Inlägg från: Anonym (fd kräkrädd) |Visa alla inlägg
  • Anonym (fd kräkrädd)

    Rädd för kräksjuka

    she00 skrev 2016-12-03 23:14:24 följande:

    Jag har nu levt med räddsla för att kräkas (Emetofobi) VARJE dag i över 5 år. Jag är konstant rädd och läser av min omgivning så mycket jag kan.

    Jag undviker så otrolig mycket saker: folk med barn, buffeér, offentliga toaletter, folk som bjuder på mat, stora folksamlingar, lokaltrafik och köper bara mat som är inplastad i affären. Jag försöker då och då utmana mig själv när jag känner mig stark och äta t ex bufféer, ibland går det bra och ibland kan jag få den sjukaste ångesten i flera dagar. Jag jobbar väldigt offentligt så varje dag speciellt nu under vintern känns som en psykisk utmanning. Som värst har det varit när jag inte ätit någon fast föda utan enbart druckit juice på 3 månader pga rädslan att ha något att kräka upp.

    Jag äter absolut INGET som varken jag eller någon annan ens nuddat med händerna, då jag hoppas/intalar mig själv att det enda sätter det sprid på är in genom munnen om man inte är där någon spyr.

    Usch behövde skriva av mig.....vet inte vad jag ska ta mig till då jag känner att jag behöver hjälp men samtidigt inte tror på psykologer och KBT av det jag hört. Sen känner att jag inte riktigt har ekonomi till att lägga pengar på behandling.


    Känner igen mig. Jag var emetofob från det jag var typ 10 tills jag var 32 (och fick barn). Jag använde mig av samma strategi som du....nämligen att inte äta ngt för då finns ju inget att kräkas upp. Blev sjuk och fick ligga på sjukhus med dropp och jag vägde 39 kilo. Jag blev frisk av mig själv när jag fick mitt första barn och det var ju tur för småbarn har ju en tendens att kräkas en rakt i ansiktet om man inte ser upp
  • Anonym (fd kräkrädd)
    she00 skrev 2016-12-04 14:49:19 följande:
    Usch :( vad hemskt att höra!

    Kan väl säga att det inte gått så långt för mig, inte ens i närheten. Äter väl upp mig i några kilo när jag väl känner mig lugn och kan äta :P
    Det låter bra det. Jag ska påpeka att jag är 60+ och när jag var sjuk så hade jag inte en aning om att det var emetofobi jag led av. Visste inte att det fanns och jag sökte aldrig hjälp för jag trodde inte det gick att få ngn (och kanske gjorde det inte det på den tiden?). Idag så HOPPAS jag att unga människor som drabbas söker hjälp och FÅR hjälp för det är ju en fobi som begränsar ens liv enormt! Lycka till
Svar på tråden Rädd för kräksjuka