15 år med F i i princip alla ämnen
Hej!
Förra våren tappade min son all lust för skolan. Han upplever det som att lärare inte ser när han försöker anstränga sig och har stämplat honom som en jobbig jävel.
Betvivlar INTE att min son kan vara en jobbig elev. Betvivlar inte ett dugg att han kan bete sig stöddigt och kaxigt och störa på lektioner.
tvärtom. Det är jag övertygad om.
Jag är också övertygad om att han inte engagerat sig det minsta i att plugga i skolan. Jag betvivlar inte att lärare har tröttnat.
Min son har nu bestämt sig för att skita i skolan helt. Han vägrar helt enkelt att gå dit. Vi bråkar varje morgon och jag får frånvaro noteringar dagligen. Han GÅR till skolan men han skolkar.
Men idag sket han i det helt. Jag tänker inte gå dit mer. Jag får skit när jag anstränger mig och försöker, jag får skit när jag inte anstränger mig.
VARFÖR ska jag anstränga mig när jag får skit?
Varför ska jag gå till skolan och försöka. Det är fucked up med mig ändå. Jag kommer inte komma in på något gymnasium. Allt är ändå fucked.
Typ så uttryckte han sig.
Vi ska ha möte på onsdag med skolan.
Insats krävs i alla ämnen (i princip) och JA insats krävs av min son. Det betvivlar jag INTE.
Men ta matematik. Han har sedan årskurs 6 haft F. Inga insatser från skolan.
Trots att jag påtalat varje år att han behöver extra stöd.
Nu vill jag stötta min son (det har jag naturligtvis gjort hela tiden) gällande hans skolgång och på onsdag vill jag komma förberedd på mötet.
Jag skulle läsa på vilka ämnen han har med "insats krävs" bad hans lärare mig inför mötet.
ja då alla ämnen.
Som sagt insats krävs från hans sida. Absolut. Inget snack alltså. Han är inte guds bästa barn. Han kan vara uppkäftig, kaxig, fräck och ja...typ "en sån där" tonåring. Ni har nog alla haft en sådan i er klass eller skola.
Vad kan jag kräva av skolan i form av insats då? För det kan väl ändå inte enbart ligga på min son?
om han har F i matte, borde inte matematik utbildningen anpassas?
Jag minns när jag gick i skolan och vi fick en massa extra stöd, det fanns "special klasser" för barn med extra behov (barn utan diagnoser etc men som behövde mer stöd, mindre klasser och engagerade lärare)
Och för att väga upp till er som undrar vad jag är som en förälder. Jag är realist. Jag har inga skygglappar för ögonen. Men jag avgudar min son också. Han är en underbar, trevlig, snäll, social person. Han är mitt allt. Den han är i skolan är inte den han är hemma. Eller i andra sociala sammanhang. jag älskar min son och vill strida för hans skull mot skolan och mot honom. Jag ger mig inte bara för att han gör det. Men jag måste också veta vad han och vi har för rättigheter.
Få tips och råd om vad jag kan be om från skolan.Hoppas ni fattar vad jag behöver här. Inte höra att han verkar vara jobbig, inte att jag inte älskar min son. För det gör jag. Och jag är närvarande. Och jag åker från jobbet, jagar upp honom ur sängen och drar med honom till skolan när han vägrar åka dit. Jag har till och med tagit med honom till jobbet när han vägrade gå till skolan och jag insåg att jag inte kunde släpa in honom (bokstavligt talat) i skolan. Han fick snällt arbeta på mitt jobb den dagen. (pinsammaste morsan EVER)
Jag har åkt från jobbet, jagat honom (thank god för hitta min iphone) och dragit tillbaka honom till skolan när jag fått notering om skolk.Jag har hotat (och genomfört) att jag följer med honom i skolan om han inte sköter sig (Pinsammaste morsan EVER)
Så närvarande är jag. Men jag vet inte hur jag ska få honom tillbaka till att vilja i skolan. Jag vill veta hur skolan kan hjälpa honom med det också...