Komplikationer vid de två första förlossningarna, hur gick det med tredje?

Jag hade några mindre komplikationer vid 1a fl, barnet vägde 4,1 och var 54 cm lång.

Andra fl var det massor av komplikationer: hjärtljud gick ner, jag fick grad 3 och 4 bristningar (sfinxterruptur) och fick opereras direkt efter. Bebisen vägde 4,8 och var 58 cm lång. Bebisen fick cyanosattack ett par dar efter, jag fick infektion, bebisen hade andningsuppehåll ca 3v efter fl, såret efter rupturen behövde ytterligare läkarvård. Puh. Hemskt och skrämmande. Men det gick bra till slut.

När jag väntade 3e barnet bad jag bm om remiss till läkare för bedömning av lämplig fl-sätt, vilket jag fick. Väl hos läkaren förklarade jag som för min bm att jag ville ha hjälp med att identifiera det minst riskfyllda sätt att föda barnet på mht tidigare problem. Eftersom de vanligaste komplikationer som läkaren sa kunde ske vid planerat snitt var sådant vi ändå råkat ut för tidigare, valde vi planerat snitt då detta medför minst oväntade risker utifrån det vi diskuterat. Mitt 3e barn föddes med planerat snitt och utan komplikationer. Vägde 4 kg och var 53 cm lång.
Sen var det en annan flerbarnsföderska som snittades direkt efter mig som råkade ut för flera allvarliga komplikationer... Så man vet aldrig!

Men min slutsats, och det jag försöker förmedla, är att skaffa dig konkreta fakta och känn efter vad som känns bäst för dig, och lägg sedan fram det för bm och läkare i god tid innan fl. Det du känner dig trygg med är ofta det som blir bäst tror jag. Lycka till!

Jag förstår precis vad du menar!
Efter snittet mådde jag bra, även om jag var lite orolig för komplikationer. Men jag hade fint stöd av min doula fram till o under fl, jag hade dessutom flera vänner som varit med om snitt som jag verkligen vågade vara öppen inför kring alla funderingar och känslor.

Jag tror det är som många säger, att alla fl är unika, så det går verkligen inte att veta eller styra. Själv känner jag att det är en ynnest att ha fått uppleva tre så olika fl, där en var hyfsat vanlig, en med många komplikationer och en planerat snitt. Det ökar min förståelse kring andras upplevelser, och skapar lite mer ödmjukhet.
Vet du, du skriver att du kände dig superduktig men att det slutade i stor besvikelse. Jag tänker att du VAR superduktig, särskilt när du klarade av läget som blev skrämmande och sedan problemen därefter! Du har fött två barn och klarat av hur mycket som helst, tänk vilka grymt bra förutsättningar du har nu jmf med innan! Var tydlig mot sjukvården; vad de sa till mig var att om man fått sfinkterruptur med långvariga problem efter, är man berättigad till planerat snitt om det är det man vill. Fundera, diskutera, överväg risker och förutsättningar, ta stöd där det finns och var trygg i att du fixar detta!