Jag behäver hjälp med min son. Snälla läs!
När jag var 19 år fick jag min son, de va en långdragen förlossning med allt gick bra med bebis.. redan när han var runt 1 år började jag fråga BVC om de stod rätt till. Han utvecklades sent (men höll sig inom ramarna) hans första år på dagis gick bra, de va inget som va problematiskt.. i samma veva som han skulle bli storebror började gapet, utbrotten på dagis och mer där till..de sattes in resurs i gruppen, utan någon direkt framgång.. jag var helt förtvivlad. Jag va för tillfället själv med två barn, en liten bebis och en fyra åring som skrek på hjälp. Ingen hjälpte mig. Inte BVC inte BUP och inte dagis..allt blev ett svar hål och allt föll ihop.
De två senaste åren på dagis va katastrof. De kom utbrott, de va problem med samspel allt va katastrof.
Så kom sommaren när han äntligen skulle börja i skolan vi hade haft ett tre parts samtal med dagis barn special pedagog, och hans nya lärare. Jag hade fått upp ett hopp. De verkade vara så kunniga och tyckte att få in honom i klassen skulle väl inte vara så svårt. Ja gick glad därifrån i hopp och att hans skolgång skulle gå bra...
Nu har de gått två månader in i skolan, och ingenting fungerar. Han kan inte koncentrera sig, varken vid en kort samling eller i lek grupper. Han slåss med allt och alla han gapar och skriker. Hans lärare nämde de så fint att " ingenting fungerar " nu ska dom äntligen lyfta utredning. Och jag är nästan säker på att de sätter aspberger och adhd..
Men mitt problem är hemma.. jag orkar snart inte med min egen son längre och ja känner mig så hemsk. Självklart har han många fina sidor men när de negativa sidorna upprepas hela tiden så blir de väl tyvärr de man lägger fokus på. Han kan inte leka själv, han har ett helt rum med leksaker pyssel målarböcker. Men han sitter alltid i soffan och säger till mig att han inte har något att göra.. för två år sedan kunde han pussla 100 bitars pussel och större den konsentrationen finns inte kvar..
Han kan trotsa mig så ja börjar gråta. Komma ner med leksaker och jag går som en robot - ta upp leksakerna på rummet två sekunder senare samma visa igen.. allt blir ett ständigt tjat. Och han blir så arg för han förstår inte. De är hemskt att se att sin sex åriga son inte förstår. De verkar som han har svårt impuls kontroll och inte vet själv vad som har hänt. Han kan gå och gapa och tjuta upp i falsett och när han har fått en tillsägelse säger han - men jag har inte gjort något.
Han kan gå och hälla ut alla sina leksaker på sitt rum och säga 15 gånger jag har städat klart fast se inte ens är påbörjat..Och sen gå vidare till lillasysters rum och välta ut och in på de rummet för att sen gå ner och sätta på tv'n. Och påpekar man ens att han ska städa så springer han upp och slänger igen dörren och oftast då kommer tårarna..han orkar då inte ens med sig själv.
Samspel och konflikt tänk fungerar inte. M kan leka ibland med barn i sin egen ålder. Men efter ett tag kommer barnen och säger m har gjort sig eller han har förstört så. Jag hinner inte gå innanför skolans område förens andra barn kommer fram och förklarar vad min son har förstört för dom idag. Och jag vill bara lägga mig ner och gråta.
Min son har alltid haft många kompisar på gården där vi bor men de knackar aldrig på längre. Och vissa barn är förbjudna att leka med min son.
Min son är väldigt frispråkig och har tyvärr tendensen att härma vad andra säger trots att han inte förstår vad ordet betyder så de kan komma diverse hemska ord från hans mun ibland. Han pratar alltid väldigt osammanhängande och mitt i en mening kan de komma ett ljud från en film eller från hulken, eller en replik från en reklam eller en film..
Hans största intresse är musik och film och han sitter maniskt och tittar om och om igen tills han lär sig hela låten eller repliker från en film. Han tittar och spolar tillbaka tittar och spolar tillbaka. Han är duktig han sjunger på vilket språk som helst och uttalar alla ord rätt. Sjunger flytande på svenska spanska och engelska.. en släkting satt helst stum i soffan och förklarade att min son sjöng felfritt på spanska (han har själv rötter i ett spanskt talande land ) och då blir man ju väldigt stolt.
Men problemen kommer ju alltid tillbaka och de finns ju alltid där.
Basala grejer som att torka sig efter toabesök fungerar inte..får alltid kolla om rumpan är ren och oftast är de kvar massa bajs. Värst är efter skolan då de kan ligga hur mycket som helst kvar.. ???? samspel med kompisar går inte.. utbrotten är fler. Att förstå ett nej eller konsekvens tänk fungerar inte. Att kunna sysselsätta sig själv fungerar max 10 min. Och sen kissar han ner sig på nätterna..
Snälla har någon människa något tips för hur ja ska hanotera allt de här skolan ska lyfta utredning men de kan ju ta 100 år. Ska testa omega 3 på min son från och med i morgon..
Vad ska ja göra jag och min man orkar snart inte mer vi har en lillasyster här hemma som knappt får någon tid för allt går till storebror.
Tycker så synd om din pojke som blivit av med vänner och fått ett rykte om sig. 