Fertilitetsutredning i Växjö

Ja, precis så är det! Jag fattar inte hur man ska kunna släppa det eller hur andra människor lyckas bli gravida. De måste väl också vilja få barn så himla gärna och tänka på det hela tiden, eller?

Tack för lyckönskandet, men det gick tyvärr inte denna gången heller :(

Hur går det för dig?

Nej jag hinner inte träffa Besima innan hon ska på semester :( Eller rättare sagt jag hinner inte få ägglossning innan hon går på semester, så ska bara fortsätta med samma dos Letrozol och ingen Ovitrelle, så får vi se hur det går sen i juli.

Åh, grattis!!! :D Skäms inte för att säga det! Jag är verkligen glad för din skull! Hoppas att det går som det ska och att det faktiskt finns något som växer där inne < 3

Jag håller med om hon i receptionen. Anna som var där innan var jättegullig, men den nya verkar inte kunna så mycket. Man får ju själv säga vartenda gång exakt vilken dag man ska komma dit och vad man ska göra. Anna hade ju koll på det och man behövde ju knappt säga sitt personnummer, men den nya har inte riktigt samma servicekänsla tyvärr :/

Det är det som är så jobbigt att Besima inte hittar något fel. Vi är oförklarligt barnlösa kan man väl säga. Förutom då att jag tydligen inte hade ägglossning kontinuerligt som Besima trodde först. Men nu med Letrozolen växer äggblåsorna sig stora och jag kan ägglossa själv utan Ovitrelle. Mannens sperma är bra, dock något minskad rörlighet men det är inget som ska påverka särskilt mycket enligt Besima.
Jag har dock en känsla av att det börjar närma sig ivf för vår del. Besima säger att hon inte riktigt har någon plan ännu för hur vi ska gå tillväga, eftersom det inte finns några fel. Hon är lika fundersam varje gång, så jag hoppas att hon kommer med någon mirakellösning snart. 

Hoppas det går bra i nästa vecka och att allt är som det ska <3

Tack och detsamma till er! <3

Oj, det visste jag inte med Ovitrelle! Hoppas ändå att allt har gått bra <3 Det förtjänar du!

Ja, jag hoppas att det går för oss snart också. Annars vet jag inte vart jag tar vägen. Fick veta häromdagen att mitt yngre styvsyskon ska få sitt andra barn nu. Jag kan verkligen inte bli glad för hens skull och jag känner mig som en hemsk människa. Bitterkärring är vad jag har blivit :(

Men nu håller vi tummarna för oss allihopa! I år är det vår tur!

Åh, grattis! :D Vad skönt för er! Hoppas att allt går bra. Du får återkomma efter sommaren med en ny statusuppdatering! Jättekul verkligen! <3

Åh, grattis till dig också! Du är GRAVID! Sjukt ju! :D 
Jag förstår att det måste vara svårt att tro på. Det är nog så att när man har försökt så himla länge och i princip ställt in sig på att det aldrig kommer gå, så blir man så skeptisk när det väl händer något. Jag hoppas allt går bra för dig och att det är och blir en normal graviditet och att det resulterar i ett friskt barn! <3

Så himla skönt för dig! Och som du säger är ingenting omöjligt :)

Jag hoppas att det någon dag kommer gå för mig med, men nu pausar jag och mannen lite i försöken. Det tär alldeles för mycket på oss nu och vi är båda alldeles för stressade för att känna att det är rätt tid. Vi kommer inte skydda oss, men vi kommer heller inte försöka pricka in ÄL. 

Jag ska prata med Besima om detta när hon är tillbaka och se hur hon ställer sig till detta. Jag vill ju inte bli av med min plats hos henne, men samtidigt vill jag inte känna att det är något måste att fortsätta försöka aktivt. Vi får se hur det går, men jag önskar dig all lycka i världen! <3

Hur har det gått för dig? Har du varit hos Besima igen?

Åh, GRATTIS!!! :D :D :D Guuud vad härligt att allt var som det skulle! Hoppas kub-testet går bra också! <3

Jag har inget inbokat hos Besima ännu. Lyckades pricka min ÄL precis dagarna innan hon var tillbaka från semestern, men jag har kört på med enkel dos Letrozol.

Jag vet inte riktigt hur vi ska göra nu bara. Jag vill ju träffa Besima så länge hon är kvar, men samtidigt så vill jag inte känna mig stressad över att bli gravid. Har precis fått nytt jobb nu också, så jag börjar där i oktober. Min terapeut sa att det kunde hjälpa att byta jobb för att få tankarna på annat håll och där jobbsituationen är mindre stressig i sig. Men nu när hon har sagt så så kommer jag ju bara tänka på att det absolut kommer gå att bli gravid bara för att jag byter jobb... Hmm... 

Jag tror att jag får vara öppen med Besima och säga hur jag tänker, så får vi se vad hon rekommenderar att vi gör. Men blir inget besök hos henne förrän i slutet av månaden när jag har ÄL nästa gång :)

Usch ja jag förstår det. Jag skulle varit likadan. Men det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket du har fått kämpa!

Jag ska ha min mens igen den 17/7. Jag kan ju kolla med Besima, men jag tror inte att hon kommer vilja att jag ska ta en dubbeldos då jag vid två tillfällen har fått två mogna äggblåsor - en på varje äggstock.

Jag önskar bara att jag kunde sluta vara så besatt av att vilja bli gravid. Jag känner mig mindre besatt nu än innan, men så fort jag får veta att någon i min omgivning ska ha barn så blir jag knäpp och tänker massa negativa tankar :(

Just precis den känslan har jag också... :( 
Jag får iaf boka in mig hos Besima till nästa ÄL och så får vi se hur det ser ut då, så kan jag ju kolla med henne om man ska se över dosen av Letrozol. Denna gången gången blir min sjätte omgång med Letrozol. Så sista tabletterna i denna förpackningen kommer att gå åt. Det tär verkligen på en det här, men det är alltid en tröst att se att det finns de som lyckas! Och då blir jag som allra gladast när någon lyckas som har fått kämpa för det! Grattis igen!

Jag ska försöka njuta av semestern nu. Dags att tänka på mig själv lite, så får vi se vad som händer i framtiden.

Lycka till med KUB!

Det har inte gått så bra. Jag var hos Besima för ca 2 veckor sedan. Jag är inte gravid och nu kändes det som att hon har tappat hoppet lite för vår skull. Jag hade inga mogna äggblåsor trots att jag hade kört på med Letrozol som vanligt. Så nu var hennes enda alternativ för oss att göra IVF. Jag totalt bröt ihop. Jag kände bara att jag inte orkar mer nu. Det kändes som att detta var slutet. Jag har hela tiden tänkt att det kommer att ta sig. Så småningom kommer det att ta sig, med insemination eller hormonbehandling. Det kommer gå. Det är ju inget fel på oss, så det kommer inte gå så långt som till IVF. Men så var vi där nu. IVF och tre försök. Resor till Göteborg och ta ledigt från jobbet. Det kändes bara så jobbigt.

Så jag åkte hem till min man och berättade vad Besima rådde oss till. Jag fick en hel påse med provrör, remisser och annat som vi behövde göra först innan vi ens hamnar på kölistan till IVF. Det kändes riktigt tungt. Men vi beslutade oss i alla fall för att inte sätta oss i någon kö. Vi är bara 28 år och det är inget fel på oss rent fysiskt. Så vi vill inte gå igenom den stressen som IVF innebär. Vi sätter helt enkelt ett streck genom allt och börjar om. Vi börjar om genom att inte försöka alls. Nu ska allt fokus ligga på oss och vad vi vill göra. Vi ska börja må bättre psykiskt och fysiskt. Vi ska lägga fokus på vårt välmående och vi ska inte tänka på ägglossning, fertila dagar, hormoner osv. Vi ska bara tänka på oss själva, vad vi ska äta till middag och vem som ska ta ut hundarna på morgonen. Nu börjar vi om och vi börjar med oss.

Phu. Långt inlägg, men oj vad det var skönt att skriva ner!

Så hur har det gått nu för dig? Gick KUB-testet bra? Är allt ok?