blairw skrev 2016-12-03 17:35:10 följande:
Då är det väl hos dig problemet ligger. För det är enorm skillnad på v.21, 22 och 23. Så pass att dagarna gör skillnad i det kritiska läget. Det är därför abortgränsen är satt på v.22 (eller v.21+6 egentligen). Inga foster får aborteras utöver det, såvida det inte handlar om fara för mammans liv eller att fostret har grava skador. Den gränsen är satt baserad på forskning och det underlag som finns angående när ett foster är livsdugligt utanför livmodern. Och i just den frågan är det idag en ENORM skillnad mellan v.21., v.22 och v.23. Kanske det inte kommer vara det i framtiden om vi får en bättre förståelse för fosters utveckling och på så sätt kan själva utveckla metoder och medel för att rädda foster som föds tidigare än v.22-23, men idag finns den inte. Idag får man inte ens forska på embryon man skapar efter 14 dagar, så är nog ändå en bit kvar tills dess.
Detta känns för övrigt som ett genomgående tema bland de som sätter sig emot abort, eller rent av attackerar den som gör en abort. Att man går på känsla istället för fakta. När det kommer till något som abort är det klart att man inte helt kan särskilja de båda, men man måste också se till faktan och inte bara förlita sig på "jag tycker", "jag känner". Sen är det såklart ännu svårare om man själv har barn, för man kan inte såklart inte föreställa sig att man själv skulle ha aborterat sitt barn. För dig t.ex. med ett barn som var för tidigt född och överlevde i v.23 så blir ju just den gränsen extra känslig och svår att förstå. Men ha också insikt i att ditt barn tillhör undantagen, ca 15% av bebisar födda i v.23 överlever. De som föds innan v.23 och överlever är närmare 0%. Ett barn som föds i v.24 har däremot ca 55% chans att överleva, v.25 innebär ca 80% chans för överlevnad. Kan du börja förstå skillnaden nu mellan v.21, v.22 och v.23? Och kan du också förstå att det fortfarande inte handlar om att alla barn som föds efter v.22 helt plötsligt klarar sig?
Fast vi tillåter abort i EXTREMT många veckor i Sverige, jämfört med i resten av världen. En vanlig gräns i de länder i världen som tillåter abort överhuvudtaget, är 12 veckor. Efter det är det endast tillåtet vid så svåra missbildningar att de ändå inte är förenade med liv utanför livmodern, eller om moderns liv är i fara (tänk havandeskapsförgiftning eller en sjukdom som kräver omedelbar behandling - t.ex. cellgifter eller strålning - som ändå skulle döda fostret eller skada det svårt om det fick finnas kvar).
Och jag tror knappast att större delen av världens experter - läkare, jurister, politiker, etiska experter o.s.v. - som suttit och bestämt det här styrs av "känslor" - som någon 14-årig flicka som ömmar för slaktdjur för att de är söta...
