MAD86 skrev 2016-11-07 22:01:39 följande:
Hej!
Ledsen att jag är så seg på att svara. Man har ju inte riktigt lika mycket "egentid" längre.
Våra historier är ju verkligen lika! Måste ha varit en riktigt tuff start för er med. Men så skönt att allt blivit bättre och att man kan njuta av livet som mamma :) Ja just det, jag läste att både du och en annan tjej i tråden bor i Lerum. Jag är från Lerum från början, men bor inte där längre. Vilket sammanträffande!!! Tre Lerumare i tråden :)
Får jag råga hur det kommer sig att ni bytte från nordic till carlanderska? Var ni inte nöjda med nordic?
Intressant med utredningen som ni gjorde i Athen. Har läst en del i greklandstråden här på familjeliv och det verkar som att dom är duktigare på barnlöshet än i Sverige. Sverige känns så stelbenta. Hoppas det var antibiotikan som behövdes för er. Som du skriver så borde det i så fall gå lättare för er den här gången :) Jag tog fragmin-sprutor i en månad för överstimuleringen vid min ivf då sonen kom till. Funderar ibland på om det kan ha hjälpt till att få till ett plus.
Usch, det här med IVF är inte billigt alltså. Misstänker att ni lagt en hel del. Men har ni aldrig gått på Sahlgrenska? Vi kommer troligtvis börja med ett två-pack på Nordic. Kostar 47000 kr och man får inte ha fyllt 31 år. Fyller 31 år i April, så det är precis så att vi får köpa det.
Ja just det, hur många dagar har korta protokollet tagit för dig? Är det vid äggplocket eller två dagar senare dom tar beslut om att försöka odla till blastocyster?
Viska till Nordic den 15/11. Så det är inte så många dagar kvar :) På telefon sa det att vi kan köra igång direkt vid nästa mens som bör komma i slutet på månaden.
Hoppas det går bra med cystorna imorgon nu. Håller tummarna!
Natti nattt
Ja "egentid" blir det inte mycket av nu förtiden.. :) så tyvärr har det dröjt lite med svaret här också!
Va roligt med en lerumstjej till :) är inte möjligtvis så att du va med i en ivf-grupp som träffades Gbg för ungefär två år sen? :)
Vi gjorde utredning på Nordic och valde sen att köpa ett tre-pack där. Allt såg så bra ut för oss, bortsett från min sambos dåliga spermier då, att det lät som att det nog inte skulle vara några konstigheter utan att vi borde bli gravida på våra tre försök där. Tyvärr hade vi ju en problematik med att ganska många ägg va
Omogna och att jag vid något/några tillfällen troligtvis plockades för tidigt. Vi fick iaf ET vid alla gånger med ok till riktigt fina embryon och så fick vi en blasto till frysen vår första behandling. Men när vi inte lyckades under dessa tre försöken så menade läkaren på att hon inte kunde förstå varför och menade på, typ med uteslutningsmetoden, att det nog va för att min sambos spermier va så dåliga. Så dom mer eller mindre rekommenderade oss till att gå på spermiedonation. Så jag uppfattade det som att de ansåg att de inte kunde hjälpa oss...
Vi valde då att kontakta en klinik i Köpenhamn för att undersöka möjligheten till donation. Dom ansåg dock inte att dom trodde att donation va vår enda möjlighet. Vi gjorde sen två försök på deras klinik, men menopur, som inte va min grej och fick väldigt få ägg, men de som sattes in va av ok kvalité. Även dess misslyckades ju tyvärr, trots att de satte in kortison osv. Danmark är lite mer villiga att "experimentera".
Håller helt med dig! Sverige och Norden ligger långt efter övriga Europa vad gäller ivf, undersökningar och vad de kan tänka sig testa för att man ska bli gravid. Mycket tråkigt!!!
Vi va mellan våra två behandlingar i Danmark även i kontakt med en klinik i Grekland då jag läst att de använde en annan metod för att selektera ut dom bästa spermierna, som heter IMSI. Dock avvaktade vi för att det inte passade in i vårt schema med jobb osv just då att göra en behandling utomlands, det krävs mycket energi och mycket som måste koordineras själv osv.
Sen fick jag ett tips om att calanderska genomförde exakt samma behandling fast som en studie och kontaktade då dom. Och vi blev antagna direkt och passade perfekt in i vad de sökte för sin studie.
I studien så befruktades då hälften av äggen med IMSI och den andra hälften som vanligt med ICSI.
Vår första blastocyst som återfördes va gjorde med IMSI och den som hamnade i frysen (som sen blev vår son) va en vanlig ICSI. Så uppenbarligen så gick det alldeles utmärkt att få ett friskt och helt fantastiskt barn med min sambos spermier!!! :)
Dock så tappade jag modet ganska ordentligt när vårt IMSI försök misslyckades på calanderska och kontaktade då en klinik i Grekland för att göra kompletterande prover på min sambos spermier för att få svart på vitt om donation va vår enda möjlighet och det va då kliniken där som ifrågasatte om vi inte hade kollat oss för infektioner. Och det visade sig sen då att vi hade hela fyra olika sorters infektioner, bl.a. Ureplastma som vi behandlades för precis innan vi satte in det sista embryot som blev en jackpot utan dess like...!
När vi gjorde vårt sista återföring på calanderska (då vårt 8:onde insättning) så frågade jag läkaren där om han tyckte vi skulle ge upp om det inte lyckades då heller, men det tyckte han inte! Han menade på att calanderska hade fler metoder att ta till, tex kromosomtesta embryona (en annan studie de bedriver). Så han hade fortfarande hopp om vi inte hade lyckats då. Så de tyckte inte vi skulle ge upp även om vi haft 8 misslyckade insättningar, medan nordic tyckte vi skulle gå på donation efter 3 misslyckade hos dom, så lika olika sätt att se på det...
Anledningen till att vi aldrig gick till Sahlgrenska va för att nordic sa till oss att gå på donation, och isf skulle kön ha varit så lång att vi fått vänta i flera år. Så vi gjorde alla våra försök privat och det har kostar på kan jag lova. Vi har inte summerat ihop, men allt som allt med mediciner, undersökning, resor och alla ivf:er är vi nog uppe i iaf minst 300 tusen. Men såhär i efterhand är det såklart värt var enda krona! Värre hade det varit om det inte hade lyckats tillslut....