• Fanny b

    Hur mycket ansvar har era tolv åringar?

    Anonym (samma) skrev 2016-09-28 13:28:12 följande:
    Min sambo tycker samma sak om min 12 åring.

    Han stiger upp, gör frukost och kommer i tid till skolan själv. Packar och packar upp gympakläder, men behöver ofta påminnas. Dukar bordet när man säger till honom. Lägger in sin tvätt och går och lägger sig efter en hel del tjat. Går ut med soporna när man säger till, men oftast med en sur min. Vi har börjat med att han städar sitt rum ca varannan gång, och jag varannan gång. Damma och dammsuga. Det krävs en hel del övervakning, kontroll och tjat av mig. Lättare att göra det själv än så länge, men jag ser det som träning. 

    Min sambo tycker att det bara är tjat och sura miner. Han tycker att min son är jättelat och ouppfostrad. 

    Jag tycker att han är ok, vi kämpar på och försöker med olika metoder att det ska bli bättre. Mitt fokus ligger på att han ska sköta skolan, fritidsaktiviteterna och även hinna hänga med kompisar, syskonen och slappa lite vid datorn och tv emellanåt. Svårt att veta hur höga krav man ska ställa.

    Han får månadspeng 100:- + telefon utan motprestation. 
    I ditt fall skulle jag säga åt sambon backa lite, om han tycker att din son är lat och ouppfostrad så är det så men då är det bästa att han inte lägger sig i din uppfostran av honom, så länge sonen inte gör något som direkt påverkar sambon negativt.


  • Fanny b
    theLovelyJ skrev 2016-09-28 21:01:36 följande:

    Jag får ont i magen när jag läser här. Hur kan man prata om sina bonusbarn så otäckt nedlåtande?

    Det är lika mycket en bonusförälders ansvar att uppfostra och sätta gränser, som bioföräldrarnas. Kan man inte det, så ska man nog fundera ett slag över om det här med bonusfamilj är något för en själv, eller om man ska tänka om.


    Jag håller inte med om det sistnämnda, tvärtom. Om man som bonusförälder vill uppfostra och sätta gränser mot ens bonusbarn bör man också ha en relation till bonusbarnet som tillåter detta.  Det vill säga, man ska inte bara vara den som säger till, tjatar etc utan också kunna berömma bonusbarnet och vilja umgås med det.
    Ibland kan man ha en bra relation till bonusbarnet men på grund av olika omständigheter inte kunna/vilja sätta gränser för det. Det kan också vara så att ens sambo inte är konsekvent utan först håller med att bonusbarnet ska göra en  viss sak men sedan låter det slippa göra det.

    I många fall tror jag det bästa är att föräldern får sätta gränser och uppfostrar barnet medan bonusföräldern inte gör något av detta utan bara vid behov säger till barnet om det går över dess egna gränser.
    Och i annat fall låter sambon göra det som barnet inte gör, tex om bonusbarnet inte vill städa sitt rum då får föräldern städa det eller få barnet att göra det.

Svar på tråden Hur mycket ansvar har era tolv åringar?