Hej alla kämpande ivf tjejer.
Jag bara måste lufta en sak.
Vi har stått i kö och ska nu äntligen få starta ivf vid nästa menstruation, har första besöket på onsdag då vi får veta dos och sprutschema osv.
Jag läser överallt om hur alla äter alla möjliga vitaminer och äter inga kolhydrater och tränar och lever renlevnadsliv för att lyckas med sin ivf. Jag tycker ni är skitduktiga men min vardag ser inte ut så.
Jag är syrra på ambulansen, jobbar skift, blandar dagar och nätter, jag har sagt i ett års tid att jag ska ta tag i tränngen men det blir liksom inte av, jag är inte överviktig, 62 kg till mina 170 cm men ändå, man mår ju bättre av träning.
Jag stressar till dagis efter jobb och till aktiviteter och hem och hinna laga mat som äts av alla. Ingen dålig mat men vanlig husmanskost, med kolhydrater, och lite grädde, smakar ju så mycket bättre då. Ja och sen är det kväll och alla har somnat, då gräver jag gärna fram den där gömda bullpåsen eller smågodispluttarna som finns kvar i dotterns gamla påse.
Känner mig skräckslagen nu över att vårt ivf inte skall lyckas för att jag lever som jag gör. Men vet att jag inte skule klara av att göra en helomvändning nu, jag lver inte katastrofalt på nåt sätt och skall givetvis försöka tänka lite på stressnivå, arbetstider och att försöka äta mycket grönt osv. Men hur gör och tänker ni andra ?
Är ni alla såna superkvinnor som inte dricker kaffe, och håller kosten perfekt ?
känner mig lite dålig som människa nu........ hualiga <3
