskuterar nått du inte kan nått om.
    Nu ser du bara ut som en mobbare, och en som sparkar på den som ligger.
    Ett råd till kan vara att du läser upp dig lite, så du får insikten att alla inte är som dig.
    Min gissning är att du använt narkotika som är enkelt att sluta med och saknar abstinensbesvär.
    Cannabis, svamp, LSD MDMA eller nått liknande?

  • klyban
    Queennr1 skrev 2016-12-08 08:21:21 följande:
    Fast vad vet du om andras erfarenheter? Varför inbillar du dig att du sitter på den enda sanningen?

    Min erfarenhet är att fd. Missbrukare och framförallt anhöriga har en tendens att inte alls se klart på situationen utan mer styrs av känslor än fakta och objektivitet.

    Det är inte alls ovanligt att  en del ex missbrukare blir såna(om nu h*n ens varit en missbrukare).
    Där de blir mobbare av andra som tar droger och missbrukare.
    Och sen som du säger, de inbillar sig att de sitter med den enda sanningen, och är så fast i denna bubbla att dom inte kan förstå att andra har helt andra upplevelser än de själva.
    Och hör de dessa skillnader, så lyssnar dom inte på detta, utan avfärdar dom som dåliga karaktärer eller vad det nu må vara för nedvärderande de säger.


    Queennr1 skrev 2016-12-08 09:34:00 följande:
    Om du beskriver missbrukarlivet som "fest och roligt" så har du uppenbart ingen aning om vad du talar om och har antagligen aldrig varit i närheten av ett typiskt missbrukarliv.


    Jag tror inte personen ens varit missbrukare, fest och roligt, ja, det har sällan en missbrukare.
    Den beskrivningen som kom där, låter mer som en som är ute och festa och kanske överdrivit lite.
    Och jämföra en sådan person med en missbrukare, är ju hur galet som helst.
    Så min misstanke är att det är en självdiagnos och att personen ifråga inbillar sig att det räcker ta olaglig narkotika för att vara en missbrukare.

    Kanske personen ifråga ska ta och förklara hur detta missbruk tedde sig.
    Och risken att vi har rätt är alldeles säkert mycket stor.

  • klyban
    Anonym (missbruk?) skrev 2016-12-08 12:55:47 följande:
    Min anledning till droganvändande grundar sig i miljöfaktorer. Sedan var det såklart en del nyfikenhet inblandat initialt. Men det finns inget direkt beroende kopplat till mitt användande, men jag förmodar att jag är lyckligt lottad som inte är speciellt sårbar för sådant. I Sverige kallas det missbruk ändå oberoende av vilka faktiska skäl som föreligger.

    Jag kan ha ett oerhört långt utlägg om varför jag inte är det minsta intresserad av att ta tag i mitt liv. Men då jag misstänker att det bara blir pajkastning så undviker jag det.

    I korthet kan jag säga att jag hellre förlitar mig på artificiellt stimulerad lycka än beror av vardagens nycker. Utifrån vad jag har skönjt för mönster så finns det allehanda saker som dränerar glädjen i tillvaron. Kan vara allt från jobbiga internettroll till att man blir utsatt för andra människors humörsvängningar. Dålig energi och karma sprids väldigt lätt genom den mänskliga faktorn. I perioder har jag själv varit spridare, men försöker undvika sådant numer genom att självvalt isolera mig. Har ändå alltid varit en person som inte fått ut något av att umgås med andra enda sedan barndomen. 

    Sjukvårdsdiagnosen för missbruk är samma i stora delar av världen, så inget undantag eller speciellt i Sverige.
    Dock i det stigmatiserande Sverige, så är all konsumtion missbruk.
    Spelar ingen roll om det är 1mg cannabis eller 1gram heroin man konsumerar.
    Då många tar det i vad lagen säger, och den säger alltid missbruk och direkt och oavsett vilken mängd det handlar om eller vilken narkotika det handlar om.
    Men ingen söker sig till rättsväsendet/lagen när man ska få en sjukvårdsdiagnos, detta sköter sjukvården.
    Och antar detta är varför många inbillar sig folk är missbrukare, fast de kanske inte ens nått upp till diagnosen beroende.

    TS och vad den sagt, är precis som en mobbare beter sig.
    Den sparkar gärna på en som ligger för att få må bra själv.

  • klyban
    Anonym (missbruk?) skrev 2016-12-08 14:26:11 följande:
    Ap ap. Föreskrifterna säger att man är missbrukare om man nyttjar illegal narkotika. Då måste man vara det för det är precis så som folk resonerar kring andra ämnen och frågor på det här forat. Man kan inte vara inkonsekvent! Det är typiskt för sådana som saknar insikt t.ex. missbrukare. :D
    Nej, det säger inte alls sjukvården och när de ska sätta en diagnos som missbrukare.
  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 15:38:12 följande:
    Jag har supit, rökt hasch och dragit tjack i dessa 17 år. Mest alkohol dock. Jag började läsa böcker i psykologi och självförverkligande och det var iom detta jag förstod att jag kunde mer än jag trodde. Att allt jag höll på med bara var att hitta på ursäkter för att kunna fortsätta fly från livet in i dimman. Jag diskuterade detta med mina "vänner" men de förstod inte riktigt att jag menade allvar med ambitionen att dra mig ur det destruktiva livet. De trodde att det var typ fyllesvammel och att det var något som skulle "gå över" när jag insett att "det inte finns något hopp för oss hopplösa förlorade själar". De menade att det är "ödet" som styr över om man blir missbrukare eller inte, och att det inte är något man kan göra något åt. Men jag valde att inte ta fasta på deras negativa jargong utan förberedde mig för ett nytt liv, i smyg kan jag säga.

    När jag så började rehabilitera mig så blev de förbannade för att jag inte var med dem och försökte på alla sätt få mig att sluta försöka. De ville till varje pris dra tillbaka mig och det utmynnade till sist i hotelser om att jag skulle åka på duktigt med stryk och att jag skulle passa mig för att tro att jag är förmer osv.

    Det gick så långt att de sparkade sönder min ytterdörr till min lägenhet vid ett tillfälle då jag inte var hemma. Jag fick tillfälligt fly till en nykter kompis som bodde ca 10 km därifrån och gömma mig där. Jag gjorde en anmälan, men det rann ut i sanden då mina "vänner" blånekade och menade att de inte visste något. Jag hade tur som fick en lägenhet på en ort långt därifrån via en släkting och har därmed skyddad adress numer..

    Ni vet inte hur det är eller kan vara i sådana här kretsar, det märks. Nu har jag iallafall berättat lite av min historia.

    Jo, vi vet exakt, det är därför umgås vi inte med sådana individer.
    Sen inlägget i sig, säger inget om du verkligen var en missbrukare eller inte.

  • klyban
    Anonym (F.d. addict) skrev 2016-12-08 15:26:29 följande:
    Jag har mer koll än de flesta kan jag tala om. Jag var precis som du/ni andra innan. Tyckte synd om mina missbrukarvänner och ville hjälpa dem. Föreslog ofta att vi kunde göra något kul utan att alkohol eller droger är inblandat. Men se det dög inte. De menade att allting är meningslöst om man inte får dricka sig berusad/droga sig. Jag har spenderat alla dessa år med att försöka muntra upp och hjälpa mina "vänner", men det har varit en tröstlös kamp. De väljer verkligen själva och jag tänker inte hjälpa dem eller stötta dem mer. Jag har försökt så många år och  utplånat mig själv på kuppen, pga energitjuvar bland missbrukare som bara utnyttjar en och vill kontrollera en. Tro mig, inom missbrukskretsar finns ofta hierarkier som är osynliga för omgivningen. Någon i gänget är någon sorts självutnämnd "ledartyp" som alla ska ha respekt för och vara rädda för, sen finns det i regel alltid en eller två personer ( jag var en av dem) som är allmänna hackkycklingar och mer eller mindre mobbade eller lägre sedda än de andra, precis som i svenssonvärlden alltså!

    Men det där förstår inte de som inte själva varit där.

    Nä, det vet du inte alls, inte ens nära.
    Och detta med tanke på hur lätt det skulle vara med att sluta med att vara missbrukare.
    Så är det rätt tydligt att du har liten eller ens någon koll på detta.

    Verkar vara lite hybris där, och om den otacksamma missbrukaren som inte vill ha din hjälp.

    Sen är det rätt uppenbart att du valt "kompisar" som är destruktiva och korkade inför berusning.
    Se detta som "så är det", blir väldans konstigt.
    Sen hur du pratar om denna gruppdynamik och felen där, så är väl det redan uppenbar redan när du valde dessa som vänner.

    Sen behöver inte jag vara bland destruktiva människor för förstå att man ska undvika dessa.
    Så snacka om jag måste själv vara där för att förstå, är ren nonsens.

Svar på tråden Är så trött på missbrukare! Hur svårt är det att ta tag i sitt liv?