Fertilitetsutredning i Växjö

Hej!

Jag brukar inte känna så himla mycket under första dygnet med Ovitrelle, men efter ett dygn och cirka 12 timmar framåt brukar jag få sån huggande smärta i den äggstock där äggblåsan sitter. Jag vet inte om det är så att jag framkallar den där smärtan psykiskt eller inte, men jag brukar känna av en huggande värk i alla fall. När jag tar letrozol brukar jag få känningar från cirka dag 10. Hittills har mina känningar visat sig vara korrekta, då jag känt av vilken sida äggblåsan suttit på varje gång. 

Hur många Letrozol-kurer har du tagit?

Jag gjorde insemination på dag 14. Jag brukar få positiva ÄL-tester dag 15, 16 och 17 (av någon konstig anledning får jag positivt tre dagar i streck med CB digitala som bara ska visa de 2 mest fertila dagarna). Men det är bara om jag får Ovitrelle. Tidigare har jag bara testat en gång med digitala ÄL-tester och då fick jag aldrig positivt utslag. Jag har bara kört med stickor innan, men jag tyckte de var så svåra att tyda så jag vet inte riktigt när eller om jag ägglossade som jag skulle då.

Jag var hos Besima dag 12 och så sa hon att jag och mannen fick komma tillbaka dag 14 för hon ville att äggblåsorna skulle växa till sig lite till. Jag hade då en äggblåsa på höger äggstock 21 mm och en på vänster 17 mm. När jag gjorde inseminationen hade de vuxit till sig så den på höger var 24 mm och den på vänster var 20 mm. SÅ då fick jag alltså Ovitrelle samma dag som inseminationen. Hon rådde oss också till att ha sex samma dag om det gick (alltså om jag inte blödde mycket eller hade någon smärta), samt dagen efter. 

Hoppas verkligen att du får göra insemination! Men framförallt hoppas jag att du redan är gravid!!

Nu vet jag ju inte alls hur bra det kommer funka för min del, men det känns ju i alla fall som att man faktiskt gör något. Istället för att bara knapra piller, ta sprutor och ha sex (Låter inte alls som en narkoman ;)).

Jag känner igen det där med dålig sömn. Jag är helt knäckt. Förra veckan fick jag stanna hemma från jobbet två dagar för jag hade inte sovit en blund på typ 5 nätter. Jag är fortfarande helt överkänslig och konstig. Jag gråter för minsta lilla, hemma och på jobbet. Folk tror ju att man är knäpp, vilket jag kanske är. Ska till vårdcentralen i slutet av veckan för att förhoppningsvis bli remitterad till en psykolog/terapeut eller liknande. Känner att jag behöver prata av mig om den stress det innebär att gå igenom det här. Man hör ju bara de som försöker ett par månader och sen blir gravida - de blir ju helt förstörda bara av ovissheten som de känner 4-5 månader innan det tar sig. 

Jag känner i alla fall lite hopp ibland. Jag brukar tänka på en gammal arbetskamrat som gick hos Besima innan. Hon och hennes man hade försökt i 3 år med allt vad IVF och sådant innebär. Och i vintras födde hon deras lilla gosse. Då känner jag att det inte är helt kört. Men oftast så tänker jag att det aldrig kommer gå. Jag kommer aldrig få en liten bebis som är min egen att hålla i, att älska, att få se växa upp. Och det knäcker mig totalt. Du känner säkert igen dig.

Men vi får kämpa på och stötta varandra!

Oj, vilket långt inlägg det blev. Det är en sån dag idag när orden bara skriver sig själva. Och som svar på din sista fråga - jag har bim den 23/5.

Hoppas att det bara är inbillning att du känner av mensen. Det är verkligen ångestfyllt när man går och väntar och så hinner man få upp hoppet varje gång för att sen bli jätteledsen. När brukar du gå till Besima för VUL?

Inseminationen gick bra. Det var lite nervöst innan. Det gjorde inte direkt ont på mig, men det var lite obehagligt och lite mensvärksliknande. Har du gjort spolning av äggstockarna? Det kändes lite liknande tycker jag.

Jag blödde för att slemhinnan tydligen är känslig och börjar blöda lätt under ÄL.

Jag fick ligga kvar i cirka 15 minuter innan jag fick resa mig upp. 

Det är ju lite omständigt just med insemination i och med att båda måste delta på något sätt. Vi bor cirka en timme bort också, så det krävs ju att man tar ledigt en halvdag bara för vanligt VUL. Ingen på mitt jobb vet om att vi går på utredning eller ens att vi försöker skaffa barn, men jag känner inte att jag vill berätta det heller. Men visst gör det saker och ting mer komplicerat...

Intressant att Besima har sagt att ni inte ska sexa så ofta. Hon har inte sagt något till oss om hur ofta eller hur sällan vi ska ha sex. Hon brukar bara säga vilka dagar vi måste ha sex för att ens ha någon chans till att bli gravida. 

Förresten får jag fråga hur gamla ni är? Jag och mannen är båda två 27 år.

Gällande Letrozolen har jag tagit min tredje kur i denna cykeln, enkel dos dag 3-7. Jag ska fortsätta med det om jag inte blir gravid denna gången heller, men sen har Besima tydligen semester så då får vi försöka själva under juni månad. 

När fick du börja med dubbel dos Letrozol?

20mm på äggblåsa är ju bra! Vilke dag var det? Och när har du BIM i denna cykeln?

Åldern har ingen betydelse för huruvida det kommer gå snabbare eller inte. Jag är 30 och kan inte bli gravid. Och jag är ju rätt ung om man ska se det så.

20mm är ju jättebra! Vad jag har förstått så ska en ideal blåsa vara minst 18-20mm.

Pergotime kanske är bättre för dig? Det är väl så att allas kroppar är olika och reagerar olika? Det finns ju ingen universallösning. Kan du inte börja med Pergotime igen?

Hur har det gått idag? Har mensen kommit?

Ja vi tog med sperman hemifrån. Är väl för att mannen inte ska få prestationsångest om han behöver göra det på mottagningen :)

Jag försöker tänka att vi inte är så gamla, men det känns som att alla som är yngre än oss är inne på sitt andra eller tredje barn. Men man ska väl inte stressa utan bara fokusera på sitt eget. :)

Tack så mycket <3

Nej, jag tänker med så. Människor i krig, på flykt, i fångenskap osv. lyckas ju bli gravida. Det måste ju vara stressande om något. Och som du säger med ivf. Och det är det jag har försökt tänka den sista tiden att stress inte är boven i det hela. Men samtidigt måste jag stressa mindre, så jag försöker hålla fast i det lilla hopp att stressen kan vara boven. Har fått mer problem än tidigare som jag tror har med stress att göra - sover dåligt, ont i magen, blod i avföringen, yrsel osv. Så just nu tar jag vilket litet hopp jag än kan hitta :)

Tack för peppen iaf! 

Ja, precis så är det! Jag fattar inte hur man ska kunna släppa det eller hur andra människor lyckas bli gravida. De måste väl också vilja få barn så himla gärna och tänka på det hela tiden, eller?

Tack för lyckönskandet, men det gick tyvärr inte denna gången heller :(

Hur går det för dig?

Nej jag hinner inte träffa Besima innan hon ska på semester :( Eller rättare sagt jag hinner inte få ägglossning innan hon går på semester, så ska bara fortsätta med samma dos Letrozol och ingen Ovitrelle, så får vi se hur det går sen i juli.

Åh, grattis!!! :D Skäms inte för att säga det! Jag är verkligen glad för din skull! Hoppas att det går som det ska och att det faktiskt finns något som växer där inne < 3

Jag håller med om hon i receptionen. Anna som var där innan var jättegullig, men den nya verkar inte kunna så mycket. Man får ju själv säga vartenda gång exakt vilken dag man ska komma dit och vad man ska göra. Anna hade ju koll på det och man behövde ju knappt säga sitt personnummer, men den nya har inte riktigt samma servicekänsla tyvärr :/

Åh, grattis till dig också! Du är GRAVID! Sjukt ju! :D 

Jag förstår att det måste vara svårt att tro på. Det är nog så att när man har försökt så himla länge och i princip ställt in sig på att det aldrig kommer gå, så blir man så skeptisk när det väl händer något. Jag hoppas allt går bra för dig och att det är och blir en normal graviditet och att det resulterar i ett friskt barn! <3

Hur har det gått för dig? Har du varit hos Besima igen?

Åh, GRATTIS!!! :D :D :D Guuud vad härligt att allt var som det skulle! Hoppas kub-testet går bra också! <3

Jag har inget inbokat hos Besima ännu. Lyckades pricka min ÄL precis dagarna innan hon var tillbaka från semestern, men jag har kört på med enkel dos Letrozol.

Jag vet inte riktigt hur vi ska göra nu bara. Jag vill ju träffa Besima så länge hon är kvar, men samtidigt så vill jag inte känna mig stressad över att bli gravid. Har precis fått nytt jobb nu också, så jag börjar där i oktober. Min terapeut sa att det kunde hjälpa att byta jobb för att få tankarna på annat håll och där jobbsituationen är mindre stressig i sig. Men nu när hon har sagt så så kommer jag ju bara tänka på att det absolut kommer gå att bli gravid bara för att jag byter jobb... Hmm... 

Jag tror att jag får vara öppen med Besima och säga hur jag tänker, så får vi se vad hon rekommenderar att vi gör. Men blir inget besök hos henne förrän i slutet av månaden när jag har ÄL nästa gång :)

Usch ja jag förstår det. Jag skulle varit likadan. Men det är ju inte så konstigt med tanke på hur mycket du har fått kämpa!

Jag ska ha min mens igen den 17/7. Jag kan ju kolla med Besima, men jag tror inte att hon kommer vilja att jag ska ta en dubbeldos då jag vid två tillfällen har fått två mogna äggblåsor - en på varje äggstock.

Jag önskar bara att jag kunde sluta vara så besatt av att vilja bli gravid. Jag känner mig mindre besatt nu än innan, men så fort jag får veta att någon i min omgivning ska ha barn så blir jag knäpp och tänker massa negativa tankar :(

Just precis den känslan har jag också... :( 

Jag får iaf boka in mig hos Besima till nästa ÄL och så får vi se hur det ser ut då, så kan jag ju kolla med henne om man ska se över dosen av Letrozol. Denna gången gången blir min sjätte omgång med Letrozol. Så sista tabletterna i denna förpackningen kommer att gå åt. Det tär verkligen på en det här, men det är alltid en tröst att se att det finns de som lyckas! Och då blir jag som allra gladast när någon lyckas som har fått kämpa för det! Grattis igen!

Jag ska försöka njuta av semestern nu. Dags att tänka på mig själv lite, så får vi se vad som händer i framtiden.

Lycka till med KUB!

Det har inte gått så bra. Jag var hos Besima för ca 2 veckor sedan. Jag är inte gravid och nu kändes det som att hon har tappat hoppet lite för vår skull. Jag hade inga mogna äggblåsor trots att jag hade kört på med Letrozol som vanligt. Så nu var hennes enda alternativ för oss att göra IVF. Jag totalt bröt ihop. Jag kände bara att jag inte orkar mer nu. Det kändes som att detta var slutet. Jag har hela tiden tänkt att det kommer att ta sig. Så småningom kommer det att ta sig, med insemination eller hormonbehandling. Det kommer gå. Det är ju inget fel på oss, så det kommer inte gå så långt som till IVF. Men så var vi där nu. IVF och tre försök. Resor till Göteborg och ta ledigt från jobbet. Det kändes bara så jobbigt.

Så jag åkte hem till min man och berättade vad Besima rådde oss till. Jag fick en hel påse med provrör, remisser och annat som vi behövde göra först innan vi ens hamnar på kölistan till IVF. Det kändes riktigt tungt. Men vi beslutade oss i alla fall för att inte sätta oss i någon kö. Vi är bara 28 år och det är inget fel på oss rent fysiskt. Så vi vill inte gå igenom den stressen som IVF innebär. Vi sätter helt enkelt ett streck genom allt och börjar om. Vi börjar om genom att inte försöka alls. Nu ska allt fokus ligga på oss och vad vi vill göra. Vi ska börja må bättre psykiskt och fysiskt. Vi ska lägga fokus på vårt välmående och vi ska inte tänka på ägglossning, fertila dagar, hormoner osv. Vi ska bara tänka på oss själva, vad vi ska äta till middag och vem som ska ta ut hundarna på morgonen. Nu börjar vi om och vi börjar med oss.

Phu. Långt inlägg, men oj vad det var skönt att skriva ner!

Så hur har det gått nu för dig? Gick KUB-testet bra? Är allt ok?