• Livstrassel

    Min relation till exets barn

    Ja, det här var bästa kategorin jag hittade...

    Jag funderar på vilken roll jag ska ha för mitt ex:s barn. De är i lågstadie-mellanstadie-åldern. Innan det tog slut, för ca ett halvår sedan, var jag snubblande nära att ta plastpapparollen fullt ut. Kände att de var så trygga med mig att jag kunde vara ensam med dem, natta dem, spela spel, hjälpa med läxor och så vidare. Efter uppbrottet har jag bara träffat dem några få gånger.

    Det lär dröja innan jag kan träffa mitt ex på ett naturligt sätt igen (om ens någonsin), men på grund av geografisk närhet är det oundvikligt att jag träffar på barnen då och då. Hittills har det blivit ganska konstiga möten. Jag vet inte vad de vet, vad mitt ex har sagt till dem, vad jag kan prata om...

    Har försökt diskutera frågan med henne, men hon undviker den konsekvent. Jag vill förstås ha en så bra relation som möjligt till dem. Ingenting är ju deras fel. Men ännu viktigare är att de är trygga om vi träffar på varandra någon gång.

    Självklart inser jag också att jag inte har någon "rätt" att träffa dem, men jag tror att både jag och de får ut mycket av det.

    Vet inte riktigt vad frågan är här, men jag är tacksam för all input.

  • Svar på tråden Min relation till exets barn
  • Livstrassel
    Anonym (Qwerty) skrev 2016-10-16 22:35:00 följande:

    Ja, Vilken roll vill du ha?


    Skulle vilja kunna träffa dem ibland, kanske en gång i månaden i alla fall. Hitta på något kul. Just nu blir det väl mest pokémonpromenader, gissar jag

    Jag skulle vilja fortsätta vara en person i deras liv. Just nu handlar det mest om att inte förlora kontakten med dem helt. Det har som sagt varit väldigt sparsamt med det den senaste tiden, och det känns som om jag har svikit dem.
  • Livstrassel
    Anonym (Qwerty) skrev 2016-10-16 23:09:24 följande:
    Har du sagt det här till exet?
    Kortfattat på SMS. Har sagt att jag vill prata ordentligt om det öga mot öga eller på telefon. Hon säger inte nej, men förhalar ständigt.
  • Livstrassel
    Anonym (Qwerty) skrev 2016-10-16 23:16:19 följande:
    Jag skulle tolka det som att hon inte vågar säga att hon inte vill att du ska träffa dem.

    Jag förstår att du känner att du sviker dem, men det gör du verkligen inte.
    Kan ju vara så tyvärr. Skulle ju hur som helst vara bra om de kände sig trygga när de träffar på mig ute. Min värsta mardröm är ju att hon har sagt någon skit till dem om mig. Tror inte det men kan inte veta helt säkert.

    Överdriver jag som tycker att det här är viktigt att lösa? Känns bara så kallt av henne att helt ignorera vad jag och barnen betydde för varandra.

    Som det är nu känner jag att jag inte kan röra mig fritt. Vill ju verkligen inte ha någon negativ inverkan på dem.
  • Livstrassel
    Regndamen skrev 2016-10-17 12:54:32 följande:
    Varför tror du de känner sig otrygga om de råkar träffa på dig? Tror du ditt x har sagt att du är en galen mördare som dansar med lik? Säg hej, småprata lite om det finns tid och möjlighet och så är det klart.
    Ja, det är väl ungefär det jag kommer att göra. Risken är väl att hon blir sur om jag pratar med dem, men hon har haft sin chans att diskutera frågan kan jag tycka.

    Jag stålsätter mig för frågor av typen: "varför är du aldrig hemma hos oss längre?". Min gissning är att hon bara låtsas som det regnar inför dem, fast en viktig person har försvunnit ur deras liv. Men jag får väl köra på svaret "det får ni fråga er mamma om".

    Jobbigt när de är i just den här åldern. Hade de varit äldre så hade de nog förstått ungefär varför jag inte är där längre. Jag tror att de äldsta kanske anar det. Men i den här åldern tänker jag att de bara förstår att någonting är fel; inte vad och varför. Och så en konflikträdd mamma på det som tycker att bästa lösningen är att tiga ihjäl problem.
  • Livstrassel
    Anonym (Qwerty) skrev 2016-10-17 14:37:14 följande:
    Ett bra svar på frågan varför du inte kommer och hälsar på är att köra raka puckar. Ett "Er mamma och jag är inte tillsammans längre" kommer räcka långt. Barn är inte korkade, de vet egentligen redan varför
    Ja, det har jag väl rätt att säga till dem antar jag. Skulle lyfta en sten från mitt bröst också. Hon kommer nog inte att bli så glad, men det är ju inte henne jag ska ta hänsyn till längre, bara barnen.
Svar på tråden Min relation till exets barn