Komplikationer vid de två första förlossningarna, hur gick det med tredje?

Har ingen egen erfarenhet men stå på dig! Om du känner att din bm inte tar din oro på allvar så byt bm. Se till att du får tillväxtultraljud och stå på dig om tidig igångsättning om bebisen beräknas bli stor. Tyvärr så är inte kvinnor och "kvinnoproblem" prioriterade i vården (trots att sånt här är så viktigt och drabbar fler än mamma och bebis) så man måste kämpa själv, förhoppningsvis med en bra bm som stöd och hjälp. Lycka till och hoppas allt går bra:)

Har du precis varit på inskrivning så kommer ni ha tid att prata mer om detta, tror säkert bm kommer ta det på allvar om du nämner din oro varje gång du är där. Och med två jobbiga förlossningsr i bagaget där båda barnen i princip fastnat på väg ut tror jag att (om du vill) det absolut finns förståelse om du vill ha planerat snitt.

Men som ovan skriver, man måste göra sig hörd! Jag är tyvärr också en av de mer "försynta" som fortfarande lär mig att ta ton med sjukvården för de lyssnar helt enkelt inte annars.

Lycka till

Jag hade några mindre komplikationer vid 1a fl, barnet vägde 4,1 och var 54 cm lång.

Andra fl var det massor av komplikationer: hjärtljud gick ner, jag fick grad 3 och 4 bristningar (sfinxterruptur) och fick opereras direkt efter. Bebisen vägde 4,8 och var 58 cm lång. Bebisen fick cyanosattack ett par dar efter, jag fick infektion, bebisen hade andningsuppehåll ca 3v efter fl, såret efter rupturen behövde ytterligare läkarvård. Puh. Hemskt och skrämmande. Men det gick bra till slut.

När jag väntade 3e barnet bad jag bm om remiss till läkare för bedömning av lämplig fl-sätt, vilket jag fick. Väl hos läkaren förklarade jag som för min bm att jag ville ha hjälp med att identifiera det minst riskfyllda sätt att föda barnet på mht tidigare problem. Eftersom de vanligaste komplikationer som läkaren sa kunde ske vid planerat snitt var sådant vi ändå råkat ut för tidigare, valde vi planerat snitt då detta medför minst oväntade risker utifrån det vi diskuterat. Mitt 3e barn föddes med planerat snitt och utan komplikationer. Vägde 4 kg och var 53 cm lång.
Sen var det en annan flerbarnsföderska som snittades direkt efter mig som råkade ut för flera allvarliga komplikationer... Så man vet aldrig!

Men min slutsats, och det jag försöker förmedla, är att skaffa dig konkreta fakta och känn efter vad som känns bäst för dig, och lägg sedan fram det för bm och läkare i god tid innan fl. Det du känner dig trygg med är ofta det som blir bäst tror jag. Lycka till!

Jag har inte samma barnmorska som jag hade förra gången men då tjatade jag och frågade varje gång jag var där, men det kanske är lättare när man haft två sånna förlossningar än en.

Jag vill helst föda naturligt och få uppleva en bra förlossning och att dom håller koll så att barnet inte är för stort. Samtidigt är jag rädd att göra det, tänk om bebisen fastnar även denna gång och det hade kunnat förhindras med ett snitt eller om jag gör ett snitt och något uppstår där. Eller om dom inte gör något alls som sist. Usch vad jobbigt det känns!

Fy låter som att vi har haft det ganska lika, hur kände du efter snittet? Rent psykiskt? Jag skulle så gärna vilja vara med om en förlossning där allt går bra efter allt kämpande, men det kanske bara är att inse att det inte alltid blir som man tänkt sig. Min senaste förlossning gick så fort fram tills att han fastnade och jag hade sådan kontroll på allt och kände mig superduktig så det blev en sån besvikelse och ångest när det slutade som det gjorde.

Jag förstår precis vad du menar!
Efter snittet mådde jag bra, även om jag var lite orolig för komplikationer. Men jag hade fint stöd av min doula fram till o under fl, jag hade dessutom flera vänner som varit med om snitt som jag verkligen vågade vara öppen inför kring alla funderingar och känslor.

Jag tror det är som många säger, att alla fl är unika, så det går verkligen inte att veta eller styra. Själv känner jag att det är en ynnest att ha fått uppleva tre så olika fl, där en var hyfsat vanlig, en med många komplikationer och en planerat snitt. Det ökar min förståelse kring andras upplevelser, och skapar lite mer ödmjukhet.
Vet du, du skriver att du kände dig superduktig men att det slutade i stor besvikelse. Jag tänker att du VAR superduktig, särskilt när du klarade av läget som blev skrämmande och sedan problemen därefter! Du har fött två barn och klarat av hur mycket som helst, tänk vilka grymt bra förutsättningar du har nu jmf med innan! Var tydlig mot sjukvården; vad de sa till mig var att om man fått sfinkterruptur med långvariga problem efter, är man berättigad till planerat snitt om det är det man vill. Fundera, diskutera, överväg risker och förutsättningar, ta stöd där det finns och var trygg i att du fixar detta!

Är gravid med tredje barnet och har två tuffa (om än inte lika tuffa som du) förlossningar i bagaget.
Första barnet togs med klocka efter klipp & andra barnet fastnade och kom inte ut förrän de hjälpte honom rätt efter många om och men. Med andra barnet var det dessutom en underbemannad förlossningsavdelning och högsäsong på sjukhuset - mellan 00-04 den natten föddes nio barn....

Med facit i hand fastnade förmodligen första barnet på samma sätt.
Mina förlossningar går klockrent till jag är öppen ungefär 8-9 cm sen vrider sig troligen barnet för snabbt och då blir det stopp.
Ansökningen är enligt en BM antingen att jag har för brett bäcken eller för svaga muskler i bäckenbotten.

Oavsett tog jag upp detta med min BM redan på inskrivningen och det kommer skickas remiss till sjukhuset för samtal och förlossningsplanering. Vet ännu inte om jag ska "slåss" för ett KS eller hoppas på en bra vaginal förlossning.

Tack för peppande svar! Jag har varit på läkarsamtal nu. Pratade med en jättebra läkare. Hon berättade lite om kejsarsnitt och igångsättning. Vi har inte bestämt vad vi ska göra och ska prata med henne igen i vecka 32 samt prata med en barnmorska om förlossningsrädsla. Antingen sätter dom igång mig i v 38 om jag är mogen eller så blir det snitt i vecka 39. Vill helst inte ha snitt, men skulle det inte gå att sätta igång mig tidigare skulle jag inte våga en vanlig förlossning. Sen vet jag inte vad dom gör om barnet visar sig vara normalstort. Skulle inte våga föda då efter som det ofta visar fel.