Min bonus försökte döda min bebis och jag kan inte släppa det

15 år???? Måste ju vara något allvarligt fel på den ungen!

Plågar han djur också? Låter som den sorten som skjuter katter med luftpistol och drar benen av grodor och sådant psykopatbeteende.

Det om nåt vore väl "skitlöjligt" - så det  är väl  verkligheten som överträffar dikten helt enkelt... Skrämmande i vilket fall som helst! Hm..

När alla säger att jag ska flytta. Jag äger huset vi bor i, sen kommer jag bli tvungen att lämna bebisen varannan vecka till pappan och DET om något kommer vara farligt. Bor jag kvar kan jag fortfarande ha hyfsad kontroll

Flytta 100 mil bort. Även om pappan inte godkänner flytten måste ju bebisen bo någonstans. Den kommer folkbokföras där den har sin huvudsakliga dygnsvila, vilket är med dig just nu. Varannan vecka är inte aktuellt för så små barn oavsett. Det handlar om flera år fram i tiden.

Ta eventuellt kontakt med socialen för att diskutera vilka åtgärder som kan göras. Utforska alla dina alternativ
Jag var själv 16 år när min yngsta lillebror föddes. Samma mamma. Olika pappor. Jag är med andra ord ett "bonusbarn" till min lillebrors pappa. och det skulle ALDRIG fallit mig in att utsätta min bror för någonting som kunnat skada honom. Jag fick ganska så starka moderskänslor för den pojken och älskade att hjälpa till med att ha hand om honom.
Om någon familjemedlem utgör fara för någon annan är det ju en självklarhet att det finns åtgärder som kan tas till för att skydda den som är i fara... att vänta med att söka hjälp kommer enbart öka risken att någonting otroligt hemskt händer så småningom. 6 månader är trots allt inte speciellt lång tid. 15 åringen skulle mycket väl kunna få ett impuls infall när som helst. 

Helt absurt. Jag skulle flyttat redan! Men jag är ju inte typen som blir så "kär" så jag står ut med precis vad f..n som helst.......

Du kan inte lämna ditt barn till 15-åringen.Du måste vara med!Han är farlig och han behöver hjälp.Måste han komma till er?Jag hade portad honom.

Antingen flyttar du långt bort och motsätter dig umgänge eller så håller du dig hemma så fort bonusen är där och släpper aldrig bebis ur sikte. Aldrig!

V v mot förälders vilja, litet barn och avstånd går inte att driva igenom - men kanske kortare umgänge vilket också är en risk så klart - samtidigt som risken för för omfattande umgänge minskar med avståndet - samtidigt som pappa och barnet i princip alltid kommer ges någon form av umgängesrätt eftersom barnets behov av pappa ofta anses överväga riskerna.

Om minsta lilla i rubriken stämmer, och om ts fruktar för sitt barns liv och säkerhet när bonusbarnet är i närheten, så utgår jag från att man som orolig förälder hade satt stopp för längesen, med alla medel som finns.

Ts har panikkänslor över vad bonusbarnet kan ta sig för med sin lillebror -  pappan litar fullständigt på sin son, och tycker att ts är "skitlöjlig". Men trots sin rädsla, som mannen fullständigt bagatellisera och t.o.m. hånar, så fortsätter hon att leva med honom. Det är ju helt absurt!