Mannens ex blir bonusmamma till våra gemensamma! :(

Jodå jag hade vart orolig om jag var du! Detsamma hände mig för X antal år sedan. Deras relation eller vad man nu ska kalla det orsakade inte bara skilsmässa utan resulterade i två barn. Fem år senare kom mannen krypandes tillbaka. Både han och jag själv hade ändrats som personer. Vi började dejta, jag sket fullständigt i att han var gift med henne. Slutade ju med att han ville gifta sig med mig och bönade och bad men jag var svår. han skilje sig och fyra år senare gifte vi oss. Sedan vi blev tillsammans igen så vägrade jag att han skulle ha kontakt med barnen även gällande arv. Vi bor ju utomlands och här kan man faktiskt avskriva bröstarvingar arv. Han var helt enkelt tvungen att flytta då jag har jobb här och barnen går i skola här. Så nu är vi en enad familj igen. Allt har varit frid och fröjd länge. Händer något igen, händer det och då tar jag itu med konsekvenserna. Känner mig i alla fall levande. Synd för älskarinnan som inte bara förlorade mannen. Hon fick sina barn att förlora arv och pappa. Ni kan säga vad ni vill, men jag bryr mig helt ärligt talat inte :)

Ja men precis.
Och det blir ännu mer intressantare att TS är världens häxa som förstört en familj och inte förtjänar någon empati alls. Samtidigt som mannens ex enbart anses som ett offer, när hon nu (eventuellt) gör precis samma sak mot TS som TS gjorde mot henne.

ÄNNU mer intressantare att mannen, som typ orsakat allt, inte får någon som helst skit överhuvudtaget. Utan det är bara TS som ska få dålig karma över sig och förtjänar att hamna i situationen. Alltså var är logiken????
Det är liksom skolgård all over again.

Och vad hände sen? Du menar att det rättfärdigar att exet beter sig som en bitch mot TS då? Två fel gör alltså ett rätt?

Så två fel gör alltså ett rätt.

Jag själv skulle inte vara trevlig mot _mannen_ som är den enda som "förstört" en dysfunktionell familj.

Men återigen. Innan man vet allt relevant, vilket man definitivt inte gör här, så tycker jag att man håller sig till att den utan skuld får kasta första stenen.

Du har liksom ingen aning om hur TS behandlat barnen. Du har ingen aning om hon nu önskar att hon agerat mer mamma istället för extravuxen och därför tycker att hon inte behandlat dem på bästa sätt, eller om hon misshandlat dem och utsatt dem för sexuella övergrepp.

Läser inte du vad hon skriver?

Ts oroar sig för att exet ska behandla TS barn lika jävligt som hon behandlat TS. Och när exet började behandla TS jävligt så svarade hon med att skjuta ifrån sig barnen.

Jag tror inte en sekund på att det bara är för TS agerande som barnen inte vill komma till pappan. killen verkar vara en skitstövel av rang och det är säkerligen inte bara sina partners han behandlar med respektlöshet. Så pappan har bäddat för den situationen rätt bra.

Dessutom kan man kan inte kräva att en 20-åring ska välkomna barnen med öppna armar och agera extramamma från dag ett. Man kan inte begära att någon ska agera extramamma om barnen redan har en.

För att en sådan konstellation ska fungera bra så krävs det att alla parter anstränger sig. Inklusive barn och blir man då motarbetad av någon part, i det här fallet exet, så behöver samtliga anstränga sig ännu mer. Vilket jag tror inte mannen gjort alls överhuvudtaget. Så att bara skylla på TS tycker jag är fruktansvärt arrogant, obildat och "jag behöver tycka ner andra för att själv må bra- attityd"

Någon som är funktionell tar inte och är otrogen när det blir jobbigt, begär skilsmässa, flyttar in direkt med älskarinnan för att sedan lämna henne när det blir jobbigt i den relationen och tror att man ska få komma tillbaka till första partnern.

Någon som är funktionell tar och står upp för sig själv och sina barn. Kräver att få vara med barnen så mycket som möjligt. Säger ifrån när de blir behandlade illa i sitt egna hem. Tar ansvar för att de ska få den bästa relationen till alla nya familjemedlemmar. Tar ansvar för att ingen känner sig exkluderad.

Anledningen till varför TS ignorerade barnen från början var ju för att exet behandlade TS illa. Så allt säger att exet redan bitchar mot TS.

Jag tycker att man alltid kan ställa krav på samarbete oavsett barnens ålder. Men då självklart anpassat, och ställt utifrån allas förutsättningar. En treåring kan ju liksom omöjligt samarbeta på samma sätt som en 14 åring.

Fast han är en stor del av familjen och bidrar till att allt blir dysfunktionellt.

Ingen har väl påstått att det måste vara så att exet bitchar mot barnen? Men det är vad TS är rädd för.

Ja, och ingen har påstått något annat. Bara att en 3-åring ska kunna samarbeta på sina villkor. Alltså, man kan kräva samarbete av alla barn.

Har man tex en alkoholist som förälder blir hela familjen dysfunktionell. Fastän det bara är en individ som har problem. Ens individuella problem går liksom alltid ut över resten av familjen, så att hela familjen får problem. Tänker jag i alla fall.

Svaret till smulpaj handlade ju inte om att exet _kommer att_ bete sig illa mot barnen. Utan att TS var älskarinna, exet började behandla TS dåligt och TS började behandla exet på samma sätt. Det var liksom inte bara TS som betedde sig bitchigt mot exet. Bara för att TS var älskarinna så tycker inte jag att exet bemötande mot TS inte ska räknas.

Du skriver så mycket klokt du Molly50 :)

Om du slutar haka upp dig på själva otroheten och ser ett steg längre istället.

En person med alkoholproblem kan jämföras med en person som har vilka andra psykiska problem spm helst. Är man en dysfunktionell person så kommer det göra att man får en dysfunktionell familj, speciellt om den andre vuxne inte är speciellt funktionell själv. Och det är då som sagt inte enbart otroheten som spelar in här.

Frågan var ju inte om man kan klandra exet för att vara arg eller inte. Här var ju frågan om hon hade varit arg överhuvudtaget. Det var liksom inte bara TS som betett sig bitchigt, utan alla parter i den här, ganska osannolika, soppan.

Kan ju vara svårt att hitta boende på en gång. Kan förstå att han vill flytta snarast möjligt när kärleken till ts tagit slut.