Hur lära åttamånaders att somna själv?

Ja, du tänker fel. Han är en baby och dessutom 8 månader. Den åldern är mest känd för att barnen brukar få problem med att känna sig övergivna och ängsliga. Många barn som annars sover själva, kan behöva sova med föräldrarna för att våga sova överhuvudtaget.

Att somna ensam i sitt rum är inget naturligt för små barn. Visst kan de vänja sig vid det, men det är inget som gör dem lyckligare. Snarare tvärtom för det mesta. Många föräldrar ligger eller sitter hos sina barn när de ska somna, och det gör de tills de märker att det inte behövs längre. Hur gammalt barnet då är kan vara väldigt olika. Mina har varit 2-4 år gamla.

Jag tror inte att det kommer att bli någon stor sak av att han så småningom sover i eget rum.

Vänj honom inte för snabbt bara.

Jag tycker också att det låter lite väl tidigt att ensamhetsträna en bebis. Du kan absolut testa och se om barnet självmant verkar trivas med det, vissa barn har jag hört gillar att sova själva, men jag skulle akta mig för alla dessa "avvänjningsmetoder" som florerar. Små barn får trygghet genom närhet, det är det ganska lätt att unna dem.

Har alltid nattat vår yngsta (snart 2 år) tills hon sommar, men nu senaste veckorna har hon börjat gå in och lägga sig i sängen själv när hon är trött och somnar. Vi har inte gjort något för att hon skall göra det, utan hon gjorde det bara helt plötsligt och har fortsatt.
Ser det som att hon nu är trygg nog att somna själv. Men skulle hon vilja att vi är med och nattar skulle jag göra det.
Med stora började vi aktivt träna på att somna själv (efter saga, kram och puss) när hon var lite över 3 år eftersom det skulle komma bebis (när hon var drygt 4) och det då skulle funka att kunna lägga 2 barn på egen hand.
Så, ingen stress, skulle jag vilja säga. Även om det såklart är skönt om de kan somna själva så man kan göra annat.

Jag ställer en motfråga: varför ska små barn somna ensamma?

När mitt första barn var bebis hade jag också en idé om att det är så det ska gå till. Jag gjorde några försök men eftersom jag inte kan tänka mig att låta barnet skrika i sin ensamhet och jag hade en klängig bebis hittade jag inget sätt.

Min kloka sambo talade mig ur det där och idag förstår jag inte hur jag tänkte. Varför ska små barn tvingas somna ensamma? Vad är det som är bra med det? Vi vuxna får ligga bredvid varandra och gosa innan vi somnar. Men det lilla barnet ska ligga alldeles ensam.

Min äldsta är fem nu och nattas genom att vi ligger bredvid och läser. Det är den mysigaste stunden på dagen.

Min yngsta är två och vill inte längre somna i famnen utan jag får flytta en bit bort när hon ska somna.

Var lyhörd inför vad barnet behöver. De är små under så kort tid så varför tvinga dem till något de inte vill?

Jag tänker naturligtvis inte lämna mitt barn gråtande. Men jag tror att jag nånstans läst om att man kan sitta på en stol bredvid spjälsängen och sedan successivt flytta den längre och längre ut ur rummet. Men jag vet inte... det kanske är bättre att låta det komma av sig själv.

Jag tänker också: varför?

Varför stressa en liten bebis istället för att mysa och gosa en stund tillsammans?

Alla barn är ju olika............man kan ju inte säga att man inte ska göra ditten och datten bara för att ens eget barn eller nån annans skriker sig blåmnatten igenom om man går ur rummet. Man får helt enkelt prova och göra det som är bäst för sig själv och sitt eget barn. Hur andra gör är helt irrelevant egentligen. Våra sex barn har nästan alltid fått egen säng tidigt och har aldrig någonsin visat sig obekväma med det och somnar alltid själva. Man lägger dem och de tittar i nån bok eller pratar och fem minuter senare sover dem. Men så är ju jag också så det ligger väl i generna istället. Jag lägger huvudet på kudden och ca 2, 2 sekunder senare sover jag........

Sonen kunde som själv när han var i tvåårsåldern. Dottern är snart tre och vill gärna att vi sitter/ligger i hennes säng när hon ska somna.

Vi provar oss fram lite. Han blir inte ledsen direkt utan ligger o busar, men det är som att han inte riktigt kan slappna av och då är det kanske bättre att fortsätta ligga bredvid ett tag till :)

Oj, hade aldrig gått när dottern var 8 månader. Vi ligger kvar hos henne till hon somnar nu med, hon är 2 år. Har inte bråttom och det är mysigt.

En åttamånaders är ju pytte!

Det är inte normalt för bebisar att sova ensamma. De söker trygghet. Att somna genom att känna närhet är absolut det bästa. I den åldern har det bara funkat att natta i sjal, vid bröstet eller nära i en gungstol med våra barn. Vår 3,5åring vill fortfarande hålla handen tills han somnar i sin säng som står bredvid våran. 

Förstår bara inte varför. Njut av bebistiden. Man kan aldrig ge för mycket närhet och kärlek. Den tid och närhet du ger ditt barn som bebis får du igen och det stort. Våra barn har samsovit med oss till ca 2år. När yngsta var 2,5år hade han precis slutat amma helt och valde själv att krypa ner i sin säng bredvid oss. Våra 3 barn kommer i princip aldrig in till oss på nätterna. De är nu 3,5, 5 och 7år. När de börjat sova i egen säng har de sovit där hela nätterna vilket jag tror beror på den trygghet de känt av att få vara mycket i sjal och legat nära som bebisar. 

Jag hör många andra vars barn kommer varje natt och oftast är det i familjer där de velat att barnen sovit själva tidigt och inte burit/varit nära sina barn så mycket.

Det är nog olika från bebis till bebis, men också olika beroende på föräldrar. Mina systers barn sover helt själva och har så gjort sedan födseln. Hon har kört 5 minuters- metoden på dem och de verkar inte tagit skada utan är lugna och trygga.

Vår lille är 1 år och vi vill inte köra någon metod utan sitter bredvid spjälsängen tills han somnar. Men som sagt, systerns barn verkar harmoniska !

Märks senare i livet, inte nu.

Tänk inte så mycket på det utan ta det som det kommer. Jag tycker det är jättemysigt att natta barnen och har inte tänkt sluta förrän de själva vill. Oftast tar det kring 10 min, ibland på en gång ibland tar det längre. Helt klart värt det tycker jag.

Bara för att några av era barn här i tråden inte kunnat sova själva så betyder det inte att det inte funkar för andra barn. Alla är olika! Min dotter sover som en kratta i vår säng intill oss, hur mysigt vi än tycker det är. Hon sover godast i sin egen säng och har alltid gjort. Somnar själv och har gjort så sen hon var riktigt liten. Hon får välling i sängen och sen pussar vi godnatt och går ut. Hon ligger där inne och filosoferar lite och sen blir det tyst. I perioder har vi fått gå in och lägga henne ner när hon tyckt det varit alldeles för roligt att stå upp och hoppa i sängen, och ibland kommer hon inte till ro själv utan vi står intill och klappar lite på henne och sjunger en sång. Hon är trygg och social och glad men sover helst ensam. Finns inget som heter "normalt" när det gäller småbarn, gör som ni själva känner är bäst och vad trygga i er föräldraroll! Skit i hur andra gör!

Sen kan man såklart få be om tips som TS gör men att säga att hon har helt fel är ju bara konstigt.

Tack :) Det verkar inte som om man ens får fundera i de banorna utan att vara en dålig mamma. Klart jag inte kommer lämna mitt barn gråtandes i ett rum med stängd dörr! Men jag tror också att alla barn är olika. Det är inte säkert att mitt barn klarar att somna ensam och då är det ok, men prova nån gång kan kan ju ändå.

Absolut! Prova! Du märker ju om det inte funkar och det blir protester från barnet eller om läggningen tar lång tid. Det är ju också skönt att slippa ta en massa tid till nattning ;) även om jag absolut kan sakna lite mys och gos, men det får man ta igen vid andra tillfällen!