• Superba Supernovan

    Börja ettan ett år tidigare, någon med erfarenhet?

    Jag har en dotter som är 5 1/2 år. Hon har en storebror som är 7 och går i ettan. Dottern har varit väldigt intresserad av att lära sig sedan hon var 2-3 år. Idag läser hon, skriver skrivböcker fulla på löpande band, räknar addition med 10-tal och har börjat fundera över 100-tal också, subtraktion på ental men börjar nosa på 10-talen även där och har just upptäck multiplikation. Storebror har inte alls varit intresserad av att lära sig utan vill bara leka, så hon läser och skriver bättre än honom.

    Nu har jag ju sett vad storebror fått göra i förskoleklass hela förra året, och det är ju saker hon lärt sig för längesedan redan. Jag har mer och mer börjar tänka i banorna att det finns stor risk att hon kommer vara totalt uttråkad om hon till hösten ska börja förskoleklass och sitta och färglägga bokstäver, när hon redan nu skriver långa meningar själv. Bollade dessa funderingar lite grann med skolans rektor i våras och han menade att det är otroligt sällsynt att ett barn hoppas över förskoleklass. Det kanske det är på vår skola, men jag kan inte lämna dessa funderingar. Skulle så gärna vilja ha lite input från någon med erfarenhet av detta.

    Mina funderingar fram och tillbaka är följande:
    Hon kan mer än storebror redan, på alla plan förutom möjligtvis matte. Hon har ett jättestort ordförråd, kommer med logiska resonemang och argument, är intresserad av att lära sig och suger i sig allt som en svamp. Har inga problem att sitta stilla om hon är intresserad och fokuserad på det hon gör.

    Nackdelarna som lyfts fram när jag har läst om detta på internet är följande:
    Hon kommer alltid vara yngst. Kan inte följa med på sin egen studentskiva då hon inte kommer att ha fyllt 18 när det beger sig. Kanske inte hänger med de andra i klassen i utvecklingen när det gäller den sociala, emotionella mognaden. Kan eventuellt få något bakslag när hon blir äldre, te x när hon börjar gymnasiet och det kanske då blir tydligt att hon inte hängt med i utvecklingen. Osv osv.

    Mina egna tankar kring dessa motargument är att det givetvis kan vara så att hon i perioder kommer att vara efter sin klasskompisar i utvecklingen om hon är ett år yngre, tänker att det dock kan hända även barn som går med sin egen årskull? Tänk om allt flyter på bra tills hon tex börjar gymnasiet, och då faller allt som ett korthus pga för höga krav?? Tänk om hon får börja för tidigt och det fallerar och så måste hon gå om en klass, inte så kul kanske. 

    Samtidigt har jag tyvärr inte så höga tankar om skolan. Har varit på besök i sonens klass och det är som en cirkus bitvis med barn som inte lyssnar, springer runt i klassrummet och är på väldigt olika nivåer. Läraren har ingen möjlighet att hinna med alla och att då tro att hon ska kunna anpassa undervisningen till de som behöver mer stimulans tror jag inte är möjligt, även om man ska kunna ställa det kravet så tror jag inte det är praktiskt genomförbart. Sedan är det väl även så att barn i Sverige börjar skolan sent jämför med många andra länder, så hade vi bott i ett annat land hade hon börjat vid sex år ändå? 

    Kom med era tankar, kanske kan jag få rätsida på mitt velande fram och tillbaka

  • Svar på tråden Börja ettan ett år tidigare, någon med erfarenhet?
  • Långbenopluto

    Rådfråga pedagogerna på hennes förskola, dom måste ha en aning om vad som är bra eftersom dom ser vad hon kan.

  • Dementoria

    Jag skulle nog hellre leta upp en riktigt bra skola där hon får möjlighet att utvecklas.

  • Anna1234

    Förskoleklass handlar om så mycket mer än bara läsa och skriva. Det handlar om att bli en grupp, att träna på att samarbeta, lyssna och förstå instruktioner, se sammanhang och samband, prata om kroppen, rymden, musik och en massa saker som de flesta barn mår bra av att få ta det av.

    Vad har förskolan sagt när du tagit upp det? Min erfarenhet är att de, i samråd med specialpedagogen, kan se din dotters behov och hur hon skulle kunna gagnas (eller inte) av att hoppa över f-klass.

  • beccagranen

    Jag börja skolan ett år tidigare. Det var inga problem under låg/mellanstadiet, men det märktes av i högstadiet/gymnasiet. I puberteten kommer problemen med åldersskillnad, jag fyllde år på hösten. Så jag var förfarande bara 14 år när jag börja på gymnasiet. I högstadiet märkte man skillnaden, när kompisar börjar få bröst och börja bli sexuellt aktiva etc så kändes det väldigt långt bort för mig. Men man kom med i snacket och fick växa upp lite snabbare. Det var även många duster när kompisar börja festa, ha pojkvänner i nian/gymnasiet och mina föräldrar såg mig för min ålder, 13-14åringar ska inte göra sånt.

    Jag tog studenten som 17 åring, bara där var det mycket pappersarbete för att jag skulle få vara med på balen/avslutningen som var minderårig osv.

    Min mamma sa många gånger att det var ett stort misstag med facit i handen. Jag klara mig bra i skolan, med studier men jag fick helt klart växa upp för snabbt.

    Jag skulle inte göra det om det vore mitt barn. Även om hon utvecklas och har lätt för att lära nu, så säger det inget om hur det blir sen. Jag har själv en äldre son och en yngre dotter, och märker trotts åren i åldersskillnad att tjejen har mycket lättare för att lära.

    Det är bättre att låta henne gå med jämngamla och vara bäst, än att börja tidigare och kämpa för att hålla samma nivå.

  • yoshimi

    Jag hade väntat, låt henne vara liten ett tag till.
    Även om hon är duktig på ämnena finns det säkerligen saker hon också behöver träna på.

  • Charlotte N

    Det brukar alltid komma bakslag och ofta är de inte äldre än de är känslomässigt. Jag har flera släktingar som börjat ett år tidigare och alla säger att de, med facit i hand, hellre hade väntat. De känns vilsna och otrygga och har alla börjat med alkohol och sex för tidigt, enligt dem själva och mig. Min ena son är år före sin klass kunskapsmässigt. Han går i f-klass men fixar brorsans läxor utmärkt, han går i trean. Vi kommer ändå låta sonen gå med sina jämnåriga och så får vi utmana på andra sätt samt ställa krav på skolan.

  • Maddi

    Låt barn vara barn, växa upp måste dom ändå göra. Dom barn som jag vet har börja tidigare pga att dom redan kan vissa saker kan gå det jobbigare senare i skolan och ett barn som älskade matte hatade sen matte när det ställdes högre krav. Så min erfarenhet säger att det inte alls är en fördel att börja tidigare, snarare tvärt om när man kommer upp i 9 an och på gymnasiet.

  • Judiths

    Det är svårt att säga. Bäst är nog egentligen om hon börjar med sin årskull och skolan anpassar undervisningen efter henne.

    Om det är stor risk att hon börjar förskoleklass, inte får någon stimulans och blir skoltrött redan under lågstadiet kan det dock vara värt att betala priset att vara omyndig vid gymnasieexamen.

    Lär hon sig så fort är risken samtidigt stor att hon kommer ikapp och förbi även årskursen över när hon väl är igång och då kommer skolan ändå behöva anpassa undervisningen.

    Om ni inte har förtroende för att skolan kommer klara att möta er dotter skulle jag också rekommendera att seriöst se om efter alternativa skolor om möjligt.

  • Fru Ve

    Svårt! Jag har också en 5-åring som är mycket tidig och ivrig till lärande. Mest inom matte är det för honom. Hans storebror går i åk 3 och lillebror klarar den matematik som är för åk 1 och delvis åk 2 redan eftersom han vill göra samma som storebror. Tex multiplikation upp till femmans tabell och division. Han kan också läsa enklare fraser och ord samt skriver/bokstaverar. Men vi har nog ändå inte tänkt att han skulle börja tidigare eftersom han inom en del annat är mer som en 5-åring. Rent socialt passar han in med jämnåriga. Det skulle vara svårt för honom att gå med äldre barn tror jag. Men hoppas han får lite anpassad undervisning för det som de gör i f-klassen med bokstäver och siffror upp till 10 har han koll på sedan länge.

  • Superba Supernovan

    Tack för era svar! Det verkar som att eventuella problem kan dyka upp främst på det sociala planet... hon är ju född mitt i sommaren så hon skulle ju vara 1 1/2 år yngre än de äldsta om hon fick gå upp en klass. Det är klart att i tonåren så är ju kompisar och den gemenskapen väldigt viktig för många, kanske skulle hon där Lisa av att vara yngst...
    förslaget om att välja en annan skola ät inte aktuellt, vi bor i en liten stad och det finns en kommunal skola i olika stadsdelar, inga andra alternativ alls innan gymnasiet. Tror inte de kommunala skolorna skiljer sig särskilt mycket alls från varandra tyvärr. Har ingen förhoppning om att de ska kunna ge henne särskilt mycket anpassade uppgifter tex, vilket gör att det blir knepigare. Hade man haft en tilltro till skolans möjlighet att anpassa undervisningen hade det nog varit lättare att tänka att det löser sig.

Svar på tråden Börja ettan ett år tidigare, någon med erfarenhet?