• ylma

    Komplikationer vid de två första förlossningarna, hur gick det med tredje?

    Vårt första barn föddes med hjälp av sugklocka då hennes hjärtljud gick ner, hon vägde 4 kg och vårt andra barn fastnade under förlossningen, efter en stunds arbete lyckades dom tillslut vrida loss honom, han andades inte men fick igång andningen efter en stund. Jag fick åka på operation pga att jag fick en djupt bristning när dom vred honom. Han vägde 4.5 kg

    Innan sonen föddes var jag jätteorolig inför förlossningen, men dom avfärdade bara min oro med att säga att barnen ofta inte är så mycket större och om man redan fött ett barn är det ingen fara. Jag frågade om dom kunde kolla hur stort barnet var innan, men det gick inte och jag fick sedan gå över tiden med 2 veckor!!

    Nu är jag gravid med 3e barnet och är så rädd att detta barn inte kommer överleva förlossningen. Var på inskrivning här om dagen och hon skulle kontakta läkaren för eventuellt förberedelse inför nästa förlossning, "kanske man inte ska låta dig gå över lika mycket denna gång, det är generellt svårare att föda stora barn om man är kort" De svaren fick jag.

    Känner mig orolig för att dom inte kommer ha någon extra koll och bara avfärda allt denna gång med.

    Är det någon som har varit med om något liknande? Hur gick det i så fall för er?

  • Svar på tråden Komplikationer vid de två första förlossningarna, hur gick det med tredje?
  • ylma

    Jag har inte samma barnmorska som jag hade förra gången men då tjatade jag och frågade varje gång jag var där, men det kanske är lättare när man haft två sånna förlossningar än en.

    Jag vill helst föda naturligt och få uppleva en bra förlossning och att dom håller koll så att barnet inte är för stort. Samtidigt är jag rädd att göra det, tänk om bebisen fastnar även denna gång och det hade kunnat förhindras med ett snitt eller om jag gör ett snitt och något uppstår där. Eller om dom inte gör något alls som sist. Usch vad jobbigt det känns!

  • ylma
    PoL skrev 2016-09-24 13:56:28 följande:

    Jag hade några mindre komplikationer vid 1a fl, barnet vägde 4,1 och var 54 cm lång.

    Andra fl var det massor av komplikationer: hjärtljud gick ner, jag fick grad 3 och 4 bristningar (sfinxterruptur) och fick opereras direkt efter. Bebisen vägde 4,8 och var 58 cm lång. Bebisen fick cyanosattack ett par dar efter, jag fick infektion, bebisen hade andningsuppehåll ca 3v efter fl, såret efter rupturen behövde ytterligare läkarvård. Puh. Hemskt och skrämmande. Men det gick bra till slut.

    När jag väntade 3e barnet bad jag bm om remiss till läkare för bedömning av lämplig fl-sätt, vilket jag fick. Väl hos läkaren förklarade jag som för min bm att jag ville ha hjälp med att identifiera det minst riskfyllda sätt att föda barnet på mht tidigare problem. Eftersom de vanligaste komplikationer som läkaren sa kunde ske vid planerat snitt var sådant vi ändå råkat ut för tidigare, valde vi planerat snitt då detta medför minst oväntade risker utifrån det vi diskuterat. Mitt 3e barn föddes med planerat snitt och utan komplikationer. Vägde 4 kg och var 53 cm lång.

    Sen var det en annan flerbarnsföderska som snittades direkt efter mig som råkade ut för flera allvarliga komplikationer... Så man vet aldrig!

    Men min slutsats, och det jag försöker förmedla, är att skaffa dig konkreta fakta och känn efter vad som känns bäst för dig, och lägg sedan fram det för bm och läkare i god tid innan fl. Det du känner dig trygg med är ofta det som blir bäst tror jag. Lycka till!


    Fy låter som att vi har haft det ganska lika, hur kände du efter snittet? Rent psykiskt? Jag skulle så gärna vilja vara med om en förlossning där allt går bra efter allt kämpande, men det kanske bara är att inse att det inte alltid blir som man tänkt sig. Min senaste förlossning gick så fort fram tills att han fastnade och jag hade sådan kontroll på allt och kände mig superduktig så det blev en sån besvikelse och ångest när det slutade som det gjorde.
  • ylma

    Tack för peppande svar! Jag har varit på läkarsamtal nu. Pratade med en jättebra läkare. Hon berättade lite om kejsarsnitt och igångsättning. Vi har inte bestämt vad vi ska göra och ska prata med henne igen i vecka 32 samt prata med en barnmorska om förlossningsrädsla. Antingen sätter dom igång mig i v 38 om jag är mogen eller så blir det snitt i vecka 39. Vill helst inte ha snitt, men skulle det inte gå att sätta igång mig tidigare skulle jag inte våga en vanlig förlossning. Sen vet jag inte vad dom gör om barnet visar sig vara normalstort. Skulle inte våga föda då efter som det ofta visar fel.

Svar på tråden Komplikationer vid de två första förlossningarna, hur gick det med tredje?