• blairw

    Sen abort?

    Anonym (Ts) skrev 2016-12-03 16:09:24 följande:
    Jag ser ingen skillnad på att barn i v.21 och 22 än i v.23, nej.
    Då är det väl hos dig problemet ligger. För det är enorm skillnad på v.21, 22 och 23. Så pass att dagarna gör skillnad i det kritiska läget. Det är därför abortgränsen är satt på v.22 (eller v.21+6 egentligen). Inga foster får aborteras utöver det, såvida det inte handlar om fara för mammans liv eller att fostret har grava skador. Den gränsen är satt baserad på forskning och det underlag som finns angående när ett foster är livsdugligt utanför livmodern. Och i just den frågan är det idag en ENORM skillnad mellan v.21., v.22 och v.23. Kanske det inte kommer vara det i framtiden om vi får en bättre förståelse för fosters utveckling och på så sätt kan själva utveckla metoder och medel för att rädda foster som föds tidigare än v.22-23, men idag finns den inte. Idag får man inte ens forska på embryon man skapar efter 14 dagar, så är nog ändå en bit kvar tills dess.

    Detta känns för övrigt som ett genomgående tema bland de som sätter sig emot abort, eller rent av attackerar den som gör en abort. Att man går på känsla istället för fakta. När det kommer till något som abort är det klart att man inte helt kan särskilja de båda, men man måste också se till faktan och inte bara förlita sig på "jag tycker", "jag känner". Sen är det såklart ännu svårare om man själv har barn, för man kan inte såklart inte föreställa sig att man själv skulle ha aborterat sitt barn. För dig t.ex. med ett barn som var för tidigt född och överlevde i v.23 så blir ju just den gränsen extra känslig och svår att förstå. Men ha också insikt i att ditt barn tillhör undantagen, ca 15% av bebisar födda i v.23 överlever. De som föds innan v.23 och överlever är närmare 0%. Ett barn som föds i v.24 har däremot ca 55% chans att överleva, v.25 innebär ca 80% chans för överlevnad. Kan du börja förstå skillnaden nu mellan v.21, v.22 och v.23? Och kan du också förstå att det fortfarande inte handlar om att alla barn som föds efter v.22 helt plötsligt klarar sig? 
  • blairw
    Anonym (nä) skrev 2016-12-03 16:29:41 följande:
    Jag gör verkligen skillnad på djur och människor. Äter kött men tycker självklart att alla djur ska behandlas på bästa vis när det lever och sen slaktas på ett humant vis. Jag har själv slaktat min egen häst då jag anser att det är lindrigare mot djuret än avlivning.
    Att slakta på ett humant vis är en oxymoron i mitt tycke. 
  • blairw
    Anonym (M) skrev 2016-12-03 17:37:02 följande:
    Foster heter det ända tills barnet är fött. Så jag vet inte vad din poäng är? Ska vi kunna döda så länge det heter foster, dvs ända tills minutrarna innan födelsen?
    Tror skillnaden de syftade på var när är det ett foster vs. när är det ett barn, alltså en egen juridisk person med rättigheter. 

    Ligger också en känslomässig del i det, tror det flesta föräldrar som väntar ett önskat barn sällan refererar till sitt barn som ett foster, utan som just ett barn. Till skillnad från forskare, medicinsk personal m.m. som kanske oftare refererar till det som foster då de försöker hålla en objektiv relation till fostret/barnet. 
  • blairw
    Mallemamma skrev 2016-12-03 17:21:49 följande:
    Jo jag litar på att "nordens största" gravid-app har rätt info, lika mycket som jag hade litat på infon på google. Men upplys mig gärna med forskningsrapporter som jag garanterat kan lita på så jag kan lära mig något nytt.

    Vad innebär annars reagera på smärta om man inte känner smärta?

    Smärta har väl en definition?

    Då borde det stå reagera på beröring istället, om det inte är smärta inblandat.
    Det är problem nummer två med diskussioner. Varför litar du på "nordens största" gravid app? Vem har gjort appen? Vad baserar de sin information på? 
    Framförallt att lita på den appen i en sådan fråga som "när känner foster smärta?", en fråga som vi fortfarande inte är riktigt på det klara med. En fråga som det konstant produceras ny forskning på. Du menar då alltså att du tänker förlita dig på att en app (som du inte vet mer bakgrund om än att den är Nordens största) ska uppdatera om ny forskning och komma med en nyanserad och välanalyserad ståndpunkt på frågan? 

    Det är enorm skillnad på att reagera på smärta och känna smärta. Från relativt tidigt kan foster reagera på smärta, eller olika sorters röresler, rörande, ljud m.m. Men det innebär inte att de förstår vad det är. Att kunna instinktivt, alltså som en reflex, reagera på smärta betyder inte att fostret själv känner smärtan, för det krävs receptorer genom hela kroppen som skickar en signal till hjärnan där den kan processas som smärta. Idag finns inga övertygande vetenskapligt underlag för att detta skulle förekomma innan trejde trimestern. 

    Här har du en metaanalys samt en länkt till en sida som in sin tur diskuterar och redogör (och länkar till) studier och metaanalyser. Innan du ifrågasätter denna sidan som trovärdig kan jag berätta att factcheck.org är en väletablerad och välkänd sida som publiceras av Annenberg Public Policy Center på University of Pennsylvanias Annenberg School for Communication, som i sin tur är välkänd på egen hand. 

    Lee, S. J., Ralston, H. J. P., Drey, E. A., Partridge, J. C., & Rosen, M. A. (2005). Fetal pain: a systematic multidisciplinary review of the evidence. Jama294(8), 947-954.
    http://jamanetwork.com/journals/jama/fullarticle/201429#

    www.factcheck.org/2015/05/does-a-fetus-feel-pain-at-20-weeks/
  • blairw
    Anonym (nä) skrev 2016-12-03 18:32:13 följande:

    Jag kanske ska tillägga att min negativa åsikt om sena abortioner inte enbart är baserad på om fostret kan känna smärta eller inte. Jag tycker bara att det är försent att ta bort ett friskt barn som skulle kunna räddas om det fick chansen några veckor senare. Det känns helt absurt i min värld hur man kan göra abort nära redan fått mage och börja känna sparkar. Har flera exempel bland mina vänner som i mina ögon gjort onödig aborter dock de flesta tidiga, så det kam jag väl inte lägga mig i.Men jag hade svårt att hälla mig från att säga nåt när en 30 kvinna gjorde abort vecka 18, med mage och allt, bara för att hennes man inte ville ha fler barn. Han hade redan ett och har alla ekonomiska möjligheter i världen att ta hand om ett barn.


    Och detta argument är ju uppenbart inte baserat på logik. Så nuvarande lagstiftning är "försent att ta bort ett friskt barn som hade skulle kunna räddas om det fick chansen några veckor senare". Det inkluderar ju egentligen ALLA barn. Alla foster skulle ju kunna räddas om det fick chansen några veckor senare. Så med det argumentet borde du ju vara emot abort överhuvudtaget. 
  • blairw
    Turandot skrev 2016-12-03 19:44:28 följande:
    Fast vi tillåter abort i EXTREMT många veckor i Sverige, jämfört med i resten av världen. En vanlig gräns i de länder i världen som tillåter abort överhuvudtaget, är 12  veckor. Efter det är det endast tillåtet vid så svåra missbildningar att de ändå inte är förenade med liv utanför livmodern, eller om moderns liv är i fara (tänk havandeskapsförgiftning eller en sjukdom som kräver omedelbar behandling - t.ex. cellgifter eller strålning - som ändå skulle döda fostret eller skada det svårt om det fick finnas kvar). 

    Och jag tror knappast att större delen av världens experter - läkare, jurister, politiker, etiska experter o.s.v. - som suttit och bestämt det här styrs av "känslor" - som någon 14-årig flicka som ömmar för slaktdjur för att de är söta...
    Okej, men det är inget argument för varför vi inte ska göra det. Vad andra gör är inte nödvändigtvis vad som är bäst eller rätt att göra.  Jag är helt för fri abort. Jag vet faktiskt inte ärligt om jag själv personligen skulle klara av en abort, men jag inser ju också att det beslutet måste varje person själv får ta. En såpass sen abort som efter v.21 vet jag faktiskt inte heller hur jag personligen ställer mig till alls. Men det är inte viktigt i sammanhanget. För lagen idag angående hur långt en abort får utföras, den är baserad på vad forskningen säger. Således så måste du efter v.18 söka tillstånd och inga aborter får ske efter v.22. För mig känns det helt rimligt, fri abort upp till v.18 och en lucka på ca 4 veckor att få göra en med tillstånd. Att aborten får ske ändra fram till v.22 känns också rimligt iom att det är då forskningen idag anser ett foster vara livsdugligt. Om det skulle ändras, om det kommer ny forskning som visar på något annat så ser jag ju mer än gärna att lagen då uppdateras därefter. Men i mitt tycke, trots mina personliga åsikter, så kan vi inte ändra i lagen för att andra länder har en mer restriktiv lag, eller för (som någon annan här ansåg) att fostret skulle kunna överleva om den fick vara kvar i livmodern i några veckor till. 

    Nej, jag tror inte heller att de har låtit det styrts av känslor kring fostret i sig, men en massa annat. Förfärande ofta tas policy och lagbeslut som helt ignorerar vetenskapliga bevis, så tyvärr har jag inte för mycket tilltrohet till det. I detta fallet dock tror jag helt ärligt det mesta av restriktiva abort lagar har som grund det patriarkaliska samhället vi levt i historiskt och i nutid. Många som ställer sig högst tveksamma till om samma restriktion och debatt kring abort skulle fortgå om det var män som var gravida, sållar mig nog till den skaran. 
  • blairw
    Anonym (nä) skrev 2016-12-03 20:52:27 följande:
    Jag är inte helt emot abort och skulle själv bli tvungen att ta ställning till att göra en om jag blev gravid. Det är för jag är starkt rekommenderad att inte gå igenom fler graviditeter. Jag är inte dummare än att jag fattar att det inte skulle bli bra med ett totalt förbud. Men visst tycker jag det är osmakligt med folk som går igenom fler aborter fast de är vuxna, friska människor. Har en vän som gjort tre aborter för att hon inte vill vara ledig från jobbet. Hennes man har varit knäckt varje gång men har somnar var fått sin vilja igenom en gång så de har ett barn.
    Nej, men ditt tidigare argument betydde att du var emot abort. För tekniskt sett skulle alla foster ha en chans att överleva om de fick några veckor till. Ett foster som aborteras i v.5 skulle kunna ha chans att överleva om den fick stanna i några veckor till, precis som ett foster i v.12, v.18, v.21. Det var ditt argument, men om du inte menar det så - då måste du ju definiera vad "några" veckor innebär. Är det när de hade kunnat överleva om de fick 3 veckor till? 5 veckor? 10 veckor? Vart drar du gränsen, vad ska du basera den på? 

    Okej, men om det finns en del människor som "missbrukar" abort, är det abort som är problemet då? Du tror inte att det är dålig utbildning och förståelse och brist på ansvarstagande som ligger i grund?
    Anonym (Ts) skrev 2016-12-03 21:06:20 följande:
    Det är i allra högsta grad baserad på logik. Att abortera ett foster i v.12 och att abortera ett foster i v.21+6 är stor skillnad! Elva veckor eller drygt en vecka, ser du inte skillnaden?
    Se ovan. 
  • blairw
    Turandot skrev 2016-12-03 19:37:44 följande:
    Fast nu diskuterar vi ju väldigt sena aborter i den här artikeln. Har man redan gått 21 veckor, så kan man nog gå 19 till. Och slippa dåligt samvete resten av livet. 
    Det kommer alltid upp så fruktansvärt märkliga och dåliga argument i dessa diskussioner... 

    Anonym (Sara) skrev 2016-12-03 20:14:27 följande:

    Så det är tydligen vanligare än man tror att en frisk kvinna med frisk foster kan lätt genom ett brev till soc få genom abort i v 21?Eller har nån hört nåt annat ?


    Anonym (Ts) skrev 2016-12-03 20:19:51 följande:
    Jag tror att det är betydligt lättare att få till en såpass sen abort än många vill tro.
    Att prata om hur "lätt" det är att få en abort gör inte så mycket nytta kan jag tycka, speciellt inte om inte pratar om hur stor andel det faktiskt är överlag. 93% av alla aborter utförs innan v.12. 98.5% av alla aborter i Sverige utförs efter v.18. Detta vi diskuterar, aborter som behöver tillstånd, handlar alltså om 2.5% av alla aborter till att börja med.

    2015 t.ex. så fick nästan 67% av de som ansökte om abort efter v.18 tillstånd till det, de utgör alltså de där 2.5% av alla aborter. 67% blev godkända. Av de som fick tillstånd var 32% pga sociala problem, 67% pga fosterskada/kromosomavvikelse, och några få för psykisk eller kroppslig sjukdom. Förstår ni att de som söker och får tillstånd till abort pga sociala problem tillhör 0.8% av alla aborter som utförs. 0.8%. 

    Sen om vi ska sitta och diskutera hur "lätt" det var att få godkänt så blir det så sjukt på något sätt. Till att börja med, ansöker du om en så sen abort så är det nog troligast av allt att du verkligen inte visste om att du var gravid innan. Tror ingen frivilligt väntar till så sent som möjligt, ju snabbare desto mindre komplikationer. Men iallafall, av de som ansökte om tillstånd till abort efter v.18 och hade sociala problem som orsak, så fick ca 84.5% godkänt. Så om ni vill sitta och diskutera hur "lätt" det är att göra abort efter v.18 utan "någon riktigt anledning" så önskar jag att ni tänker om. De som får tillstånd pga sociala problem tillhör 0.8% av alla aborter, så det rör sig om relativt få människor. Lägg sedan till att inte ens alla av de som söker får godkänt. Alltså är det inte särskilt lätt. 

  • blairw
    Turandot skrev 2016-12-03 21:18:24 följande:
    Fast det finns ju heller inget som säger, att gränsen för abort måste gå precis där barnet kan börja leva utanför livmodern. Det är något som vi här i Sverige har hittat på... Jag tycker att det är en HEMSKT sen gräns.

    Och gränsen 12 veckor, som de flesta länder som tillåter abort överhuvudtaget som sagt har, är även den baserad på vetenskap. Nu har jag inte alla argumenten för just den gränsen i huvudet (det går säkert lätt att googla på), men jag vet att ETT argument i alla fall är, att före 12 v. är det ändå ganska vanligt med missfall. Naturen gör sig av med de misslyckade befruktningarna under de första tolv veckorna helt enkelt, t.ex. försvinner faktiskt de allra flesta kromosomskadorna där - och mamman behöver inte ens veta att det var ett barn med DS hon väntade. Därför blir skillnaden mellan ett missfall och en abort före 12 fullgångna veckor inte så stor, utan mer en medicinsk händelse än en juridisk händelse eller en stor livshändelse. 

    Men efter 12 veckor blir det ovanligt med missfall, för då har den lille krabaten visat sig vara livsduglig och fått Moder Naturs godkännande att få leva. Då ska det mycket till att vi människor ska gå in och bryta där!
    Du får ju gärna återkomma med bra vetenskapliga argument för 12 veckorsgränsen. Är mer än öppen för att ta del av ytterligar information, men det är inte något jag själv hittat. Argumentet om sambandet med flest missfall innan v.12 fungerar nog dock inte riktigt skulle jag säga. För du måste ocskå tänka på vad du sätter den emot, i detta fall handlar dem om huruvida en kvinna ska behöva forsätta bära på ett foster och sedan föda och ha hand om ett barn. Det involverar alltså en annan juridisk person och dennes rättigheter. Därav drar vi i Sverige gränsen vid v.22, för då blir liksom fostret livsdugligt och således betraktas som en egen juridisk person, vars rätt till liv "trumpar" kvinnans rätt till sin kropp. Därför är det intressanta för svensk lagstiftning att veta när den tidpunkten sker, i nuläget säger vetenskapen "inte för v.22". Som sagt, om vi får fram bättre teknologi som kan sänka den gränsen, då får vi utvärdera det då och ändra lagen därefter.

    Nja, inte riktigt så. En premature i v.12 är inte livsduglig om livsduglig innebär att överleva som en enskild individ utan att vara beorende av mamman för överlevnad. Inte ens en 22 veckors bebis är det enbart med "moder naturs" godkännande att få leva, den hade aldrig klarat sig utan modern medicin och teknologi. 
  • blairw
    Anonym (nä) skrev 2016-12-03 21:27:59 följande:
    Men lägg av. Det är visst skillnad. Jag har haft två missfall. Ett i vecka 5 som inte var mer än en kraftig blödning. Sen ett i vecka 13-14. Det var ju som en mini förlossning. Hade lika kraftiga verkar som när jag fått tidigare barn och det som kom ut var mer än en blödning. Hade kunnat göra abort i vecka 5/6 för det som kom ut var så minimalt och inte i närheten av ett bar. Det som kom ut vid det senare missfallet var en rejäl klump med hinna och jag vågar inte ens tänka på det . Det sörjde jag, för det var verkligen på väg att bli ett barn.

    Men du svarar  ju inte på frågan, har inte ens skrivit att det inte är skillnad. Men du säger att du är emot sen abort pga om fostret haft några veckor till hade den kunnat räddats. Men inser du att det tekniskt sett inkluderar ALLA foster? Så min fråga är då, vart drar du gränsen? 

Svar på tråden Sen abort?