Fertilitetsutredning i Växjö

Hoppas det går bättre med din sambo och att ni blir mer nöjda med Malmö :)

Jo, det förstår jag. Men jag tyckte det var så konstigt att de får en plan redan nu vid första besöket. Det enda läkaren har att gå på då är ju vad de svarar på frågeformuläret och jag tänker att det inte är en särskilt stabil grund att stå på när man ska utreda vari problemet ligger. Men jag kanske tänker fel. Är bara så frustrerad och bitter. Blä!

Och enligt kompisen så hade läkaren sagt att väntetiden i Göteborg är ganska kort för att göra IVF så att de i princip kunde räkna med att få göra IVF redan i augusti.

Vad skönt att det känns bra. Det är ju jätteviktigt att man känner sig trygg med de som ska hjälpa en med ett sådant viktigt steg i livet.

Hur fungerar det när ni går privat för att göra IVF? Är de kopplade till landstinget så ni får 3 försök eller måste ni betala själva?

Ja, det är det jag tänker med, men enligt kompisen är det inte alls så. Usch, jag vill verkligen inte vara bitter för det är klart att jag önskar att hon också får bli gravid snart, men jag vill inte sitta och vänta på att bli gravid i flera år till samtidigt som jag ser hennes barn födas och växa upp. 

Jag ska börja gå i terapi i nästa vecka, bland annat på grund av att det inte går att bli gravid, så jag hoppas att jag kan reda ut alla mina känslor som jag har kring detta. Jag vill ju som sagt inte vara bitter :(

Okej, då är jag med. Jag håller tummarna för er och att ni får testa insemination först! 

Nej, det är ju sant faktiskt. Jag tror mest att jag var upprörd i stunden och inte tänkte särskilt logiskt. Det är ju klart att hon måste gå igenom alla tester tillsammans med sin sambo, precis som alla andra. 

Vi har försökt sedan december 2014, påbörjade utredning i september 2016 då jag också fick min första ägglossningsspruta (Ovitrelle) och i februari 2017 började jag med hormoner (Letrozol) så är inne på min tredje cykel med Letrozol. Har BIM den 23/5, men vet inte om jag vågar hoppas på något. Ibland tänker jag att hoppet kan bidra till att kroppen är positiv och mer mottaglig för ett barn och ibland tänker jag att hoppet jinxar alltihop och gör så att det skiter sig bara därför.

Första inseminationen var nu häromveckan och jag vet inte riktigt hur planen ser ut framåt. Besima är ju på semester i juni, så blir jag inte gravid nu ska jag fortsätta en gång till med samma dos Letrozol och så blir det ju inget VUL. Utan vi får återkomma i juli om ingenting har hänt innan dess. Känns ändå lite skönt att inte behöva ta ledigt från jobbet för att åka på VUL. Börjar bli lite tjatigt att man ska "iväg på en privat grej" en gång i månaden :)

Ja, jag får försöka att inte tänka på det. Tack för att du har lugnat mina nerver lite :)

Det är nog smart att skriva i samma tråd ja, haha. ;) 
Okej, hoppas spolningen går bra och att det inte gör alltför ont på din sambo! Uppdatera gärna hur det har gått. Håller tummarna!

Åh, härligt! :D då fortsätter jag att hålla tummarna för att alla prover är bra också :)

Vi går i väntans tider kan man väl säga. Har BIM på tisdag och tänker försöka hålla mig till dess innan jag ens får för mig att ta ett test. Det är ju första inseminationen nu, så man ska väl kanske inte hoppas på för mycket.

Var också på mitt första terapeutbesök igår och hon sa att hon tror att min kropp är alldeles för stressad för att kunna bli gravid just nu och att jag säkert blir gravid om jag bara byter jobb. Jag vet inte hur mycket det ligger i det, men jag tar tag i vartenda halmstrå just nu. Ska faktiskt söka ett annat jobb nu i helgen tänkte jag :)

Tack så mycket <3

Nej, jag tänker med så. Människor i krig, på flykt, i fångenskap osv. lyckas ju bli gravida. Det måste ju vara stressande om något. Och som du säger med ivf. Och det är det jag har försökt tänka den sista tiden att stress inte är boven i det hela. Men samtidigt måste jag stressa mindre, så jag försöker hålla fast i det lilla hopp att stressen kan vara boven. Har fått mer problem än tidigare som jag tror har med stress att göra - sover dåligt, ont i magen, blod i avföringen, yrsel osv. Så just nu tar jag vilket litet hopp jag än kan hitta :)
Tack för peppen iaf! 

Det gick inte alls bra :( I måndags morse fick jag en konstig blödning. Ursäkta för äckliga detaljer, men det var typ en mjölkig blödning. Det liknade typ jordgubbskräm som man blandat med lite mjölk. Jättekonstigt. Tänkte att det var mensen, som vanligt så tog en tampong. När det var dags att byta hade det inte kommit något mer blod. Det kom inget blod på hela dagen, så jag tänkte att jag kunde ta ett gravtest (även att det inte var med morgonurin). Det var negativt och jag tänkte att det nog var för tidigt för att testa. Ett par timmar senare framåt kvällen kom färskt blod så nu är jag inne på tredje dagen med mens. Har precis tagit första Letrozol-tabletten för denna omgången. Så det är bara att försöka igen.

Jag bröt ihop totalt på natten mellan måndag och tisdag. Det är så förbannat kämpigt och jobbigt och jag vet inte hur länge till jag pallar detta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är så frustrerande... Jag har varit på mitt andra terapeut-samtal idag, så har fått lite verktyg i hur jag ska hantera min ångest. Det känns helt ok och det kanske kan hjälpa lite. Jag måste försöka fokusera på något annat än barn och jobb. Jag måste hitta något annat som kan ta upp all min tid. Frågan är bara hur det ska gå till. Tanken på barn finns ju alltid där liksom. 

Oj, det blev ett långt inlägg. Men ja, som sagt. Det gick inte alls bra denna gången heller :(

Hur går det för er? Har ni fått veta provsvaren ännu?

Neee vad jobbigt:(!! Styrkekramar. Jag vet att det är jobbigt, riktigt jobbigt. Man måste tvinga sig själv o tänka på annat. Ska du träffa Besima innan hon ska på semester?? Jag tror att det har hjälpt mig att förlänga 2 dagar extra med letrozol, du kanske ska prova det med ? :)

Jag fick mitt plus, skäms nästan o säga det. Men jag vet inte hur det kommer gå. Jag fick någon blödning igår när jag kissade, färsk blod var det men det upphörde och blev några bruna flytningar. Ringde 1177 som var gulliga och lugnade ner mig. Idag ringde jag till Besima och hon i receptionen har ingen förståelse för 5 öre, är så trött på henne. Ska dit nästa vecka så vi får se om det finns något i magen:S

Det är det som är så jobbigt att Besima inte hittar något fel. Vi är oförklarligt barnlösa kan man väl säga. Förutom då att jag tydligen inte hade ägglossning kontinuerligt som Besima trodde först. Men nu med Letrozolen växer äggblåsorna sig stora och jag kan ägglossa själv utan Ovitrelle. Mannens sperma är bra, dock något minskad rörlighet men det är inget som ska påverka särskilt mycket enligt Besima.
Jag har dock en känsla av att det börjar närma sig ivf för vår del. Besima säger att hon inte riktigt har någon plan ännu för hur vi ska gå tillväga, eftersom det inte finns några fel. Hon är lika fundersam varje gång, så jag hoppas att hon kommer med någon mirakellösning snart. 

Hoppas det går bra i nästa vecka och att allt är som det ska <3