Det är nog orimligt att tro att barnet inte skulle få umgänge utifrån ett schema.
Varför har pappan behövt stämma dig för att få mer rid med barnet?
Vad är det som gör att du inte vill att barnet får regelbunden tid med sin pappa?
Varför pappan har behövt stämma mig för att få mer tid? För att han tar alla chanser att sabotera min och barnets relation samt att han vägrar något som helst samarbete med mig kring barnet. Barnet är dessutom väldigt rotad i sitt boende hos mig då pappan valde att inte ha något regelbundet umgänge alls de första åren efter skilsmässan.
Svar på fråga två se ovan.
Märkligt att ingen verkar förstå att barnet far illa av hur pappan agerar...
Och vissa saker som det här med att sluta kalla en förälder för mamma eller pappa finns det domar på som visar att rätten tar det högst allvarligt om det är en del av att försöka sätta dem andra föräldern utanför. Ville mest visa ett exempel här.
Det verkar som att ingen här har kunskap utan skjuter från höften.
Tack för ett svar som faktiskt verkar ha för avsikt att hjälpa. Problemet är att situationen påverkar både barnet och mig. Barnet blir ledset och jag känner att inte jag kan vara mig själv i föräldraskapet längre. Till exempel tror jag att alla föräldrar någon gång blir stressade eller lite irriterade. Det kan jag inte bli för då vänds det mot mig när barnet varit hos pappan.
Sist var det till och med så att barnet på väg till pappan talade om för mig vilken toppenhelg hen tyckte att vi haft. När jag hämtade barnet var hen ledsen och arg för att jag hade varit lite stressad innan vi skulle iväg till ett kalas den helgen... Klart att jag blir ledsen, barnet märker det och det blir en ond cirkel. I en perfekt värld vore jag en perfekt förälder men jag blir påverkad och det i sin tur påverkar min och barnets relation.
Faktum är att jag trodde som du tidigare och har lagt fram förslag på utökat umgänge. Men barnet har själv börjat beskriva hur ledsen hen blir när pappa säger hejdå när hen ska till mig och berättar också att pappa säger hejdå på ett helt annat sätt de tillfällen som pappan lämnar på skolan. Fast det är lika långt till nästa träff med barnet osv. Barnet blir ledset för att pappan beter sig som att det är synd om barnet som ska åka till mamman, dvs mig. Barnet blir inte ledset vid lämning på skolan när jag ska hämta.
Exempel på dom. Även i vårt fall har pappan undvikit mig och barnet då vi träffats på offentlig plats. www.dagensjuridik.se/2014/01/hovratt-ger-pappa-ensam-vardnad-om-dotter-efter-atta-ar-mamman-har-saboterat-umganget
På vilket sätt barnet far illa? Barnet är ledset, säger olika saker till mig och pappan om samma saker vilket hen berättar själv. För hen vill inte att pappa ska bli sur. Säger hen samma till pappa? Mycket möjligt. Men bra är det verkligen inte.
Du tillför just nu inget till tråden. Du kommer inte med några exempel på egen erfarenhet, inte heller med exempel på domar. Du verkar mest tycka en massa. Vad har du för kunskap eller erfarenhet egentligen?
Tillägg till ovanstående inlägg: Mina barns pappa sa alltså en hel del elakheter om mig till barnen. Att jag var den som gjort så de skildes (han träffade en ny men men..) att jag alltid var arg på honom och han blev så ledsen. Han la också skuldkänslor på barnen som att han blev så ledsen när de skulle åka till mamma, den äldsta sa han till att hon fick välja själv vem hon skulle bo med och att han tyckte det var orättvist att mamma fick ha båda på nästan heltid osv. vi hade varannan vecka tills han valde att flytta till sin nya och därmed själv säga till att det inte gick med varannan v längre pga avståndet.
Det jag läste nyss om vad du skrev, att barnet blir mer ledset vid lämning hos dig, ja men ha lämningarna på skolan då?
Även detta svar verkar vara tänkt att faktiskt hjälpa. Men jag förstår inte varför jag ska gå med på ytterligare umgänge med en pappa som vägrar samarbete vilket brukar vara en sak som krävs för vv?
Jag förstår inte heller på vilket sätt barnet gynnas av total brist på flexibilitet? Om barnet själv vill vara hos mig en pappahelg (eller tvärtom) för att kusinerna har kalas eller för att syskonen ska göra något barnet vill vara med på så ska det aldrig gå för att pappan har rätt till sin fyrkantighet? Är ju inte så att alla andras liv kan regleras efter vårt umgängesschema.
Det är absolut en tanke och en del i det hela som jag också beskriver. Men att helt och hållet skaka av sig alla dumheter är inte helt lätt. Klart att jag påverkad också och går i samtalsstöd för att hantera situationen på bästa sätt.
Där, hos en familjeterapeut, får jag dock bekräftat att pappans beteende inte alls är normalt. Och att det inte är konstigt att jag mår dåligt då det kan liknas vid mobbning. Men terapeuten säger också att kunskapen hos familjerätten och i samhället om psykisk misshandel är låg. Därför jag undrade om någon hade mer juridisk kunskap om situationer som denna.
Alltså ursäkta men du verkar tro att jag är helt blåst. Självklart har jag försökt att sätta mig in i hans situation och för sakens skull ska jag väl tillägga att när vi skilde oss nekade han både varannan vecka och varannan helg för att han inte hade tid.
Frågan gäller inte GV eller vv. Du frågade om mer umgänge för pappan.