Jag behäver hjälp med min son. Snälla läs!

Förstår att det är tufft. Ville citera det här inlägget för att jag tror att nyckeln är att hitta ett sätt att kommunicera som fungerar. Har själv två barn med ADD/asperger, och vet hur jobbigt det kan vara när samspel och kommunikation inte fungerar.

Du behöver hjälp att hitta verktyg för din egen roll gentemot din son, och du behöver hjälp för att kunna ge honom verktygen han behöver för en fungerande vardag.

För oss kom den hjälpen via HAB eftersom vi är inskrivna där pga av andra diagnoser. Men jag antar att även BUP kan ge stöd och hjälp?

Kan också förstå att det är näst intill omöjligt att få vardagen att fungera som ensamstående med två barn. Våra barn har båda haft väldigt svårt att genomföra något på egen hand, och haft väldigt lätt att tappa fokus och hamna i en negativ spiral. Vi har därför ofta varit tvungna att ha barnen separerade och med en vuxen som "ledsagare". Ex. äts de flesta måltider ensam med ett barn, morgon/kvälls-toalett och påklädning måste göras tillsammans med en vuxen, och utan avbrott av syskon, kompislek övervakas av vuxen i närheten etc. Allt för att minska konflikter och bråk. Hade helt enkelt inte klarat att hantera barnen som ensamstående

Känner igen det du skriver om toalettbesök, städning och kompisrelationer när jag jämför med sonen på 8 år. Det vi gör är att avdramatisera och minska risken för att situationerna ska uppstå. Toabesöken gör han helst hemma, och då hjälper vi till när han vill, annars tvättar vi när det behövs. Kompisar försöker vi lägga till tider när vi orkar och kan vara med och hjälpa till att styra upp leken. Att han inte vill vara på sitt rum, och sprider prylar runt sig, har vi slutat argumentera om. Vi har som tur är inga små barn, utan kan låta honom lägga sina saker där han vill. Han får panik när vi städar, så vi undviker det så långt det går. Gör rejäla storstädningar med några veckors mellanrum när han inte är hemma, för att han inte ska behöva krascha så ofta.

Tycker det blivit mycket bättre på hemmaplan sedan vi fått hjälp från HAB, han har blivit tryggare och vi har lättare att kommunicera. Tyvärr fungerar skolan inte lika bra, utan det är fortfarande en kamp för att de skall se hans behov och undvika att sätta honom i situationer han inte kan hantera.