MAD86 skrev 2016-11-03 09:10:28 följande:
Hej!
Håller helt med dig i det du skriver. Kul att följa och stötta andra i samma sits, men såklart inte kul att någon av oss ska behöva genomgå detta.
Vi bor i Göteborgs kommun, så har ungefär ca 15 minuter att köra till Nordic. Så det är smidigt. Hade ju varit så jäkla mycket krångligare om man ahde bott långt ifrån. Speciellt nu när man behöver fixa barnvakt för besöken.
Ja våra historier verkar lika. Men förstår att det måste ha varit riktigt jobbigt att gå igenom så många behandlingar. Men så klart värt det!!! Gjorde ni något säskillt den sista behandlingen som gjorde att ni lyckades? Förutom att det var en blastocyst. Hoppas också blastocyst för oss den här gången. Vi hade ju jättetur som lyckades på första försöket. Men hade det rätt jobbigt under graviditeten och första tiden med vår son.
Men shit vad mycket som hänt er!!! :(
Och framförallt vad jobbigt med sonens hjärtfel, beklagar verkligen!!! Kan inte ens försöka sätta mig in i hur det måste känts att få ett sånt besked. Vilken oro ni måste haft (och kanske delvis fortfarande har). Mycket tråkigt att höra!!!
Och måste ha varit väldigt tungt att få ett besked på RUL att något inte stod rätt till, men vilken tur att dom hade fel och att allt såg bra ut tillslut!!!
Alltså, bortsett från att vår son hela tiden varit frisk, så är våra historier väldigt lika varandra! Nästan lite skrämmande lika! Vi hade också en väldigt tuff start med vår lille älskling! Väldigt jobbig förlossning, amning som inte kom igång (men sen blev det bra tillslut, men fick ge lite ersättning också då han va sånt matvrak). Han låg precis på gränsen för gulsot och vi blev inte utskrivna från BB direkt utan fick komma tillbaka varje dag för mätning osv (vilket jag va väldigt tacksam över att dom gjorde). Sen fick jag åka in akut till akuten pga riktigt besvärlig migrän (jag va rädd för att det va nån hjärnblödning först) fick en stor knöl i bröstet som fick tas bort (visade sig som tur va att det inte va nån fara, men mycket oro innan det konstaterades att den va ofarlig). Min svärfar va nära att dö i en hjärtinfarkt och min sambo blev tre gånger riktigt sjuk (inte livshotande som tur va) men såpass illa att han va riktigt dålig och inte ens kunde lyfta vår son under långa perioder.
Allt detta och liten annat till, innan han ens hade blivit fyra månader, så starten va allt annat än bra för oss också!
Men sen dess, har livet bara lekt mer eller mindre och jag njuter för fullt precis var enda dag!!!
Ja, vår resa för att få sonen va rent ut sagt fördjävlig, om man får säga så! Shit va dåligt vi mådde! Och vi hade nästan gett upp hoppet om att lyckas faktiskt, i slutet fortsatte vi mest för att jag va tvungen att känna att jag verkligen hade gjort ALLT innan vi skulle bestämma oss för att ge upp. Och vi har hoppat runt på massa olika klinker, träffat så många olika läkare samt även tillslut gjort en extra utredning nere i Athen (från början för att kolla mer exakt hur dåliga min sambos spermier verkligen va). Den visade på att vi hade infektioner och vi fick stark antibiotika utskriven där. Så inför vårt sista försök hade vi ätit antibiotika (innan FET som blev vår son). Detta är dock inget vi har diskuterat med våran läkare i Sverige. Utan något vi gjort vid sidan om, Dvs vi tog antibiotikan mellan misslyckandet efter vårt ET och innan vi gjorde FET. Om det va det som gjorde det eller om det bara va en slump att vår son kom till just efter det, det vet vi ju inte! Jag hoppas ju på att det va infektionen som ställde till det, för isf borde det gå lättare att få till ett syskon och det lär väl tiden utvisa isf...
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad vi gjort och testat, men då blir det så långt här! Men det är inte mycket inom ivf-området som jag inte testat eller iaf satt mig in i.. jag hade nästan kunnat doktorera i ämnet vid den tiden :)
Det vanligaste är, iaf när man går privat, att göra det korta protokollet. Och har du även blivit överstimulerad så kan jag nästan garantera att dom kör det korta på dig! Risken för överstimulering är större när man kör den långa!
Vi har gjorde det korta våra första fem behandlingar, och när jag sen bytte till CA så ville han testa att köra den långa. Vi har alltid med den korta haft problem med att mina ägg inte mognar, tex en av gångerna så plockades jag på 15 ägg men då va hela 9 ägg omogna och av de 6 mogna så befruktades bara 3, så inget vidare resultat. Så CA ville nu testa och se om äggen mognade bättre för mig med den långa metoden och det gjorde dom :) hela 12 av 14 va mogna sist. Så därför vill de, såklart, även denna gången köra på den långa för mig. Samt att vår son ju faktiskt blev till med ett embryo skapat efter långt protokoll, så det va liksom inget att diskutera ens.
Cystan/cystorna upptäcktes då jag inte fick någon blödning när jag skulle och således inte blev nedreglerad. Cystorna ligger och avger hormoner och gör så att kroppen inte kan svara fullt ut på nässprayen som jag förstått det.
Va tråkigt att det blev så med era frysförsök, men är väl tyvärr inte helt ovanligt att dom tappar celler när dom ska tinas.
Frysförsök med blastocyster så överlever 90% ca och är mer eller mindre helt intakta som jag förstått det. Men däremot så är det oftast väldigt många som faller bort på vägen och man får ist kanske inget till frysen.
På nordic när jag gjorde FET där så va det heller ingen undersökning inför (men det va drygt två år sedan). På calanderska fick jag en undersökning inför FET, så verkar vara väldigt olika från klinik till klinik hur de gör.
På calanderska kostar ett FET 16 tusen har jag för mig, samt 2 tusen i kostnad för att dom fryst embryot, så det är inte billigt att inte kunna få barn naturligt :(
När har ni tid hos nordic? Och tanken va att starta så snart ni kunde va?
Cystorna är kvar på mig, men förhoppningvis tar dom bort dom på tisdag. Och hoppas så att jag får starta snart efter det. Huvudet spränger konstant och är så jäkla trött på att gå och vänta på att få starta igång...
menmen, är väl bara att bita ihop! :)