Börja ettan ett år tidigare, någon med erfarenhet?
Jag har en dotter som är 5 1/2 år. Hon har en storebror som är 7 och går i ettan. Dottern har varit väldigt intresserad av att lära sig sedan hon var 2-3 år. Idag läser hon, skriver skrivböcker fulla på löpande band, räknar addition med 10-tal och har börjat fundera över 100-tal också, subtraktion på ental men börjar nosa på 10-talen även där och har just upptäck multiplikation. Storebror har inte alls varit intresserad av att lära sig utan vill bara leka, så hon läser och skriver bättre än honom.
Nu har jag ju sett vad storebror fått göra i förskoleklass hela förra året, och det är ju saker hon lärt sig för längesedan redan. Jag har mer och mer börjar tänka i banorna att det finns stor risk att hon kommer vara totalt uttråkad om hon till hösten ska börja förskoleklass och sitta och färglägga bokstäver, när hon redan nu skriver långa meningar själv. Bollade dessa funderingar lite grann med skolans rektor i våras och han menade att det är otroligt sällsynt att ett barn hoppas över förskoleklass. Det kanske det är på vår skola, men jag kan inte lämna dessa funderingar. Skulle så gärna vilja ha lite input från någon med erfarenhet av detta.
Mina funderingar fram och tillbaka är följande:
Hon kan mer än storebror redan, på alla plan förutom möjligtvis matte. Hon har ett jättestort ordförråd, kommer med logiska resonemang och argument, är intresserad av att lära sig och suger i sig allt som en svamp. Har inga problem att sitta stilla om hon är intresserad och fokuserad på det hon gör.
Nackdelarna som lyfts fram när jag har läst om detta på internet är följande:
Hon kommer alltid vara yngst. Kan inte följa med på sin egen studentskiva då hon inte kommer att ha fyllt 18 när det beger sig. Kanske inte hänger med de andra i klassen i utvecklingen när det gäller den sociala, emotionella mognaden. Kan eventuellt få något bakslag när hon blir äldre, te x när hon börjar gymnasiet och det kanske då blir tydligt att hon inte hängt med i utvecklingen. Osv osv.
Mina egna tankar kring dessa motargument är att det givetvis kan vara så att hon i perioder kommer att vara efter sin klasskompisar i utvecklingen om hon är ett år yngre, tänker att det dock kan hända även barn som går med sin egen årskull? Tänk om allt flyter på bra tills hon tex börjar gymnasiet, och då faller allt som ett korthus pga för höga krav?? Tänk om hon får börja för tidigt och det fallerar och så måste hon gå om en klass, inte så kul kanske.
Samtidigt har jag tyvärr inte så höga tankar om skolan. Har varit på besök i sonens klass och det är som en cirkus bitvis med barn som inte lyssnar, springer runt i klassrummet och är på väldigt olika nivåer. Läraren har ingen möjlighet att hinna med alla och att då tro att hon ska kunna anpassa undervisningen till de som behöver mer stimulans tror jag inte är möjligt, även om man ska kunna ställa det kravet så tror jag inte det är praktiskt genomförbart. Sedan är det väl även så att barn i Sverige börjar skolan sent jämför med många andra länder, så hade vi bott i ett annat land hade hon börjat vid sex år ändå?
Kom med era tankar, kanske kan jag få rätsida på mitt velande fram och tillbaka