Mannens ex blir bonusmamma till våra gemensamma! :(

Mina funderingar är som följer:

1) Tipsa mannen om att man faktiskt kan (och bör) leva ensam mellan förhållanden. Att vandra från säng till säng är varken moget eller särskilt självständigt. Underligt att karln överhuvudtaget får kvinnor, något jättekap är han ju inte.

2) Även om TS var "ung och dum" när hon inledde förhållandet med idiotmannen så betedde hon sig värre än vad en normal 14-åring hade gjort om hon lät den usla relationen till hans ex gå ut över hans barn. Kan man klandra exet? Hon blir bedragen/& lämnad och den nya bonusmamman behandlar HENNES BARN illa då de är hos pappan vv. Vilken mardröm om man är mamma. Jag hade vänt upp och ner på himmel och jord!

Vad jag utläser har ju en del vatten hunnit rinna under broarna; TS och idioten har själva hunnit få två (minst) barn, och hans barn har konfirmerats. Det har alltså funnits plenty of time att reparera relationen till bonusbarnen - om man vill.....

Jag tror inte att särskilt många kvinnor låter bonusbarn ta smällen för relationen till mannens gamla, oavsett TS beteende. Jag hoppas att bonusarnas mor är bättre än att göra så.

Det blir också.en nyttig lärdom för TS.....att man kan ha en fin och viktig relation till bonusbarn som blir betydelsefull i deras liv.

?det är ju just den attityden TS själv har använt genom att pga exet frysa ut mannens barn?.
- Jag förstår att TS befinner sig i en överjävlig situation, och att hon är stressad. Detta har också bidragit till att hon nu tänkt över sina livssynder. Självklart går det att ha empati för hennes nuvarande sits.
- Mannen är ett as, utifrån hur det beskrivs att han har betett sig
- Exet vet vi ingenting om hur hon egentligen betett sig. Har mycket svårt att tro att jag skulle vara övertrevlig mot någon som dels utan samvete stött på min make/partner och som han lämnat mig för, men framförallt då hen tagit honom inte inkluderat våra gemensamma barn i familjen, utan frusit ut dem. Finns ingen anledning för exet att vara särskilt trevlig här? Den hon måste samarbeta med är sin exmake, eftersom han (kanske) bryr sig om barnens bästa.
- Dessa barn är stora nu (konfirmerade), och det verkar ha gått MÅNGA år sedan TS och maken inledde relationen. Hur kommer det sig att hon inte under åren mellan 20 år-30 år (35 år??) hunnit eller lagt energi på att skapa sig/reparera relationen till bonusbarnen. Det är ALDRIG barnens fel att relationen till en vuxen är dålig. Gäller såväl privatliv som i skolan. Möjligen kan det vara en bakomliggande vuxen som gör att barnen är "svårflirtade", men är det balanserade och vettiga vuxna inblanadade så brukar relationerna bli bra. Här tycker jag varken att maken eller TS verkar vara ett dugg vettiga, exet går det inte att uttala sig om?.

Jag skulle inte driva fram parterapi för att få tillbaka honom, utan för att få till en så bra separation och skilsmässa som möjligt, där ni tvingas kommunicera.

Det är en fruktansvärd situation du är i, dock tyvärr likadan som den hans ex (och nu återigen sambo) försattes i förra varvet av härvan. Avseende barnen vv/vh antar jag att han på det sättet fixar sig egentid, de har ju tonåringar som inte kräver så mycket uppmärksamhet. Eller är det en hämnd för att du tidigare drivit igenom att han skulle ha sina stora barn enbart vh?

Du kan inte klandra tonåringarna. Uppenbarligen har ni ingen bra relation, och då har de självklart mått dåligt av att bo hos er under åren. Nästan alla barn vill se sina föräldrar ihop - men av det skälet kanske i synnerhet de barnen.

Välj en man som är singel och fri nästa gång!

....och hur ni ska ha det med uppdelningen av vårdnad och ansvar löser sig förmodligen. Dock bör du inte använda barnen som ett medel att komma åt honom eller den andra kvinnan. Du ska tänka ENBART på BARNENS bästa i det här - utöver att ta hand om sig själv och din kris och sorgeprocess.