Mannens ex blir bonusmamma till våra gemensamma! :(
Varför skulle hon behandla dina barn illa bara för att du gjorde det mot henne? Dom flesta har mer vett än vad du har.
Inlägg från: Anonym (varför)
|
-
-
Ja det fattar jag också. Men varför tror och och förutsätter att mannen ex ska behandla hennes barn dåligt? Dom flesta har mer vett än att ta ut sin skit på barnet.Anonym (Mio) skrev 2016-10-31 14:55:45 följande:
Kan hända att TS inte varit så snäll mot exets barn? Hon skriver ju att hon kunde skött det bättre. Uppenbarligen önskar hon att hennes egna barn inte skall ha en sådan bonusmamma som hon själv var.
-
Men det är stor skillnad på att vara arg och bitter mot dig och att ta ut det på dina barn. Har du någon verklig anledning att tro att hon skulle va elak mot barnen?Anonym (Tyra) skrev 2016-10-31 15:06:19 följande:Jag var ung och dum, kanske. Men nu har jag ju blivit vuxen och morgnat, även om relationen till bonusarna är obefintlig. Biomamman har alltid varit bitter och småelak mot mig, sett ner på mig vid sammankomster där vi träffats (konfirmationer) så det känns som att hon gjort allt för att jag ska må dåligt! Jag förstår bitterheten att jag "tog" hennes man. Men tänkte att det skulle gå över.. Och nu sitter jag här. Livet känns så grått...
-
Tycker du att hon beter sig omoget?Anonym (Tyra) skrev 2016-10-31 16:34:02 följande:Trots min nedstämdhet lyckades jag få mig ett skratt. Haha!
Uppenbarligen verkar han ha fastnat i småbarnsåren. Han lämnade exet i småbarnsåren och nu ser han åt henne igen när vi två är i småbarnsåren. Har velat idag mot att försöka med parterapi till att vilja kasta ut honom, till att vilja ringa exet och skälla ut henne att detta kan splitta en familj. Samtidigt som jag inser att jag inte är personen som har rätt till pekpinne.. Men å andra sidan var jag ung när det hände och hon är ju vid detta laget 40+ så det känns som att man kan lämna dumt 20 års beteende bakom sig.. -
Solidaritet? Vart ligger solidariteten i att va med en annan kvinnas man? Men självklart är det mannen som har gjort mest fel.Anonym (qwerty) skrev 2016-10-31 21:55:28 följande:
Men herregud för folk alltså!
Karma, what goes around osv. Va f*n?
TS var en naiv och omogen 20 åring när de träffades. Som inte hade (eller kunde) ha någon aning om vad hon gav sig i. Som lyckligtvis vuxit upp och mognat till sig och insett att hon betedde sig som just en omogen 20-åring utan egna barn när hon fick bonusbarn.
Men alla verkar glömma att det faktiskt fanns en person som visste _exakt_ vad som gjordes. Någon som hade full koll på vad som hände.
Det är inte TS som är en homewrecker. Det är TS man som är en skitstövel och förtjänar all dålig karma!
När i h*lvete ska vi kvinnor slut med detta j*vla skuldbelaggandet, anklagandet och rent ut sagt f*ttigheten av andra kvinnor?!?
Solidaritet för f*n!
-
Hon skriver själv att i ts att han var otrogen och hon visste om det.Anonym (qwerty) skrev 2016-10-31 23:19:46 följande:
Nu känner inte du till några omständigheter kring det överhuvudtaget. Och tills dess att du får veta allt relevant så tycker jag att du ska hålla dig till "låt den utan synd kasta första stenen".
-
När jag var 17 år träffade jag en 6 år äldre kille. Vi dejtade i 5 månader innan jag fick reda på att han va gift och hade barn. Där fanns alla ursäkter, han skulle absolut lämna henne så fort det gick. Jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv. För även om han var min första kärlek, killen som tog min oskuld så hatade jag mig själv för vad jag gjorde mot hans fru och barn.Anonym (qwerty) skrev 2016-11-01 10:46:42 följande:
Du tycker att det är det enda relevanta här?
Inte hur hon fick reda på det, om hon visste från allra första början, hur manipulerande han var eller vad mannen egentligen sa från början?
För när sådant kommer fram är man allt som oftast redan förälskad och en inte helt ovanlig förklaring är "det har varit dåligt mellan oss länge, jag har sovit på soffan i ett halvår och jag har tänkt begära skilsmässa i ett år. Vilken tur att jag träffade dig som ger mig kraft att ta det steget".
Jag har också vart frun så blivit bedragen. -
Ska du tala om för mig vad jag kände? Självklart vara jag arg och ledsen på honom och ja mitt hjärta var krossat. Men jag valde att fortsätta träffa honom. Och jag mådde skit över vad jag medvetet gjorde mot hans fru och barn. Jag ville va med honom så jag sket i att jag sårade henne och splittrade en familj. Fast det gjorde jag ju egentligen inte, eftersom jag mådde dåligt över det.Anonym (qwerty) skrev 2016-11-01 11:59:43 följande:
Du tycker inte att det är lite konstigt och irrationellt att hata dig själv i en situation du inte kunde ha gjort något alls överhuvudtaget mot? Det var inte du som förrådde din fru.
Jag tror inte att du mådde dåligt för att du hatade dig själv som behandlade frun och barn förjävligt. Jag tror att du mådde dåligt för att du också blev förrådd och fick ett brustet hjärta. Kanske att du hatade dig själv för att du låtit dig falla för killen. Men definitivt inte för att DU gjorde saker mot frun. Det är alldeles för orimligt.
Man kan inte hjälpa att man blir kär. Men även om jag inte hade nått ansvar eller skyldighet emot henne så var det jag gjorde fel. När jag fick reda på sanningen så skulle jag ha lämnat honom. Jag skulle ha sagt till honom att jag älskar dig och vill vara med dig. Hör av dig när du lämnat henne. Jag väntar i 6 månader, sen går jag vidare för då har du valt henne.
Men jag säger som jag sagt förut, självklart är det mannen som gjort mest fel, han svek sin fru och barn. Men det försvarar inte att jag (& ts) också gjorde fel. -
Om man inte vet bättre än att ta ut sina känslor på oskyldiga barn så är det något som är fel. Oavsett om man har barn själv eller inte.Anonym (qwerty) skrev 2016-11-01 12:19:23 följande:
Om man inte har barn sedan innan och kastas in i barnlivet utan att vara förälder så är det väldigt svårt att förhålla sig till något överhuvudtaget. När man sedan får barn själv får man ju insikt i alla känslor och liknande.
Och dessutom vet du inte på vilket sätt TS varit taskig mot dem, eller om hon ens varit det och bara känner sig taskig.
Det kan vara så att TS inser nu när hon tittar tillbaka att hon i början inte behandlade barnen på det sätt som hon skulle ha behandlat sina egna barn och därför känner sig taskig. Vilket är fullt förståeligt, är man inte biologisk förälder kan man omöjligt veta sådant.
Ännu en gång, lägg av med att dra alldeles för många slutsatser med alldeles för knapphändig information.
-
Dom flesta 20 åringar jag känner vet vad som är rätt och fel. Förstår konsekvenser och kan tänka efter en extra gång.Anonym (qwerty) skrev 2016-11-01 15:32:21 följande:
Känslor är en väldigt primitiv grej och man behöver känna sig själv extremt bra för att inte låta sig påverkas av dem.
Hur många 20-åringar känner du som kan sig själva utan och innan, kan reflektera till varför de gör som de gör och har förmågan att se bortom sig själva?
Känner ganska få 40-åringar som ligger på den nivån. Och majoriteten här inne ligger definitivt _inte_ på den nivån.