Min relation till exets barn

Ja, Vilken roll vill du ha?

Skulle vilja kunna träffa dem ibland, kanske en gång i månaden i alla fall. Hitta på något kul. Just nu blir det väl mest pokémonpromenader, gissar jag

Jag skulle vilja fortsätta vara en person i deras liv. Just nu handlar det mest om att inte förlora kontakten med dem helt. Det har som sagt varit väldigt sparsamt med det den senaste tiden, och det känns som om jag har svikit dem.

Kortfattat på SMS. Har sagt att jag vill prata ordentligt om det öga mot öga eller på telefon. Hon säger inte nej, men förhalar ständigt.

Kan ju vara så tyvärr. Skulle ju hur som helst vara bra om de kände sig trygga när de träffar på mig ute. Min värsta mardröm är ju att hon har sagt någon skit till dem om mig. Tror inte det men kan inte veta helt säkert.

Överdriver jag som tycker att det här är viktigt att lösa? Känns bara så kallt av henne att helt ignorera vad jag och barnen betydde för varandra.

Som det är nu känner jag att jag inte kan röra mig fritt. Vill ju verkligen inte ha någon negativ inverkan på dem.

Ja, det är väl ungefär det jag kommer att göra. Risken är väl att hon blir sur om jag pratar med dem, men hon har haft sin chans att diskutera frågan kan jag tycka.

Jag stålsätter mig för frågor av typen: "varför är du aldrig hemma hos oss längre?". Min gissning är att hon bara låtsas som det regnar inför dem, fast en viktig person har försvunnit ur deras liv. Men jag får väl köra på svaret "det får ni fråga er mamma om".

Jobbigt när de är i just den här åldern. Hade de varit äldre så hade de nog förstått ungefär varför jag inte är där längre. Jag tror att de äldsta kanske anar det. Men i den här åldern tänker jag att de bara förstår att någonting är fel; inte vad och varför. Och så en konflikträdd mamma på det som tycker att bästa lösningen är att tiga ihjäl problem.