Förstår varför han väljer att gå tillbaka när han insåg sitt misstag. Frågan är väl om Hon är beredd att förlåta?!
Jag hoppas på ett sätt att exfrun inte tar mannen tillbaka, men samtidigt vore det bäst för barnen!
Ts förtjänar detta och man hoppas att hon håller sig till singlar i fortsättningen!
Jag kan tänka mig att det är en mardröm oavsett hur allt blivit som det blivit. Skulle vara fruktansvärt om min mans ex (mina bonusar mamma) skulle bli våra barns bonusmamma. Tror hon skulle vara väldigt snäll och behandla dom väl, men allt hon gjort mot exet och därigenom alla barnen skulle ändå inte få mig lugn. Allt har alltid varit för HENNES bästa inga andras och så skulle jag inte vilja att mina barn skulle växa upp...
TS, Jag tror inte att hon kommer straffa dig genom dina barn. Hennes revansch är nog att ha fått tillbaka sin man och förstört för dig. Om du inte kunde sköta allt bra med hennes barn så se till att göra det bättre för dina egna hur jobbigt det än blir. Även om du var ung och dum när allt började så har du ju blivit äldre med åren och fått egna barn under tiden så nu vet du bättre. Jag tror inte denna mannen kommer stanna kvar med henne heller eller att hon inte kommer orka med honom. Var glad att du blivit av med honom. Otrohet är sällan en bra grogrund för ett förhållande. Oavsett ny eller gammal partner tror jag.
Lycka till och gör ditt bästa för era barn.
Hej!
Jag har faktiskt glömt av mitt lösenord till kontot jag skapade för att skriva av mig efter att jag konfronterade honom.
Har läst era inlägg och tack för stöd. Hade förväntat mig en och annan slirig kommentar så det tar jag väl.
Veckan har varit ett helvete för mig rent ut sagt. Min man ska flytta in hos sitt ex till helgen. De har tydligen hållt på bra längre tag än jag först trodde. Och detta fick jag höra i onsdags kväll. Tydligen ska de två ha rest en weekend i somras när jag och barnen åkte upp till mina föräldrar i Norrland. Han påstod att han behövde stanna hemma här för att jobba. Förstår inte ens hur jag kunnat gå på något sådant? Har även hört att de ska resa utomlands igen "hela familjen" = inte våra gemensamma, nu i mitten av november en vecka. Alltså vad fan... Jag orkar inte.
Min man som jag älskade över hela mitt hjärta.
Han tog även snabbt upp helt kallt medan jag i princip stortjöt att han endast ville ha våra barn vh, och jag sitter här nu deppig, tog helg tidigare från jobbet för att fundera på om jag ska "låta" honom ha barnen så sällan eller tvinga honom på vv så att exet i alla fall kan få ett slap in the face att vi två faktiskt också älskat varandra. Åh, nu kommer kanske sånt där barnsligt tänkt, men kan inte låta bli.
Angående exet annars, är jag inte lika oroad då jag tidigare idag pratade med en arbetskollega som är vän till exet. Det finns tydligen inga om och men längre, utan de ska flytta ihop till helgen och hon är beredd att ta In våra gemensamma i hennes hus - enligt kollegan. Så då antar jag att det är min skitman som vill ha sin andra familj ifred gällande vh?! Jag vet varken ut eller in. Jag vet ju att de bråkat i alla år men der upphörde för några år sedan. Jag borde kanske redan då fattat att de släppt allt bakom sig.
Ena studen vill jag kasta något ut genom fönstret, skicka ungarna till honom och sedan vill jag inget annat än att såklart ha barnen 24/7 här ensam.
Svider så mycket att se tonåringarna skryta runt att deras föräldrar är tillsammans igen? Han är ju för fan fortfarande gift? Vet inte om det kan vara värt att försöka trycka på parterapi ändå ifall det finns hopp att han kommer tillbaka? Han är en väldigt högavlönad person så delvis kommer jag sitta i skiten om vi delar på oss :( åh denna höst hade inte kunnat bli sämre...