Julen

Om barnen alltid brukar vara med dig över jul för att pappan jobbar, så är det väl inte mer än schyst att han får ha barnen om han för en gångs skull faktiskt är ledig. Däremot behöver han inte vara otrevlig och kräva, och han kanske kunde ha sagt något tidigare. Eller han kanske inte visste?

Hade det varit skillnad, TS, om han hade hade ringt (ja, eller okej, sms:at då, om det är ert sätt) och varit jätteglad och sagt typ: "Vet du, jag har fått ledigt i jul! Det hade varit så himla kul att fira med ungarna för en gångs skull. Jag vet att ni brukar vara hos dina föräldrar, men jag vill så gärna ta med dem till mina  nu när jag är ledig."

Självklart ska barnen fira jul hos honom ifall de har en bra relation med varandra! Kom igen nu ts, lägg av. De har alltid firat med dig, det här är deras kanske enda chans att fira en jul.under deras barndom med deras pappa! Även om det inte blir som det brukar så kommer de överleva det - och de kommer kanske ha jättetrevligt!

Det enda vettifa, och osjälviska, är att de ska fira hela julafton med sin pappa.

Kom igen nu ts.... skärp dig.

De har annars en bra relation till sin pappa, farmor, farfar, faster. De bor halva tiden hos sin pappa och han bor ett stenkast från hela sin släkt. Jag anser dock att traditioner är en trygghet för barnen och att just julen är barnens högtid. Varför ska jag tillgodose pappans behov när barnen vill fira med mormor och morfar som vanligt (och dom de dessutom inte träffar så ofta...)

Men lägg av! Så fort någon av dina ungar skaffar en partner så kommer de kanske fira någon jul med dem istället och poff pang är traditionen bruten!

Det här är kanske enda chansen de får att fira en jul under deras barndom med sin pappa och hans släkt!

Att de inte träffar deras morfäräldrar har INGET med saken att göra! Du kan åka dit med ungarna på juldagen, eller vilken annan dag som helst istället!

Låt barnen fira jul med sin pappa.

Bibbidi: För M I N skull kan de fira med honom! Dock är det väldigt jobbigt när de väntar på att få fira med mormor och morfar. Jag har sagt på ett diplomatiskt sätt att det kanske inte blir som vanligt i år men att vi firar med mormor och morfar en annan dag. Då brast båda i gråt och blev jätteledsna.

Ni kanske kan fira jul hos dem dagen innan/efter? Skulle det kanske kunna gå?

Uj. Den där sortens resonemang är helt obegripligt för mig, som om du talar ett utdött språk som inte går att dechiffrera.

Hade jag råkat gifta mig med och sedan tack och lov och förståeligt nog skilt mig från någon med så spåniga argument så skulle jag släpat ditt arsle till tingsrätten snabbare än du hunnit säga "filipin".

"Diplomatiskt sätt". Jo, jag tackar jag.

Men om hans jobb nu tillåter att han kan ha barnen även på jul och nyår så är det väl ett ypperligt tillfälle att skapa nya traditioner? Julen blir ju inte mindre barnens högtid för att de inte firar den med dig?

Jag tycker du ska tänka om, säga "självklart ska de få fira med dig nu när det inte funkat tidigare" och så föreslå att ni framöver har varannan jul om det går.

Att barnen för närvarande vill fira med mormor och morfar är ju för att de inte blivit informerade om att det i år kommer att vara på ett annat sätt :) Och att du/ni åker till mormor och morfar över nyår istället så det tar bara en vecka längre innan de får träffa dem.

Julen för dina bra blir precis så bra som du nu väljer att göra den - sälj in idén även om du själv inte tycker det känns kul för egen del och ge ungarna en härlig jul med sin pappa och hans släkt!

Jag förstår att det är tist att fira jul utan barnen, det är helt klart en nackdel om man lägger stor vikt vid den typen av traditioner. Men det GÅR att skapa nya traditioner, speciellt när barnen är så små som era barn är.

Du är en egoist, du tänker bara på dig själv!

Skärp dig. Antingen läser du allt som skrivs så att du kanske begriper sammanhanget eller så ger du fasen i att kommentera!

Så Ts, om barnen blev tillfrågade av sin pappa om de vill fira jul med honom så vet du helt säkert att de skulle svara nej?

"Diplomatiskt"? Du skämtar väl... Så du sa till barnen att det finns möjlighet att de äntligen får fira julafton med pappa, farmor och farfar och det fick dem att börja gråta?

Jag har svårt att förstå. De har alltså riktigt bra relationer men klarar inte ens att tänka tanken på att vara med pappa en enda julafton utan att gråta?

Du kan ju bara hålla klaffen på dig!

Bara läst TS.

Jag tycker det vore självklart att barnen får chansen att fira jul med sin pappa när det äntligen finns möjlighet.

Jag förstår även att det kan vara känsligt att bryta traditioner. Så mkt är upp till dig. Se till att inte skuldbelägga eller "vara besviken".

Det hade kanske varit en idé att lägga fram alternativet som ositivt istället för "diplomatiskt".

SA du ens att tanken var att få fira med pappa? Hur mkt han längtade efter att äntligen få fira med dem och påpekade vad kul det skulle bli?

Eller sa du "ni kanske inte får fira med mormor o morfar - tyvärr och jag är hemskt ledsen..."?

Du gav dig ganska aggressivt på någon och anklagade personen för en hel massa - när personen faktiskt skrev att det vore en självklarhet att barnen skulle vara med pappan denna jul.

Så då kanske man får räkna med ett ngt hätska svar tillbaka ;)

Ok, det är bra men du förstår inte svenska! Orkar inte förklara för någon som säger emot sig själv.

Det låter ju toppen att de får fira jul med sin pappa för en gångs skull? Ni kan ju fira lil-jul med dina föräldrar innan eller efter? Däremot kan jag tycka att hans framförhållning är dålig. Planera julen vil man ju göra långt innan. Han borde ha flaggat för detta långt tidigare och då hade även barnen varit med på banan. Förstår den emotionella biten för dig, men just i det här fallet är det inte mer än rätt att de får vara med pappan.

Men ärligt talat - här handlar det ju snarare om att låta pappan fira jul med sina barn. Inte att låta barnen fira med sin pappa. Barnen vet vad jul innebär, och för dem hör mormor och morfar uppenbarligen till julen lika väl som julklappar, Kalle Anka eller vad man nu har för traditioner. Självklart blir barnen upprörda. Hade någon ruckat på våra jultraditioner när jag var barn hade jag toktjurat hur länge som helst.

Men. Det är i slutänden föräldrarna som bestämmer. Det minst dåliga här är väl att i lugn ton förklara för barnen att "nu är det så här det kommer att bli, och det kommer att bli annorlunda - men bra". Sen blir det väl upp till dem att utvärdera sanningshalten i det efteråt.