Inlägg från: Mallemamma |Visa alla inlägg
  • Mallemamma

    Mina föräldrars syn på att vara sjuk

    Förmodligen har dina föräldrar anledning att misstro dig.. Har det hänt förr kanske? Är du lite lat av dig?

    Hade du ingen feber så borde du gått till jobbet, och isf gått hem under dagen om det blivit värre. Prao ska förbereda för arbetslivet och sjukanmäla för halsont och lite kroppsvärk är inte ok.

    Får du dessutom så ont av att arbeta en dag kanske du ska se över dina vanor? Röra lite mer på dig och bygga upp en kropp som klarar ett arbete.

  • Mallemamma
    race skrev 2016-10-18 21:09:58 följande:

    Vad är det med folk? Dina föräldrars beteende är absolut inte okej! Brukar de göra såhär? Det din mamma utsatte dig för när hon skrek var personangrepp. Om hon hade tyckt att du skulle ha gått till PRAO:n skulle hon ha sagt det. Hon skulle inte ha sagt att du var en liten jävel som bara spelar datorn hela dagarna och inte har några vänner.. Huruvida du var frisk nog att gå till PRAO:n är oväsentligt i sammanhanget. Att dina föräldrar behandlar dig såhär är mycket mer relevant. Jag håller inte med din mamma om att det är den viktigaste dagen i hela skolan heller. 

    Till er som bara skriver att ts hade kunnat gå idag. Reagerar ni inte på föräldrarnas beteende? Behandlar ni era egna barn så? Tror ni att ts ljuger om det?

    Ts, hur ofta beter de sig såhär? Brukar de säga att du är en lat jävel och liknande? I vilka sammanhang brukar de bli arga?


    Jag reagerar inte på föräldrarnas beteende eftersom att TS i inlägget försöker försvara hans beteende med saker som för mig inte är försvarbara. Jag tycker inte heller TS lägger tyngden på föräldrarnas beteende, vilket han borde gjort om han var rädd för dom på riktigt.

    Helhetsintrycket av inlägget är för mig och uppenbarligen de flesta andra som svarat är att TS förmodligen har gett anledning till föräldrarnas ilska. Och jag får inte intrycket av att de är våldsamma mot honom. Det jag läser är att föräldrarna tycker han spelar för mycket dator, att han är lat och skolkar.. Hur ofta händer det att båda föräldrarna är ense om detta om deras 15-åring faktiskt inte har en tendens till dessa saker?

    Om föräldrarna beter sig såhär helt utan anledning och hela tiden trycker ner sina barn så tycker jag inte det är ok, men jag upplever inte att fallet är sådant. Jag ser det mer som ett försök till att uppfostra en grabb till en bättre syn på vikten av att gå till arbetet. Det kan bli jobbigt för honom i framtiden om de låter honom vara hemma när han känner för det.

    Hade min 2,5-åring vaknat och varit lite hes utan feber, sagt aj och pekat på handen, så hade jag ändå skickat honom till förskolan. Jag väljer att tro att TS föräldrar gjort en bedömning på hur väl de känner deras son och bestämt att han var frisk nog, trots vad han säger.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-19 10:15:14 följande:

    Hade din 2,5-åring haft så ont i halsen så han inte kunde svälja, så hade han troligen också varit hängig och grinig.

    Ts var inte hes, ts kunde inte svälja, det är en viss skillnad.


    Jo hade han varit hängig så hade jag bedömt att han skulle vara hemma, men ts föräldrar gjorde bedömningen att han inte var tillräckligt sjuk.. Jag tycker det är lustigt att båda föräldrarna skulle göra den bedömningen felaktigt.

    Och att han sov hela dagen kan jag inte heller veta om han verkligen var dålig. Av erfarenhet av 15-åriga pojkar så vet jag att många av de som spelar dator har en tendens att sitta uppe på nätterna och spela. Kanske var det så att föräldrarna hört honom sent på kvällen trots att han skulle upp tidigt nästa dag.

    Jag vet att det är förutfattade meningar och ts faktiskt kanske ligger hemma med mer ont och feber idag men jag gav ett svar baserat på hur jag läste inlägget. Hade det skrivits annorlunda hade jag säkert gjort en annan bedömning.

    Och av egen erfarenhet brukar det halsontet man vaknat med vara betydligt mildare senare under dagen.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-19 10:32:37 följande:

    Man har olika erfarenheter. Min son har nog aldrig simulerat sjuk, inte jag heller. Så jag förutsätter att när man säger att man känner sig sjuk, så är man sjuk. Vi har nog haft motsatt problem hemma, att hålla sonen hemma trots att han är sjuk.

    Jag hade i vilket fall som helst aldrig krävt att någon ska ta en Alvedon (som är mer febersänkande än smärtstillande för halsont) och gå till arbetet och jag hade inte velat att en kollega gjorde detsamma (om det inte är något superviktigt) och än mindre som arbetsgivare.

    Men som jag skrev innan, sjuknärvaron är rätt hög på våra arbetsplatser och jag ser inte de som kommer till arbetet, trots att de är sjuka, som några hjältar. Hellre hemma en dag och konstaterat att denna halsonda var på övergående än gå till arbetet och vara sjuk


    Jo man går ju efter sina egna erfarenheter. Själv så har jag alltid tyckt det varit riktigt tråkigt att få ett sista minuten samtal om sjukdom, och väldigt ofta sett denne personen fullt frisk på sociala medier eller annan stans görandes något annat. Så mina erfarenheter är annorlunda och jag har nog lättare till misstro.

    Men ts skriver också att mamman tyckte det var lustigt att han kunde stå och prata med henne om han var så sjuk, där antar jag att han står och försvarar sig, och har man begynnande halsfluss har jag också svårt att tro att han kan stå och argumentera om han vart så dålig några timmar tidigare. Hade han legat kvar i sängen och sett sjuk ut tror jag inte heller mamman hade stått kvar och "gapat" på honom. Men jag vet inte, föräldrarna kanske bara är riktigt dåliga föräldrar, jag väljer att tro och hoppas att det inte är så.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-19 11:00:11 följande:

    Oj, när jag är sjuk, så kan jag var pigg emellanåt och däremellan ligga däckad i sängen.

    Såklart jag skulle kunna stå och argumentera om jag inte hade 39 graders feber (då står jag inte upp, då ligger jag). Men med en rejäl halsonda, absolut.

    Jag har två gånger blivit "hemskickad" från jobbet, vid tillfällen då andra går till arbete med en Alvedon. Så här vill man inte ha sjuka personer på jobbet (inte för att man är rädd för smitta, utan för att man är rädd om sina anställda)


    Jag själv tycker det är svårt att säga att halsont definitivt utvecklas till sjukdom, därför tycker jag man kan kliva upp och börja dagen och ev gå hem om det blir värre, istället för att stanna hemma för man kanske är sjuk. Nu påverkas inte arbetsplatsen då ts bara var på prao, men när man är anställd kan det ställa till med många problem för sina arbetskamrater när man stannar hemma då och då för man tror sig ha sjukdom på gång.

    Du har blivit hemskickad när andra går till jobbet, men då gick ju du också till jobbet? Och blev hemskickad.. precis som de andra kunnat bli om de bedöms som sjuka?
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-19 11:26:00 följande:

    Nu arbetar jag med ett arbete, så det påverkar bara mig om jag är hemma. Dvs arbetet görs inte av någon annan, så det är bara mer.

    Efter den andra gången jag blev hemskickad, så stannar jag hemma om jag mår piss. Nu kan jag sköta arbetet hemifrån om det är något viktigt, annars får det vänta tills jag är frisk igen


    Så skönt, tyvärr är det inte så lätt om man t ex är 2 stycken som ska öppna på mcdonalds tidigt på morgonen och den ene ringer en halvtimme-timme innan och säger att hen är sjuk. Men jag förstår att det är lättare att vara hemma från vissa jobb där man inte behöver ringa in en ersättare.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-20 08:22:35 följande:

    Oj, det verkar mer som om de inte trivs på sitt arbete. Hade jag som arbetsgivare haft sådana medarbetare, så hade jag blivit orolig. För visst vill man att ens medarbetare ska trivas på sitt arbete?


    Men tror du att man strävar efter att vända hamburgare på donken eller dela ut tidningar tidigt på morgonen? Visst, finns säkert de som gillar dessa jobben men oftast är det jobb man tar/får i början av arbetslivet i hopp om att utvecklas. Ska man säga upp sig för att man "inte gillar sitt jobb"? Det ser nog bra ut på meritlistan. Alla har inte lyxen att jobba med det dom älskar, Långt ifrån alla. Kul att du trivs på ditt jobb, och alltid har gjort. Och en arbetsgivare talar inte för alla, jag har haft många arbetsgivare som blivit flyförbannade när de en lördagkväll måste hoppa in o jobba för att de inte hittar ersättare till "sjuklingen". Jag är övertygad om att dessa personer hellre låtit denne jobba med halsont än att själva stå där.

    Du verkar anta att alla har ett liv som ditt, men så är det inte.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-20 10:33:01 följande:

    Men skulle du inte börja fundera på om dina medarbetare är hemma, för vad du ser, som det minsta lilla (förutom det att man som arbetsgivare har skyldighet att fånga upp många korttidssjukskrivningar).

    Och visst känns det i lönekuvertet om man har haft en sjukskrivning. Jag har haft några det här året (en operation och en olycka) och det syntes direkt i lönekuvertet (men projekten, dvs mitt arbete och mina kollegers insats) påverkades endast lite grann, men jag hade desto mer att göra när jag kom tillbaka


    Det är nog mycket olika frånvaro beroende på atbetsplats. På din atbetsplats drabbas endast den som är sjukskriven, och får mer arbete, så en dag hemma är inte värd lika mycket då den skapar mer stress och ångest över vad man har att göra på jobbet. I restaurangbranchen så drabbas endast medarbetarna och arbetsgivaren bortsett från löneminskningen. För vissa är en "ledig dag" värd en dags inkomst, då blir andra dagen nästan obligatorisk för då får man en ledig dag och betalt.

    Det är helt olika situationer, och eftersom att arbetsgivaren inte drabbas (förutsatt att den anställde gör vad den skulle när den kommer tillbaka), utan faktiskt sparar pengar men ändå får lika mycket jobb gjort på din arbetsplats så blir det inget problem om någon är borta ett par dagar.

    På en annan arbetsplats måste arbetsgivaren ringa in annan personal, betala sjuklön och samtidigt betala full lön för den inringda. Det blir ett stort problem om detta görs ofta.

    Jag tror också att arbetarna på din arbetsplats är lojala, men också mycket för deras egen skull.

    Jag är för övrigt 80-talist (sent 80-tal), och kan relatera mycket till det arbetsgivare och arbetstagare skriver angående att synen på det kan vara en generationsfråga.
  • Mallemamma
    sextiotalist skrev 2016-10-20 10:56:22 följande:

    Det är jag fullt medveten om, men jag tror ändå att trivs man på sitt arbete så stannar man inte hemma bara för att man känner för det.

    Att sedan folk blir sjuka, det är något som man måste som arbetsgivare räkna med. Man ska inte gå till arbetet med Alvedon för att det är jobbigt för arbetsgivaren att ringa in vikarier. Man ska vara hemma när man är sjuk. Att se till att det finns en bemanning på arbetsplatsen som klarar att folk är sjuka är ett arbetsgivaransvar.

    Mina kolleger kanske är lojala, men de är också lojala mot oss andra, de går inte till arbetet när de är sjuka, det är väldigt sällan man har snoranade eller hostande kolleger här på jobbet.

    Det är inget gnäll när folk tar VAB heller.


    Jag tycker inte heller man ska gå till jobbet när man är sjuk, men där kommer generationsfrågan in kanske.. Det finns de som anser att de är sjuka om de vaknar med huvudvärk. Kan man jobba obekymrat genom att ta en alvedon så tycker jag man ska det. Mina erfarenheter av folk från min generation är att vissa tar hellre en "sjukdag" efter en partykväll än att gå till jobbet med lite bakfylla - även om de gillar jobbet. Jag upplever mer nonchalans och har lättare till misstro.
Svar på tråden Mina föräldrars syn på att vara sjuk