Inlägg från: Rutis |Visa alla inlägg
  • Rutis

    BF juli 2017

    Jag plussade oxå idag! Känns overkligt då jag hade missfall förra månaden i v 10... men väljer att fokusera på att det kommer gå bra denna gång. Har starka symtom; ömma bröst, stickningar i livmodern, är gråtmild och väldigt trött. Grattis till er alla!

  • Rutis

    Jag har bf 7/7 och är så himla glad! Det är mitt första. Men jag fick missfall i v 10 i september så nog är det läskigt också. Det var en otroligt sorglig upplevelse. Men jag väljer att fokusera på det positiva. Jag är glad att kroppen hämtade sig så snabbt och jag väntar barn, inte missfall. Nu är jag i v 6 och massvis med symtom. Zombie-trött, smärtsamma bröst och öm livmoder. Känslig och gråtig, men mest till glada grejer. Överhuvudtaget har jag mycket starkare symtom nu än innan jag fick missfall, vilket kanske ändå får ses som ett gott tecken? 


    Själva graviditeten kände jag tydligt bara en vecka efter äl och en vecka innan beräknad mens. Det fanns inga tvivel. Och första positiva testet blev redan sex dagar innan beräknad mens. Det händer onekligen grejer i kroppen! 


    Hur känner ni med alla förändringar? Även om det är jobbigt att vara trött så omfamnar jag verkligen symtomen och låter kroppen bestämma tempo. Vill den vila så gör jag det, vill den äta ett kg melon så gör jag det (finns ju värre saker tänker jag..). Jag gör allt för att undvika stress och går mest runt och småmyser med denna fantastiska lilla hemlis.


    Grattis till er alla!

  • Rutis
    FrökenMp skrev 2016-11-07 18:41:34 följande:
    Beklagar missfallet. Har själv fått missfall i somras och liksom du är jag även rädd för att få det nu också.

    Men jag måste fråga, gick du på något tidigt vul då och fick du isåfall se ett tickande hjärta? Har nämligen läst att när man väl fått se ett hjärta så minskar risken att få missfall drastiskt.

    Själv ska vi på ett tidigt vul i vecka 8.

    Tack och detsamma till dig.


    Jag gick på ett tidigt vul i v 9 och såg faktiskt inget hjärta. Fostret var dessutom mindre än vad det borde vara. Så vi intalade oss om att vi hade räknat fel och att det blev till senare än vi trodde. Men ja, det var för att stå ut i två veckor till då barnmorskan ville att vi skulle komma tillbaka för att göra vul igen. Någonstans visste man väl... men jag hade så starka symtom fortfarande och att kroppen liksom skulle "lura" mig så kändes så märkligt!


    Skulle tillbaka två veckor senare, men hann aldrig det. Drygt en vecka efter vul började jag blöda och missfallet var ett faktum. Fick dessutom en jobbig infektion i livmodern efter det. Men allt läkte ju och kroppen verkar ha hämtat sig fint :) Hur var det för dig? Gjorde du tidigt vul då? Ska nog gå på ett i v 10 denna gång. Väntar lite längre.

  • Rutis
    Fjällsippa skrev 2016-11-07 19:13:55 följande:

    Är det någon mer som inte känner någonting? Förra gången mådde jag illa från det att jag plussade ungefär och nu känner jag... ingenting. Möjligen lite ömma bröst men förra gången fick jag sova med sport-bh vid den här tiden. Jag börjar bli orolig att hjärtat inte tickar på där inne men jag har ju inte haft någon blödning heller och jag plussade på tre stickor... Vi har första besöket hos barnmorska nästa onsdag och ultraljud först precis innan jul, vet inte om jag står ut utan symtom tills dess...


    Jag tror att det där är så himla individuellt. Har hört av flera vänner som inte haft så mycket symtom alls. En bekant hade inga ända till vecka 24 ? det syntes inte ens innan dess. Hon fick alltså veta att hon var gravid i v 24! Hade mens hela tiden. Tänker på det där ibland när man nojar om mozarellaost eller vad det nu kan vara. Så som hon åt och levde under den tiden! Allt gick jättebra :) Så just bristen på symtom tror jag inte behöver betyda någonting. Men förstår såklart att tankarna rusar, de gör ju lätt det!
  • Rutis
    FrökenMp skrev 2016-11-07 19:54:04 följande:
    Usch, vad tråkigt... Vet hur det känns.

    Vi var på ett vul i början av vecka 6 och såklart syntes ju nästan ingenting för det var så tidigt och det var för mycket blod för att ens kunna se något. Det här var när jag anade missfall för jag hade börjat blöda en del men inte haft ont.

    Dom trodde då att vi förmodligen inte hade gått så långt som vi trodde och att blödningen säkert inte var nån fara. Sen några dagar efter fick jag så otroligt ont att jag mådde illa och ut kom diverse klumpar, bland annat en som inte var röd som blod, utan mer som hudfärg... Svårt att förklara. Men förstod då att det var missfall. Så tragiskt...
    Så sorgligt. Vi får hoppas att det går vägen den här gången, för oss båda!
  • Rutis

    Hej på er! Vill bara uppdatera med dagens nyheter; idag gjorde vi tidigt ultraljud. Är i v 10 nu. Anledningen till det är för att jag fick missfall i sept (min första graviditet), och är såklart orolig. De här veckorna har varit otroligt långa. Men idag fick vi se ett tickande hjärta och en liten filur som rörde sig massa! Är så lycklig! Kan knappt fatta att det finns någon där inne.

  • Rutis

    Hej på er! Jag är i v 11 och i morse kände jag livmodern med händerna. Jag la mig på golvet (med blåsan full) och klämde lite försiktigt med fingrarna. Långt ned, ovanför blygdbenet fanns en hård kant som jag inte känt där förut. Nu efter mat osv känner jag den inte lika tydligt. Så spännande! Har någon av er känt?

Svar på tråden BF juli 2017